Idag sammanträder Statens Medicinsk-etiska råd SMER för att bl.a. diskutera dödshjälp.
Som vi förstått finns det de som vill öppna för detta och nu tittar man på den s.k. Oregon-modellen. Man har slutat framhålla Beneluxländerna som goda exempel, eftersom det där blivit alltmer besvärande uppenbart att det sluttande planets princip råder och kriterierna för att få dödshjälp utvidgas till alltfler grupper. Istället framhåller man Oregon-modellen och hädar att där har man garderat sig mot det sluttande planet. Men det stämmer inte alls.
I en artikel i Dagen idag, Säg nej till det sluttande planet, framhåller jag tillsammans med två kolleger att så länge lagstiftaren inte har svar på frågan varför det överhuvudtaget bör finnas en gräns för dödshjälp så kommer det att vara svårt att ge skäl för bevarandet av en gräns när nya argument trycker på.
Läs också Aronsson och Ståhles artikel i Världen idag. Falska förespeglingar om läkarassisterat självmord.
Författarna konstaterar att tvärtemot vad som hävdas i debatten så är sällan rädsla för smärta i livets slutskede anledning till att man begär dödshjälp. Där finns goda palliativa metoder idag för att göra den sista tiden så humant värdig som möjligt. En undersökning visar att de tre främsta skälen att man väljer dödshjälp är förlust av självständighet (97 procent), oförmåga att delta i angenäma aktiviteter (89 procent), och förlust av värdighet (75 procent). Endast 22 procent av cancerpatienterna angav skälet ”otillräcklig smärtkontroll eller oro för framtida sådan” som skäl.
Det förefaller mig som att kraven på dödshjälp mera handlar om friska människors behov att själva ha kontroll över sitt liv än av altruistiska och humanitära motiv.
Införandet av dödshjälp ställer också på nytt samvetsfrihetsfrågan på sin spets. Såsom berörd sjukvårdspersonal tvingas till att medverka vid abort, skall man också tvingas till att medverka vid dödshjälp?
Min slutsats är klar: Dörren till att legalt tillåta medverkan till dödande av en annan människa bör förbli stängd för all framtid.
Bengts Blogg 
Jag delar Ditt obehag inför det sluttande planet. Men jag inser också att ”moralkakor” har svårt att gå hem. Så det mest effektiva sättet torde vara att angripa problemet på ”efterfrågesidan” genom att samhället garanterar en så högkvalitativ vård och andra insatser, typ LSS, vid vården i livets slutskede eller graverande permanenta funktionsnedsättningar, att livet framstår som fortfarande värt att leva trots allt.
Håller helt med i din slutsats. Det är en obehaglig utveckling som kan sluta var som helst. En sjukvård som, i vissa lägen, prioriterar döden före livet skrämmer.
”Det förefaller mig som att kraven på dödshjälp mera handlar om friska människors behov att själva ha kontroll över sitt liv än av altruistiska och humanitära motiv.” Du har helt rätt! Friska medelåldersplusare är det som driver denna debatt. De kanske också känner ångest inför äldre anhöriga på dödsbädden. Tulikki Koivunen -Bylund har verkligen detta perspektiv.
Jag minns en brittisk humorserie som drev med dödshjälpsförespråkarna. En anhörig begär dödshjälp för sin gamla mor för att få ut sitt arv. Modern protesterar mot beskrivningen av sina plågor. Då säger barnet: ” She’s on the wrong side of the eighties.” När läkaren frågar hur gammal mamman är blir svaret: ”74”. Tyvärr är detta inte längre skämt och det handlar i slutändan alltid om pengar, skattepengar. Därför har Torsten Schütte rätt i princip, men tyvärr är det nog något som dödshjälpsförespråkarna får på sin sida: palliativ vård får inte bli för dyr.
Oregon är ett exempel på hur det blir i ett land där första prioritet alltid är lågt skattetryck. I Belgien och Nederländerna finns en gammal välfärdsstat som börjar knaka i fogarna pga stora åtaganden. Också där handlar det främst om att förbilliga vården och reservera den för dem som kan bli friska skattebetalare igen.
Få har sagt detta roligare och tydligare än Monty Python-gänget. Länk till Monty Pythons klassiska Bring Out Your Dead-klipp: https://youtu.be/grbSQ6O6kbs
Dödshjälp, liksom abort, handlar om att undergräva respekten för mänskligt liv. Accepterar vi dessa avarter bli vi i förlängningen våra egna smågudar som tar lätt på livets gåva. Det finns bättre sätt att försvara dessa människors självständighet och värdighet.