Lucia var ett katolskt helgon, vars firande dröjt kvar och fått en mångbottnad betydelse också i vårt starkt sekulariserade samhälle. Uppståndelsen kring att luciasymbolen (ljuskronan) i ett varuhus´ julskyltning sattes på en mörkhyad pojke vittnar om ritens betydelse. Simon Sorgenfrei på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer reflekterar över kön och rit, vilket också har betydelse för prästämbetet i Katolska kyrkan som ju är förbehållet män och sätter fingret på pudelns kärna då han skriver: ”Närliggande exempel finner vi i debatter kring kön och etnicitet på rituella ledare i synagogor, kyrkor och moskéer. Medan vissa menar att de rituella akternas legitimitet är avhängigt den rituella aktörens kön eller etnicitet, menar andra att just ritens formalia transcenderar dessa.”
Läs hela texten: Lucia, kön och etnicitet — Religionsvetenskapliga kommentarer
Läs också folkloristen Tora Wall som skriver om Lucia som symbol
Bengts Blogg 
Jag känner mig mycket kluven inför Åhlens Luciapojke. Å ena sidan förstår jag den goda avsikten, å andra sidan borde man kunnat ana sig till skitstormen på nätet med alla troll som känner sig kallade. Tveksamt att utsätta en verklig person och hans familj för denna exponering. Ett collage med flera lucior av olika kön och hudfärg eller en ritad Lucia hade sannolikt funkat bättre.
Att beskriva lussandet som helgonfirande som dröjt sig kvar är nog ganska ohistoriskt. Lussefirandet är en eklektisk mix av allt möjligt där det sicilianska helgonet förmodligen inte på allvar blandades in förrän på 1900-talet… lustigt nog verkar själva lucian vara en av luciatågets tre viktigaste ursprung vara den som har minst religiös anknytning, historiskt sett. Stjärngossarna kommer från trettondagsupptågen som i sin tur uppenbarligen är utvecklade ur någon typ av julspel. Staffansfirandet är ursprungligen väldigt världsligt men knöts tidigt till S:t Staffan och berättelserna om denne, på ett helt annat sätt än vad som kan beläggas för lucia.
Teorin om Lucia som övervintrad mariafromhet är iofs intressant. Men försöken att framställa svenska luciatåg som helgonprocessioner – alltså, där finns en tydlig inspiration, daterad 1900-tal. Men mer än så är det ganska säkert inte.
Eklektiskt – ja det är en bra beskrivning av det svenska Luciafirandet, se även här:
http://www.metro.se/artikel/kulturen-f%C3%B6r%C3%A4ndras-det-%C3%A4r-det-som-g%C3%B6r-det-till-kultur
Mycket intressanta iakttagelser av Simon Sorgenfrei (vilket fint efternamn han har!).
Angående Luciafirandets ursprung, som ju mer har med årets längsta natt och hunger att göra så är det numera absolut för väldigt många en helgonprocession, för mig är det så och mpnga andra som gjort luciaspel med tydligt kristet innehåll. Traditioner omformas med tiden och vi som firar får lägga in våra betydelser i firandet-däremot får vi aldrig kränka någon och absolut inte en söt liten lucia. Jag förstår inte varför man i Sverige idag ska förutsätta att troll skulle ge sig på ett litet barn i luciakrona. Det är en så tragisk utveckling att jag knappt orkar formulera tanken.
Haha, ja! Till slut kanske en mycket katolsk helgonprocession är vad som finns kvar av svenskt lussande 🙂 det och dagislussande, som jag tror är väldigt slitstarkt.
Ja, det tror jag också. nog är det kul när den tråkigaste lutheranismen får på moppo. Vi behöver glans och uppsluppet allvar, sång och ljus och lagom rysiga helgonlegender även här i norr. Dagisen är enligt Jan-Öyvind Swahn en viktig orsak till luciafirandets popularitet och det håller jag med om. I USA till exempel får barnen visa upp sig i alla möjliga sammanhang här blir lussandet barnens chans till samma sak.