Israeliterna bad Samuel att tillsätta en kung. Under hela sitt vuxna liv hade han varit domare över Israel, men nu ville de ha en kung som skulle härska över dem. Samuel tyckte inte det var en bra idé och vände sig till Gud som dock rådde honom att göra dem till viljes.

När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen. Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.” (1 Sam 8:1-9)

Jag har ofta funderat över varför israeliterna ville ha en kung, och varför Gud inte tyckte det var en bra idé, men att han ändå lät dem få sin vilja igenom. Att tillsätta en kung såg Gud som ett förkastande av honom själv. Skillnad mellan domare och kung var att det senare innebar mycket fastare former och att folket totalt lämnar ifrån sig makten. Domarrollen innebar mer en interaktion med folket och en tillit och förtröstan på att Gud leder sitt folk då domarna i interaktion med folket prövar att lösa problem och kriser de ställs inför.

Gud valde ändå att inte köra över folket. Det är ett genomgående drag hos den Gud som träder fram i historien i Bibelns böcker, att människans fria vilja respekteras, även om Gud vet bättre, så utvecklas människans historia i ett partnerskap med Gud där människorna får göra sina egna erfarenheter och skörda det de själva har sått till dess de kommer på bättre tankar.

Jag drar en parallell till utvecklingen i Västerlandet idag. Vi har haft en tradition byggd på judiskt-kristna grundvärderingar med människovärdet och alla människors lika värde i centrum samt respekterande av vissa naturrättsligt grundade etiska lagar som formulerats t.ex. i Katolska kyrkans sociallära eller i FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Politiskt har man dragit slutsatsen att detta implicerar ett representativt demokratiskt styrelseskick, som inramas av etiska grundvärderingar som inte ens folkviljan kan köra över. Västerländska demokratier har grundlagar som inte är förhandlingsbara, och det har fastslagits en maktfördelning mellan verkställande (regering), lagstiftande (parlament) och dömande (domstolar) makt. Detta har min generation uppfostrats i och det sitter i ryggmärgen som en slags stabil och, som vi trodde, trygg grund för Västerlandets demokratiska system. Till detta kommer den ”fjärde statsmakten”, den fria pressen, garanterad av yttrandefrihetsnormen.

[Läs DN´s ledare 1 dec. Höj rösten för demokratin i Polen}

Idag ser vi hur detta system ifrågasätts alltmer till förmån för starka ledare som säger sig tolka folkviljan och som inte alls har respekt för denna maktfördelningsprincip utan tvärtom prövar att kontrollera både domstolsväsende och press. Presidenter, som t.ex. i Turkiet försöker förändra grundlagarna så att allt mer makt koncentreras hos dem själva och parlamentets makt blir mindre. Och allt detta sker med folkets vilja som röstar fram dessa maktstarka ledare.

Denna utveckling har gått i två steg: Liberalismen som dominerat den politiska utvecklingen under de senaste årtiondena har tagit det politiska systemets förträfflighet och stabilitet så mycket för givet att de glömt att försvara de värden på vars grunde det vilar, och vi har fått en samhällsutveckling som gått över styr där människans egoistiska girighet och materialism alltmer tagit över. Detta i kombination med de fria marknadskrafterna som fått löpa amok har skapat samhällen som främjat normlöshet och där många människor lämnas utanför trygghetssystemen och får inte sin rättmätiga del av kakan.