I samband med diskussion om traditionen att Riksdagens högtidliga öppnande också innefattar en gudstjänst i Storkyrkan har jag haft en twitterdialog med Humanisterna vilken föranleder detta blogginlägg.

Traditionellt har riksdagsledamöterna efter uppropet i kammaren promenerat till kyrkan för gudstjänsten. De senaste fyra åren har förbundet Humanisterna arrangerat ett sekulärt alternativ till gudstjänsten. Justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Anders Ygeman finns bland dem som valt Humanisternas möte framför gudstjänsterna, meddelar Dagens Nyheter.

-Fram till 2014 har inbjudan till gudstjänsten varit en del av riksdagens egen inbjudan till det formella öppnandet, och gudstjänsten ägde rum före öppnandet i riksdagshuset. ”Men förra året (2015) tyckte vi att det vore lämpligt att församlingen själv fick stå för sin inbjudan, eftersom det fanns andra sammankomster som det bjuds in till”, säger Kristoffer Bäckström, enhetschef vid Riksdagens enhet för besök och evenemang till Världen idag.

Det innebar att Domkyrkoförsamlingen själv separat fick lägga med sin inbjudan i samma kuvert som riksdagens formella inbjudan till alla gäster.

Det nya för i år och som föranledde den aktuella nyhetsrapporteringen är att Svenska kyrkans och Humanisternas arrangemang från och med i år kommer att likställas. Det innebär att Humanisternas evenemang OCKSÅ kommer att ingå i inbjudan som skickas till gästerna. Kristoffer Bäckström motiverar det med att man vill vara demokratisk och rättvis. Och Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, välkomnar beslutet och säger till DN:

– Vi har länge påtalat att staten ska vara sekulär och nu väljer riksdagen att jämställa Svenska kyrkan och Humanisterna. Jag är positivt överraskad och imponerad av riksdagsförvaltningen.

Detta fick mig att skriva följande på twitter vilket sedan kommenterades av Humanisterna:

Storkyrkogudstjänsten som en integrerad del av Riksdagens högtidliga öppnande avskaffades således formellt redan 2014. Traditionslöst och dumt kan jag tycka. Ett vackert, naturligt och meningsfullt inslag som anknyter till vårt lands kristna tradition.

Humanisternas dumdryga twitter-tjafs med mig att Katolska kyrkan skulle tycka det var surt att inte vara med vittnar nog mera om på vilken nivå de själva befinner sig – rena sandlådenivån. Eftersom öppningsceremonin anknyter till den gamla ordningen med kyrkans nära anknytning till staten är det naturligt att det är Svenska kyrkan och Stockholms domkyrkoförsamling som har hand om detta. Det skulle aldrig falla Katolska kyrkan in att i något konkurrenssyfte försöka bli ytterligare en aktör i detta. Jag tänker att antingen skall denna tradition bevaras, eller också skall man vara radikal och avskaffa den helt. Att ersätta det med att en hel mängd av staten obundna samfund och föreningar (det skulle teoretiskt kunna bli fler än Domkyrkoförsamlingen och Humanisterna) inbjuder till  olika samlingar i samband med öppnandet, vad är det för vits med det?  Jag tror nog de flesta riksdagsledamöter, kanske i synnerhet invandrare från andra icke-kristna sammanhang uppskattar att komma till ett land som är mån om sina traditioner. Motståndet verkar huvudsakligen komma från inhemska liberalsekulära kretsar som inspirerade av Humanisternas  retorik tycker de gör något bra när de sparkar ut gamla traditioner.

Och vilken värld lever Humanisterna i som tror att Katolska kyrkan är eller skulle önska vara en egen religion? Katolska kyrkan är en del i den samlade Kristenheten, och skulle det vara någon som alternativ till Svenska kyrkan som skulle representera detta i Sverige så vore det Sveriges Kristna Råd.  Domkyrkoförsamlingen har ju också tagit initiativ till att göra öppningsgudstjänsten mer ekumenisk, t.ex. 2012 var det Niklas Piensoho, pastor och föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som predikade.

Och på tal om ekumenik, i höst möts biskop Antje Jackelen, katolske biskopen Anders Arborelius och påve Franciskus i Lund i samband med att vi minns reformationen, startpunkten av 500 års kyrkosplittring som de flesta kristna samfund idag önskar kunna sätta en bortre parentes för så snart som möjligt.

Vi har en sekulär stat, men vi har ett mångkulturellt samhälle, och Sverige liksom många andra Europeiska länder har en lång kristen tradition att falla tillbaka på. Det finns ingen som helst vettig anledning att förminska eller förneka vår kristna historia, lika lite som det finns anledning att förneka det positiva som Kristendomen och andra religioner kan tillföra samhället.

Sverige är i en klass för sig när det gäller att förneka detta kulturarv. Annorlunda är det i England. Lyssna här hur David Cameron försvarar det kristna arvet i Storbritannien och samtidigt uttalar sin solidaritet med de förföljda kristna Mellanöstern. Det går inte ens att drömma om att statsminister Löfven eller några av de andra partiledarna (sedan Alf Svensson trätt tillbaka) skulle säga något liknande. David Camerons förståelse för kristendomens betydelse är inte nytt. I samband med påven Benedictus XVI´s besök i Storbritannien 2010 uttalade han sig också mycket uppskattande.

Vad menar jag då med ontologisk scientism? Jag påstår att det är vad Humanaisterna ägnar sig åt, och kräver tolkningsföreträde för denna världsbild. Sturmark bejakar att det är någon form av religion han är ledare för eftersom han är nöjd med att staten nu jämställer Humanisterna och Svenska kyrkan. Bilden förstärks ytterligare av att någon på Humanisternas konto twittrat om att K k:an inte jämställs med en religion (vilket alltså Humanisterna förutsätts göra).

Den scientism som jag uppfattar att Humanisterna står för hävdar den naturvetenskapliga metodikens exklusiva existensberättigande inom alla vetenskapliga fält – även de humanistiska. Det innebär en övertro på naturvetenskapen. Man är kritisk till alla tankesystem som de upp­fattar står i konflikt med den natur­vetenskapliga ­rationalitetens hegemoni.

Naturvetenskapen svarar på frågan hur?, men kan inte svara på frågan varför?. Alla logiska tankesystem brottas med motsättningar och kan inte uttömmande förklara allting. Varje sådant system innehåller grundantaganden som inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Matematikern Gödels teorem visar att det måste förhålla sig på det sättet.

Därför finns något fundamentalistiskt i att försöka monopolisera sanningen. Humanisterna har inte monopol på sanningen. Naturvetenskapen har inte monopol på sanningen. Också rationaliteten måste underkastas förnuftets granskning. De kritiska frågorna om människan, vem hon är, enbart en biologisk varelse eller mer än en biologisk varelse, ett moraliskt subjekt, en andlig varelse, kan inte besvaras inom ramen för det naturvetenskapliga systemet.

Också religionen lyder under förnuftets lagar. Religion motsvarar människans behov av mening och samhörighet.Allt som tänkts och begrundats inom religionerna, inom teologi och humanistisk filosofi genom seklerna finns ingen anledning att a priori underkänna, framförallt kan dess sanningshalt  varken bevisas eller motbevisas inom ramen för det naturvetenskapliga paradigmet. Det finns ingen motsättning mellan religion och förnuft, mellan tro och rationalitet.

”Den västerländska kristendomens huvudfåra alltid har vädjat till förnuftet (jfr Augustinus och Thomas av Aquino). Kyrkan införde fattigvård, förbättrade livsvillkoren (odlingsteknik, kvarnar, ur), bevarade det antika vetandet, hade en övernationell appellationsinstans, skapade skolor och universitetet, jämnade vägen för penninghushållningen, formulerade arbetsetik och rättviseteorier. Läran om de mänskliga rättigheterna uppstod inte i ett lufttomt rum utan utarbetades av kristna filosofer. Kristendomen, ofta missbrukad, ofta kidnappad av egenintressen, lärde respekt för varje människoliv, också de handikappades och improduktivas.

Kristendomen har inget att frukta av förnuftet, och religionen har inte monopol på tron. Den som hävdar att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande alldeles spontant eller efter en miljard misslyckade försök som slutligen råkade resultera i människan, detta kosmiska lyckokast (eller missöde), lanserar inte en rimligare teori än den som tror att Gud har skapat världen med en kombination av nödvändighet och slumpfaktorer och att människan är danad till Guds avbild, utrustad med uppfinningsförmåga och ansvar.

Ordet Gud är dock inte svar på någon naturvetenskaplig fråga. Forskningen ska vara autonom och styras av sin egen nyfikenhet. Men den filosofiska tolkningen (och varje religion bygger på någon filosofi) av universum och livet är ett nödvändigt komplement till de naturvetenskapliga teorierna, som inte tillhandahåller några specifika filosofier utan förutsätter sådana.

Den nakna rationaliteten garanterar inte demokrati, mänskliga rättigheter och frihet. Man läser inte en forskningsrapport för att finna mening och tröst i kris. Inte heller i livets stjärnstunder, när man ställer den rationella frågan om vår planet bara är en obetydlig ö av liv och mening i nebulosornas ocean av ogästvänlig absurditet.

Avförtrollningen av tillvaron kan inte fortsätta hur länge som helst. Trendforskarna rapporterar att efterfrågan på visshet, identitet och samhörighet har ökat på senare tid.

Men folk orkar inte längre knåpa ihop privata meningssystem helt utan givna ramar. Då återupptäcks kyrkorna som de klassiska garanterna för sammanhang och framtidshopp. Kyrkorna är den röst i samhället som tydligast för de nödlidandes talan. I kollektiva och privata katastrofer vänder man sig inte till facket, universiteten eller polisen. Man tänder ett ljus i kyrkan, utan att behöva redogöra för sina motiv.

Det är också en rationell handling.”

(Anders Piltz, från en artikel i Sydsvenska Dagbladet 2006)