Som rapporterats i veckan har ledningsgruppen beslutat att lägga ner Jesusmanifestationen. Eftersom jag var med i ledningsgruppen flera år och var deltagare ännu fler år vill jag gärna dela med mig av några minnen i ord och bild.

När jag fick höra om Jesusmanifestationen var min första reaktion bejakande och entusiasm. Detta evenemang vill jag vara med i. Att tillsammans med kristna bröder och systrar samfundsövergripande i firande och bön offentligt samlas kring det centrala i vår tro – självklart gläds jag åt något sådant.

Karin Wiborn o Anders Arborelius i bönevandringen genom Stockholms city, Jesusmanifestationen 2013. Foto: Sten-Gunnar Hedin

Initiativet kom från början från pastor Stanley Sjöberg (Pingströrelsen) och hans vision var framförallt att samla och alla de många kristna invandrargrupper som fanns runtom i Sverige å att hela det kristna Sverige kunde synliggöras och att vi kan hämta inspiration från varandra. Det var från början och förblev ett privat initiativ, utanför den officiella ekumeniken inom SKR. Inget fel i det. Många andliga strömningar börjar på det sättet och det gäller att pröva andarna och behålla det goda. Så var nog också hållningen från SKR i detta fall.

Från Katolska kyrkan ingick från början diakon Erik Kennet Pålsson i ledningsgruppen. När han trädde tillbaka föreslog han biskop Anders att jag skulle bli hans efterträdare. Jag var med i gruppen åren 2010 till 2014. Jag måste säga att det var en intressant och märklig erfarenhet. Jesusmanifestationen ägde rum en lördag i maj. Vi började planeringen tidigt på hösten året innan och sammanträdde en gång i månaden i ett litet konferensrum på Citykonditoriet. Vi jobbade alla ideellt, vår enda förmån var fika i samband med sammanträdena. Vi hade inga eventfixare eller andra konsulter som rådgivare. Vår enda konsult var den Helige Ande. En väsentlig del av sammanträdena ägnades åt bön och bibelläsning och att söka Guds profetiska tilltal. Vi hade också på våren en böndag som vi började i Kungsträdgården och gick den marsch-sträcka som var planerat. Utifrån att allt grundlagts i bön fattade vi de strategiska besluten och ställde våra krafter till förfogande för att genomföra det hela på ett så bra sätt som möjligt. Det var en gripande och förunderlig erfarenhet att delta i denna arbets- och bönegemenskap, en grupp engagerade personer från olika delar av Kristi kropp i Sverige. Jag har nog inte riktigt förstått ännu vad jag varit med om.

Ledningsgruppen samlad i Kungsträdgården april 2012. Fr h Leif Öberg, Lennart Möller, Hans Weichbrodt, Daniel Kaiberger, Stefan Swärd, Linda Bergling, Britt Bergman. Foto: Bengt Malmgren

Efter 2014 års manifestation meddelade jag gruppen och biskop Anders att jag ville dra mig tillbaka. Jag tyckte jag gjort mig och ville också lämna platsen för någon yngre som kunde komma in. Därefter beslöt arbetsgruppen att göra ett uppehåll med manifestationen 2015, och nu, hösten 2016 har man alltså beslutat att lägga ner helt.

Jag sörjer inte detta. Det känns på något sätt riktigt att Jesusmanifestationen i sig själv inte blir en institution. Den var ett tecken i tiden som då samlade upp mycket av den den rörelse mot enhet, ny evangelisation och förbön för vårt land som Gud genom den helige Ande inspirerade till. Det var något som behövdes då, nu blåser Andens vid i nya banor.

Det viktiga är inte att bevara allt som varit, då stelnar det lätt och blir människoverk istället för Gud verk.

<tillägg 20/9> Sedan får man konstatera att alla gillade inte Jesusmanifestationen. Det förekom reaktioner alltifrån likgiltighet till starkt avståndstagande. Kritiken kom från många håll: ”För evangelikal, för katolsk, för karismatisk, för konservativ….” Jag tror det är naturligt att inte alla kan vara överens på ett ytligt plan. Protester hör till en rörelse, och det bidrar också till utveckling. Detta understryker att kristen enhet inte handlar om en åsiktsgemenskap på ytan, utan är en process ledd av Anden. <slut tillägg>

Det viktiga är att vara öppen för den helige Ande och ställa sig till förfogande för Gud vilja vad han än manar dig till. Det gäller både för hela Kyrkan, för samfund och församlingar liksom för varje enskild kristen.

Gud, himmelske Fader fortsätt att inspirera din Kyrka i Sverige och ge oss nåden att inte missa den helige Andes tilltal. Ske inte vår vilja utan din!

Jag talar om Pingstens kultur. Mynttorget, 2010 års Jesusmanifetation:

——————————————————

Här följer lite bildmaterial genom åren:

2008:

Bilder nedan: 1. Jag med min vän Sune Andersson. 2. På bilden syns Viveka o Hans Hernberg Bratt från S:ta Clara kyrka. 3. Per Englund och Erik Eckerdal flankerad av systrarna från Alsike. 4. Diakon Erik Kennet Pålsson med vän från Tyresö.

2009:

Video från mynttorget 2009: Predikan av p Raniera Cantalamessa som inntroduceras av diakon Erik Kennet Pålsson. Tolk Christoffer Mauritsson:

2010:

P Damian Eze med fam Richards

I mitten Åke Bonnier, då domprost i Sthlms domkyrkoförsamling, t.h. Christer Janzon

Sittande i förgrunden: Lillemor Hallin och Karin Wiking

2011:

Biskop Anders ser till att tacka poliserna också för deras fina insats under manifestationen. Poliserna konstaterade att trots mängden människor gick det mycket lugnt till, nästan inga ingripanden på grund av bråk eller personer som stör ordningen.

Biskop Anders i samspråk med sr Bonifatia från Koreanska missionen

2012:

2012 var det en regnig manifestation. Jag ansvarade för aktiviteterna på Medborgarplatsen. Här i sällskap med mina vänner från Focolarerörelsen

2014:

I Kungsträdgården mötte jag min vän Peter Artman från Herrljunga