Kristna som hittar hem till Katolska kyrkan på EWTN´s The Journey Home. Nu Ulf o Birgitta Ekman i intervju

The Journey home heter en programserie producerad av The Coming Home Network  och EWTN (Eternal World Television Network, internationellt katolskt medianätverk).

I programserien intervjuas under en timme personer som hittat ”hem” till Katolska kyrkan, man lär känna deras bakgrund och hur deras resa till Katolska kyrkan har gestaltat sig. Det är mycket sevärda program som man också i efterhand kan ta del av via YouTube.

2012 var man i Sverige och Katolska domkyrkan där man gjorde några program med svenska katoliker. Bl.a. intervjuades ”hemvändaren” Charlotta Levay:

Jag erfar att Ulf och Birgitta Ekman också nyligen intervjuats i programserien. Jag lyssnade till programmet i live streaming från EWTN nu på morgonen. Ikväll sänds det över EWTN´s europeiska engelskspråkiga kanal. Så småningom antar jag att det också kan ses på YouTube.

(Uppdatering 15 sept 22.00). Här är intervjun med Ulf o Birgitta på YouTube:

papalvisitusa2015logoEWTN bevakar och sänder via TV och livestreaming på internet alla större evenemang i den katolska världen. Just nu står påvens besök i USA 22-27 september i fokus, det kan med fördel följas via EWTN. Det finns gratis appar att ladda ner så att man lätt kan följa evenemangen på mobil eller läsplatta:

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Kristna som hittar hem till Katolska kyrkan på EWTN´s The Journey Home. Nu Ulf o Birgitta Ekman i intervju

  1. gurkan skriver:

    Pater Göran Fahlström O D skrev sin lic-avhandling om konvertitbiografier. Sådana biografier lästes mycket på 50, 60 och möjligen också 70-talet. Pater Göran var själv konvertit från Svenska kyrkan.

    • Paul skriver:

      Jo, det skrevs böcker också på den tiden. Några skrev om ”Varför jag blev katolik” (bl.a. den kände skådespelaren Gunnar Björnstrand, vill jag minnas); andra skrev om ”Varför jag inte gick till Rom” (bl.a. f. Gunnar Rosendahl, tror jag). Det skulle nog vara intressant med en jämförande analys av argumentationen då och nu.

    • bema skriver:

      Hittade denna intressanta artikel: Kulturkatolikerna av Ulrika Knutson från nr 2 av magasinet Vi läser 2015. Temat är just konversionerna efter Andra Världskriget.

  2. Staffan skriver:

    Det synes ändå om man läser Ulrika Knutssons genomgång av kultureliten som ”kommit hem”, att man inte gjort det främst p g a den katolska läran. Här anförs många mer eller mindre underliga motiveringar. Inget ont i det, naturligtvis. Alla måste respekteras för sina beslut – men vad betyder det då att ”hitta hem” – hitta hem till vad?
    Ulf Ekman talar, liksom de flesta katoliker, om enhet i Kristi kropp, vilket är ett viktigt bibliskt budskap. Den enhet som Ulf Ekman talar så varmt om är samma enhet som t ex biskop Arborelius representerar och så tydligt ger säger. Han fick frågan i en intervju om vad enhet är och svarade ”det är när vi alla samlats under påven”. Detta är förstås en omöjlighet för en protestant, så någon sådan enhet förefaller svåruppnåelig.
    Ulf , i likhet med andra katoliker, kan inte heller fira Herrens måltid tillsammans med oss protestantiska kristna, för ”vi har inte funnit sanningen, och vi är inte renläriga förrän vi kommer till samma ”uppenbarelse om sanningen” som han har gjort. När vi alla kommit dit kan vi stå tillsammans och äta vid samma nattvardsbord, när vi alla samlats under påven.” Inte särskilt enhetsskapande, väl?
    Sedan, samtidigt som kulturpersonligheter hittar hem till RKK, hittar den lilla människan – i Latinamerika, Afrika och Asien också hem – mest till den pingstkarismatiska rörelsen.

    • Alma-Lena skriver:

      Håller med, om inte katoliker går åtminstone halva vägen (det var ju RKK som uteslöt Luther inte Luther som gick ur kyrkan) ser jag inte att det kan bli någon verklig enhet där vi alla närmat oss Jesus ännu ett steg.

      Däremot är all gräsrotsekumenik berikande där tror jag vi finner varandra inte i de stora strukturerna, där finns för mycket att förlora.

  3. Paul skriver:

    Staffan – I vilken mening borde konvertiter främst styras av ”den katolska läran”? De kan ju ha hittat hem till vad de upplevt som en fornkyrklig gemenskap, som inte samlas ”under” – men möjligen ”omkring” – biskopen i Rom. För min del – och jag är ortodox, och tillhör den rysk-ortodoxa Kyrkan – är västkyrkans teologiska (så småningom kyrkoskiljande) dispyter på 1500-talet föga intressanta, eftersom de utgår ifrån, och har polariserats kring, tvister som bottnar i medeltida ”aristotelisk” filosofi och latinsk ”thomistisk” teologi, utan större relevans för fornkyrkans och det första årtusendets konciliära tradition. Man ska inte förväxla ”katolsk” med ”romersk”, och därmed heller inte tro att all ”reformatorisk” tro nödvändigtvis avviker från ”den katolska läran”. Det finns en grundläggande enhet på de första sju ekumeniska konciliernas grund, och den romerska Kyrkan tycks – i viss, numera ganska stor, mån – vara på väg att återvända till denna grund. Därmed borde man också kunna gå vid sidan av 1500-talets polemik. Det ömsesidiga upptäckandet av den gemensamma grunden – en process som även pingstkarismatiker i ökande grad tycks vara delaktiga av – kan göra de senaste århundradenas inomvästliga lärotvister obsoleta. /Paul

    • Alma-Lena skriver:

      Om man inte ens kan dela sakramenten med varandra är vägen till sann enhet väldigt långt borta. Jag har inga problem med att fira katolsk nattvard, men jag får det inte för jag är protestant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s