När jag skriver på min blogg om Katolska kyrkan brottas jag ofta med hur jag skall benämna olika företeelser. Jag är infödd svensk och kommer från hjärtat av Sverige varifrån kristendomen för 1000 år sedan började spridas i Sverige, nämligen Västergötland, och min uppväxt och skoltid präglades av den lutherska miljön och Svenska statskyrkan. Denna miljö har jag kommit att inkludera som en naturlig del av den universella kyrkan som jag som katolik bekänner mig till, även om formell enhet inte råder mellan de olika kyrkorna.
Sedan jag blivit katolik har jag kommit i kontakt med andra kulturklimat som mera präglas av katolicism. Våra jesuiter som betytt så mycket för Katolska kyrkans uppbyggnad i Sverige har inte sällan kommit från Tyskland. Polska katoliker och katoliker från spanskspråkiga länder, och de senaste årtiondena från Mellanöstern, Asien samt även Afrika har också satt sin prägel på Katolska kyrkan i Sverige. I den globala smältdegel som Katolska kyrkan i Sverige utgör är olika kulturer självklara inslag som ger kyrkan färg och liv. I denna smältdegel finns givetvis också jag med min inhemska svenska bakgrund.
Sedan finns en överbyggnad av vad jag upplever som ett ganska byråkratiskt latiniserande romerskt katolskt språk som inte alltid fungerar så bra i svensk språkdräkt, och när jag skall försöka hitta svenska översättningar får jag ofta fundera länge för att hitta på någon passande svensk term. På engelska är det lättare, där finns en omfattande dokumentation och när det gäller namnen på de olika kongregationerna, domstolarna, råden och kontoren inom Katolska kyrkans centrala administration i Vatikanen t.ex, så är det bara att googla för att få upp de rätta namnen.
Jag försöker hitta svenska namn i den mån det är möjligt, men samtidigt inser jag att det är ett nyskapande arbete. Språket förändras efter hand, inte genom byråkratiska beslut vad saker skall kallas, utan helt enkelt genom hur ord används av allmänheten i det vardagliga språket.
Svårigheten börjar redan med det mest centrala, mässoffret, sakramentet som betecknar och samtidigt konkret gestaltar att Gud blivit människa. Det ord som de flesta svenska förstår är Nattvard. men katoliker använder inte så gärna den termen utan talar hellre om Mässoffret eller Eukaristin. Alla katoliker liksom alla bildade kristna som tar del av det ekumeniska samtalet förstår utmärkt väl dessa begrepp, men jag är inte säkert att de är bekanta för svenskar i allmänhet. (I vår sekulariserade värld kanske många i den yngre generationen inte ens är medvetna om betydelsen av begreppet Nattvard). När jag skriver och vill att en genomsnittssvensk icke kyrkvan publik skall förstå lutar jag åt att använda ordet Nattvard eftersom det nog känns mist obekant för de flesta. Samtidigt försöker jag introducera ordet Eukaristi i allmänbildande syfte.
Bönen Hell dig Maria… är känd av alla katoliker, den kan man rabbla i sömnen. I Oremus från 2004 är det latiniserade uttrycket Hell ersatt med Var hälsad, och det slår nu igenom mera och mera.
Både i Katolska kyrkans liturgi och i frikyrkligt gudstjänsfirande är ordet Halleluja välbekant. Ordet är hebreiskt och kommer från Bibeln. Det är egentligen två ord, hallelu Jah och betyder ”lovprisa Herren”. I frikyrkliga sammanhang uttalar man det alltid i den svenska formen med spetsligt u-ljud, i katolska sammanhang hör man det ibland också, men mera ofta den latiniserade formen där u uttalas som [o]. Skall man vara konsekvent, t.ex. när uttrycket används i liturgin är att uttala det på svenska när tillhörande psaltarpsalm är på svenska, och i latinsk form då psalmen är på latin.
Andra ord som är svåra är beteckningar som rör Vatikanens centrala organisation.
”Kurian” är ett ett begrepp som väl är relativt vedertaget i svensk språkdräkt och används ofta i nyhetsrapporteringen. Exakt vad det betecknar är kanske änå de flesta osäkra om. Det är Romersk-katolska kyrkans centrala förvaltning i Vatikanen. Den består av olika kongregationer, domstolar, påvliga råd och kontor. Översatt till svensk stsatsförvaltning motsvaras det av ministrarna och tjänstemännen i kanslihuset och de olika departementen.
Där kommer vi till ett annat svårt ord: Dikasterier (eng Dicastery) som är ett grekiskt låneord som blivit en italicism och betecknar de olika enheterna inom kurian, kongregationer, domstolar (tribunaler), påvliga råd och kontor (eng Offices). Jag använder gärna begreppen departement eller avdelning när jag skriver om dessa.
Vatikanen år ju ett litet självstyrande landområde i Rom med full autonom jurisdiktion (men man har avtalat visst samarbete med Italienska staten). Jurisdiktionen över den katolska världskyrkan är av annorlunda slag, det är viktigt att betona. Den regleras av den kanoniska lagen, men dess gränser upphör att gälla när människor inte längre vill bekänna sig till kyrkan. Katolska kyrkan med dess stift och organisationer i olika länder är ingen stat i staten, och medborgare i olika stater som är katoliker är alltid underkastade och har ansvar i relation till respektive lands lagar och förordningar. En viss förvirring kring detta rådde i samband med ansvarsfördelningen mellan Katolska kyrkans centrala organisation och respektive lokalkyrka i olika länder när det gällde pedofiliskandalerna.
Påven har annonserat att nya kardinaler skall utnämnas inom kort, och just igår offentliggjordes namnen på de 15 biskopar och ärkebiskopar som kommer ifrågas. Signum rapporterar att en av dem är ”Ärkebiskop Dominique Mamberti, prefekt för den högsta tribunalen i apostoliska signaturan”. Där fick vi ett nytt ord till att lära oss: apostoliska signaturan. Apostoliska signaturen skulle det kanske heta på svenska, a på slutet är en latiniserad form. Vatikanradion använder den svenska formen i sin rapportering.
Det finns en tendens bland dem som skriver om katolska ting att använda latiniserade former. När kardinal Joseph Ratzinger blev påve vill jag minnas att biskop Anders gjorde ett fåfängt försök att införa den försvenskade formen Benedikt XVI, men det blev ingen succé. Den latiniserade formen Benedictus kom att användas helt övervägande. Än mindre sannolikt skulle vara att den helt försvenskade formen Bengt skulle börja användas.
Det apostoliska signaturen är en domstol inom kuria-organisationen, i själva verket Katolska kyrkans Högsta domstol som efter påven själv är den högsta rättsliga myndigheten med ansvarar för att övervaka rättskipningen i hela kyrkan. Nu har ni fått uppräkning av de 15 biskoparna som skall bli kardinaler i länken till Signum ovan, så jag behöver inte upprepa listan på min blogg. Men jag övervägde att skriva så här ungefär ang ärkebiskop Mamberti: ”Ärkebiskop Dominique Mamberti, prefekt för Vatikanens högsta domstol”
Påve Franciskus i diskussion med några av biskoparna vid synoden om familjen i oktober 2014. Foto: Catholic News Service.
Bengts Blogg 
Någon påpekade att Hell inte är en latinisering, utan arkaiserande svenska. Det är helt riktigt.
Ave och Salve är latinska ord som båda betyder ungefär var hälsad (jfr Ave Maria…, Salve Regina…), men Hell är ett gammalsvenskt ord. Citat från Svensk ordbok:
” * uttr. för högstämd hälsning el. hyllning ⟨åld.⟩: ~ dig du höga Nord!
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. häll, eg. böjningsform av hel i bet. ‘oskadd, frisk; lycklig’; urspr. ur välgångsönskningar som (far) hell!, (lev) hell!; jfr helig, hälsa”
Så ”fåfäng” var väl ändå inte biskopens idé om att försvenska Benedictus. Tidningen Dagen, t ex, har i alla år skrivit Benedikt XVI och katolska kyrkan i Sverige håller väl ännu fast vid det.
Gillar avlatiniseringsförsöket. Inte för att det är större fel på latin än engelska, som påverkar svenskan starkt diag. Största problemet för lanseringen av formen Benedikt tror jag är att det redan fanns en standard att luta sig mot: tidigare påvar med det namet brukar kallas Benedictus även på svenska. Att Franciskus ska heta så på svenska blir helt självklart eftersom F. av Assisi kallas så; på danska heter både påven och helgonet Frans.
Hmmm. Jon Pål II :p om det blir en till JP inom överskådlig framtid går det ju an att testa… vi är nog vana vid att påvar ska sluta på -us.
Pingback: Är kyrkan en hon? Om att prata katolska | Rebella undrar
Har du möjligen något förslag på vad engelskans devotion kan översättas till på svenska, i denna betydelse? Ett ord eller en fras om några ord som går att använda som benämningar.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Roman_Catholic_devotions
Jag skulle säga praktisk fromhetsinriktning. T.ex ”Marian devotion”, som handlar om att begrunda Marias roll i Frälsningshistorien, be rosenkransen etc. kallar vi Mariafromhet.
Fromhetsinriktning, det var inget dåligt förslag. Tack för det.
Den här kanske är svårare, eftersom den – antar jag? – inte alls rör svenska förhållanden. Eller kanske…?
I den del av Buenos Aires som Jorge Bergoglio ansvarade för medan han var hjälpbiskop finns större delen av stadens slum, samt den absoluta huvudparten av stadens alla ”shrines”.
I brasilianska Aparecida finns ett ”shrine” till våra fru av Aparecida.
https://en.wikipedia.org/wiki/Our_Lady_of_Aparecida
https://en.wikipedia.org/wiki/Shrines_to_the_Virgin_Mary
Shrine betyder väl vanligen ungefär helgedom, så vad talar vi om här? Rimligen är det nåt sånt där folkligt latinamerikanskt katolskt. Har du någon aning om vad man kan säga på svenska? Shrine översätter man normalt till helgedom, men här… bara helgonaltare, rakt av? Sidoaltare tillägnat något helgon?
Relikskrin eller helig plats är möjliga översättningar enl NE. När det byggts en kyrka på platsen kan man nog kalla det en helgedom. På en plats där det uppstått en speciell kult kring Maria eller ett visst helgon tillägnas en kyrkobyggnad där denna fromhetsinriktning och ett altare avdelas speciellt för ändamålet. Gäller det ett helgon förvaras där ofta helgonets reliker om det gäller Maria en speciell bild eller staty som relaterar till den uppenbarelse som funnits på orten, t.ex. Apareceida, Lourdes, Fatima, Jasna Gora i Polen. Skulle Sverige vara katolskt skulle du kunna tala om Vadstena som ett Shrine of St Bridget eller Uppsala domkyrka som Shrine of S:t Erik. I Skara skulle säkert finnas en kult av biskop Brynolf vars helgonförklaringsprocess skulle ha fullföljts och Kristi törnekrona (biskop Brynolf fick av norske kungen en tagg från törnekronan som förvarades i domkyrkan). Redan på medeltiden kritiserade den heliga Birgitta att Brynolf och hans relikskrin fått en allderlses för undanskymd plats i domkyrkan. Idag är både relikerna och törntaggen borta. Men även om det inte finns i liturgisk gestalt, så har Skara domkyrkas historia med törntaggen uppmärksammats idag då ett konstverk föreställande törntaggen förra året avtäcktes i kyrkan.
Du ser (från ett protestantiskt perspektiv förmodar jag) en svårighet att man kan kalla något helgedomar som har ett helgon eller Maria i fokus och inte Gud (Fader, Son, Helig Ande). Men i själva verket är Gud i fokus även i dessa helgedomar. Maria och helgonen pekar genom sina liv och den nåd och helgelse de fått ta emot på Gud och Jesus. ”Prisad vare Gud i sina änglar och helgon” är en formulering som används i katolsk liturgi. Även i naturen kan Gud prisas, jfr Franciskus av Assisi.
Nej, mitt problem med ordet helgedom är att det är för ospecifikt. Helgedomar kan tillhöra vilken religion som helst, och dessutom måste väl en helt vanlig kyrka också vara en helgedom. Att säga att 15 av Buenos Aires 18 (eller hur många det nu var) helgedomar ligger i just detta distrikt funkar inte. ”Helgon-helgedom” vore nog otvetydligt, men språkligt och estetiskt – blä.
Det slår mig att när protestanter som varit i Sydamerika pratar om hur katolikernas kyrkor har Maria största och längst fram och Jesus på någon liten undanskymd sidoplats kanske det är ett sånt ”shrine” som du tänker på, som de pratar om. Som i Aparecida. En helgon-helgedom, som jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska kalla på svenska.
I det här fallet misstänker jag att det ofta rör sig om saker som rests utan att kyrkan direkt sagt till om det. När människor vördar lokalhelgon av mer eller mindre obskyr art som den officiella kyrkan inte okejat sker det väl mer sällan inne i en kyrka. Här t.ex.
http://kdhnews.com/living/religion/argentines-celebrate-francis-as-their-slum-pope/article_866d965a-8def-11e2-8f98-0019bb30f31a.html
‘Just a few steps from the chapel, melted candles stand in a red shrine to the pagan folk hero Antonio “Gauchito” Gil, a 19th century outlaw revered among Argentina’s poor for sharing his stolen bounty with the poor.’
En Robin Hood-figur, alltså. Som inte släpps in i kyrkan, men människorna som går i kyrkan tänder även ljus framför bilder av Gauchito Gil.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gauchito_Gil
Här var ett ”roadside shrine” till Gauchito Gil.
Om vi nu struntar i att just Gauchito Gil inte är något officiellt sanktionerat helgon. Om vi tänker oss en liknande anordning till någon mindre kontroversiell figurs ära – de flesta ”officiella” helgon har väl trots allt börjat som inofficiella helgon, och jag kan väl tänka mig att man länge tänt ljus framför bilder av Oscar Romero… Vad skulle man kalla en sådan liten anordning? (Det är här jag misstänker att jag rör mig rätt långt utanför svenska katolikers domäner. Termer kanske helt enkelt inte finns.)
Vet inte om jag förstår vad som är problemet riktigt. Du har rätt att helgedom är ett allmän-religiöst begrepp. I fredags handlade Människor och tro om ”heliga rum”, att var och en kan finna sådana platser som är heliga för just hen. Att tända ljus på en viss plats eller lägga ner blommor är ju vanligt, t.ex. där någon dödats pga våld eller en olycka är ju vanligt. I minnet av någons liv eller i dödens närhet närmar vi oss det heliga. Men måste vi ha några ytterligare begrepp för det?
Att ett ord är ospecifikt är inget problem. Det betyder bara att när man vill förklara exakt vad man pratar om, använder man något annat och mer specifikt – i ett ord eller flera. I detta fall blir lösningen förmodligen en hel förklarande mening, i brist på begrepp.
På ett ställe hittade jag frasen ”popular shrines”. Efter att ha vridit och vänt på det ett par gånger kom jag fram till ”folkliga helgedomar”. Det kan funka.
Tack för din tid!
En till när jag ändå håller på… sen tror jag inte att jag har fler. ”Offerings”, utan större sammanhang annat än att det är katolskt och rör folklig religiositet. Avses votivgåvor?
http://www.newadvent.org/cathen/15509a.htm
Just precis votivgåvor avses.