Livets Ords Europakonferens äger rum denna vecka. Konferensen som brukar samla 10.000-tals besökare har ägt rum varje sommar under många år.

Livets Ord är en aktiv församling med över 3000 medlemmar i Uppsala, varav många drivs av ett engagemang  och  stödjer församlingens evangeliserande uppdrag både ekonomiskt och med volontärarbete. Därför har man år efter år haft kapacitet att anordna en konferens av denna diginitet. Det är bra och med tacksamhet jag konstaterar att man genom dessa nådegåvor betjänar kristenheten i Sverige (samt Norden och övriga Europa, varifrån också kommer många besökare).

Konferensen står sig bra även utan Ulf Ekman. Kanske det t.o.m. är bra att en ledare av sådan dimension drar sig tillbaka för att hindra att det blir alltför personbundet. Det är ju Jesus som skall synas. Joakim Lundqvist som konferensens värd sköter det uppdraget bra och får alla att känna sig välkomna.

Jag märker att en föryngring skett. Färre nestorer, fler unga framme vid mikrofonerna för att sköta olika presentationsuppdrag, vilket är bra. Efter bibelstudiet med Berit Simonsson i måndags kväll var det en stor skara, många unga, som kände att de ville ta emot Jesus för första gången och de inböds av pastor Joakim att komma fram för att få förbön. Livets Ord är en aktivt evangeliserande församling. Man startar bibelskolor över hela världen, bl.a. är nu vägen öppen in i Kina där man understödjer och bedriver bibelskolor som vi fick höra om.

Lite annorlunda är det i år. Konferensen är välbesökt, men något färre besökare än tidigare, vilket avspeglade sig i att det var ganska lätt att få en bra plats trots att man var sen till Berit Simonssons bibelstudium i måndags kväll. Ett särskilt boktält hade man inte i år, utan bokförsäljningen hade flyttat in i stora konferenslokalen.

Berit Simonsson, inspiratör inom Oas-rörelsen är en av våra allra bästa förkunnare och utläggare av Guds Ord. Lugn och saklig, fylld av realistisk insikt i människans (läs oss kristnas) brister och tillkortakommanden presenterar hon Ordet så att det blir levande och relevant här och nu för just mig, i den livssituation jag befinner mig i, i den tid vi befinner oss i.

Bibelstudiet över Gideon (Dom kap 6, 7) var helt fantastiskt. Nu som då finns synd och avgudadyrkan och att vi människor krymper oss själva och bor i våra hålor i skam och skuld. Nu som då vänder sig Gud till människan, talar till henne, inte dömande, utan för att hon skall växa, svara på kallelsen, omvända sig, slå in på en ny väg av partnerskap med Gud så att Guds plan kan förverkligas. Vi är alla kallade till något annat än att leva ett förkrympt halv-liv. Berit öppnar bibelordet för oss och får oss att förstå att Gud talar till oss också, inbjuder oss att öppna våra hjärtan, vill använda oss i den situation vi står i.

Berit är så långt från vissa högröstade superpredikanter man kan komma vars höga röst tycks vara till för att kompensera för att de kanske inte riktigt själv är förankrade i sin förkunnelse av vilken fantastisk väckelse som pågår där eller där i världen, hur många som blivit mirakulöst helade, hur många som uppväckts från de döda etc. etc. Nej, som Gideon måste vi börja med oss själva, sedan vår närmaste familj, säger Berit lugnt och sakligt. Kan vi inte hantera den situationen blir det svårt för oss att bli användbara till det som är större. Du kan ta del av Berit Simonssons utläggning på Livets Ord Play.

På tisdag talade Marcus Birro, jag följde det via video. Han fokuserde på alla våra kristna bröder och systrar som förföljs i andra delar av världen. Som i Irak och Syrien där det genom den militanta islamismen sker en fullständig utrotning och fördrivning av hela den kristna befolkningen. Människor torteras, dödas och de mest vidriga grymheter sker för att skrämma människor till underkastelse. Marcus Birro förundrade sig med rätta att det bland våra egna, många kristna är tabu att tala om att det just är kristna som är offer för förföljelse, och att i Mellanöstern det sker just genom militant islamism. Marcus föredrag finns på Livets Ord Play.

På fredag talar min vän Charles Whitehead från England, tidigare ordförande i Katolska karismatiska förnyelsens internationella råd. Han och fru Sue har tidigare besökt Sverige och talat på Europakonferensen tidigare.

Undertecknad med Charles och Sue Whitehead vid karismatisk konferens i Stockholm 2010

 Jag är glad att man inte av rädsla för kritik att att man blir för ”katolska” isolerar sig i en strikt protestantiskt evangelikal subkultur utan forsätter att vara öppen för influenser från hela kristenheten. Det tror jag är bästa sättet att bevara kärnan i den tro man vill förkunna och sprida. 

Också påve Franciskus betonar mycket starkt det ekumeniska och räds inte att umgås med kristna från andra samfund. I våras lämnade han på initiativ av sin gode vän Tony Palmer (nyligen tragiskt död i en motorcykelolycka) ett videobudskap till en evangelikal karismatisk konferens med Kenneth Copland Ministries i USA. Nyss besökte han en Pingstförsamling i södra Italien och dess pastor Giovanni Traettino, också en av påvens vänner sedan tidigare.  Påven bad i samband med detta om förlåtelse för Katolska kyrkans tidigare förtryck och motarbetande av pingstvänner.

 Nyhetsbyrån Zenith rapporterar från påvens möte med pastor Traettino och hans församling:

Responding to Pastor Traettino’s words that “the presence of Jesus and walking in the presence of Jesus should be at the center of our life,” Francis said, ”that ‘walk’ was God’s first commandment to his people, represented by Abraham – ‘walk before me faithfully and be blameless.’”

“I don’t understand a Christian who stands still! I don’t understand a Christian who doesn’t walk,” the Pontiff said. “A Christian must walk,” for if he remains “still,” he does not move ahead and rather “becomes corrupt.”

When we walk in God’s presence, we find brotherhood, the Pope said. However when instead we stop, scrutinize each other, and gossip, we divide the Church.

Gossip began the first moment of division of the Church. The Holy Spirit does not cause division, he stressed, saying rather the Spirit creates diversity in the Church, a ”diversity, rich and beautiful.”

In addition to diversity, he said, the Holy Spirit creates unity. Therefore, not only is ”the Church one in her diversity,” but also it has unity, ”with many different parts, each with its own peculiarity and charisma.” He said ”This is unity in diversity. This is the path that we Christians take, giving it the theological name of ecumenism.”

When jealousy and envy have divided us, we must endeavor on this path toward unity, he exclaimed. “Some of those who enacted these laws, and some of those who persecuted, denounced their Pentecostal brothers because they were ‘enthusiastic’, almost ‘crazy’, who spoiled the race.”

Pope Francis then made an apology. ”I am a pastor of Catholics, and I beg forgiveness for this. I ask your forgiveness on behalf of those Catholic brothers and sisters who did not understand and who were tempted by the devil,” he said. ”I ask the Lord for the grace to recognize and to forgive.” [talet i sin helhet här]

Ledarna från både katolskt och protestantiskt håll kan få kritik från sina egna för denna typ av kontakter, man är rädd för kompromissande och eftergifter, men det är inte det som det handlar om. Att våga vara öppen för våra kristna bröder och systrar handlar om mod, och man gör det i lydnad mot Kristus själv och man gör det utifrån att man har en trygg förankring i sin egen tro.