Om vi gör samvetsfrihetsfrågan vid abort och dödshjälp till enbart en religionsfrihetsfråga reducerar vi dess signifikans som varande en fråga som hör hemma inom allmänmänsklig etik och moral. Man hamnar man i den absurda situationen att en mans vägran att skaka hand med en kvinna och vägran at medverka till att ta ett ofött barn av daga jämställs, som om inte frågan om att döda ett foster inte hade större moralisk signifikans än att vägra ta någon i hand.

Katolska kyrkans syn på samvetsfrihet är att det handlar om generell moralfilosofi och naturrätt, inte att man har en speciell typ av samvete för att man omfattar en viss tro. Om samvetet sägs i Katolska kyrkans katekes:

”Samvetet är ett omdöme av förnuftet genom vilket den mänskliga personen inser den moraliska kvaliteten i den handling som den skall utföra, håller på att utföra eller redan har fullgjort. I allt vad hon säger och gör är människan tvungen att troget följa vad hon vet är rätt och riktigt.” (1778)

Samvetet har enligt detta synsätt, som jag helt delar, inget med religion att göra. Men sedan tolkar vi katoliker samvetet i trons ljus som Guds tilltal genom varats andliga dimension. Jag citerar katekesen igen:

”Samvetet är en lag som kommer från vår ande, men som överträffar vår ande, som kommer med förslag till oss, som innebär ansvar och plikt, fruktan och hopp… Samvetet är budbärare för Den som både i naturens och nådens värld talar till oss liksom genom slöjan, upplyser oss och styr oss.”

Det allmänmänskliga är omdöme, förnuft, moralisk utvärdering, känsla för ansvar och plikt. Det är gemensamt för alla människor. Att vi som troende kristna tolkar samvetet som Guds tilltal i vårt hjärta gör inte att samvetet till sin karaktär är väsenskilt mellan en troende och en icke troende person.

I DO´s beslut av fallet med barnmorskan Ellinor Gillmark har det endast prövtas ur religionsfrihetsaspekten. DO konstaterar att eftersom det är vanligt att kristna har inställningen att abort är fel, så är det en aspekt av religionen, att jämställa med andra sedvänjor och ritualer, att hon har den inställningen. Detta är i linje med Katolska kyrkans katekes som tolkar samvetet som något som kommer från det andliga. Men detta är bara en aspekt av samvetet, och håller man sig till enbart den så spelar det ingen roll om man är emot att döda eller är emot att skaka hand med kvinnor. Det är religionsfrihetsfrågor på samma nivå.

Stefan Gustavsson konstaterar i en reaktion på DO´s utslag att DO tidigare ansåg det vara religiös diskriminering att inte anställa en man som vägrade ta kvinnor i hand, medan det i Ellinors fall inte ansågs som religiös diskriminering. Anledning till att man gör olika bedömning i de två fallen är att man ansåg att det inte skulle influera negativt på arbetet om en anställd vägrar skaka hand med kvinnor, medan det däremot inte går att vara barnmorska utan att medverka vid aborter. Arbetsgivaren skulle göra samma ställningstagande ang någon som inte vill göra aborter vare sig det motiveras med personens tro eller inte. Därför är det inte religiös diskriminering, resonerar DO.

Dessuton krockar Ellinors inställning med en mycket viktig princip i samhället: Rätten till abort. Den står över religionsfriheten, och även över samvetsfriheten i allmänmoralisk mening tycks DO mena. Rätten till abort jämställs med god hälsa för kvinnor, och Ellinor anses enl DO´s yttrande som ett hot mot detta om hon skulle arbeta som barnmorska: ”Den av landstinget vidtagna åtgärden får emellertid anses ha vidtagits till skydd för hälsa…”

Jag konstaterar dock att alla inom Jönköpings läns landsting inte är ense om att det är nödvändigt att alla barnmorskor medverkar vid abort för att kunna organisera arbetet. Politiker i Jönköpings län motionerar om en policy som gör att samvetsfriheten skall beaktas bättre, och på Värnamo sjukhus var hon på väg att få ett vikariat, trots hennes förebehåll att inte medverka vid aborter, men anställningen stoppades senare av andra skäl (framgår av DO´s rapport). Och nu har Ellinor fått jobb i Norge. Där går det bra.

Europarådets parlamentariska församlings resolution 1763 från år 2010 om rätten till samvetsfrihet i vården föranleder inte att vi gör någon annan bedömning i religionsfrihetsavseendet konstaterar DO.

Resolution 1763 är tar upp samvetsfriheten som en allmänmänsklig etisk fråga där det handlar om rätten att inte diskrimineras för att vägra medverka till att döda mänskligt liv oavsett tro och religion. Detta överensstämmer med Katolska kyrkans kates´ tolkning av samvetet som samhörande med generell moralfilosofi och naturrätt. I paragraf 1 av resolutionen sägs:

”No person, hospital or institution shall be coerced, held liable or discriminated against in any manner because of a refusal to perform, accommodate, assist or submit to an abortion, the performance of a human miscarriage, or euthanasia or any act which could cause the death of a human foetus or embryo, for any reason.”

Ruth Nordström, juridiskt ombud till Ellinor Grimmark i hennes process kommer nu att ta överklagandet till Europadomstolen där det får en behandling både ur religionsfrihetsaspekten och ur allmänt människorättsperspektiv.

I min tidigare bloggpost om samvetsfriheten diskuterades hur denna kan missbrukas till att politiskt påtvinga andra sin vilja. I Italien t.ex. sägs det att det är mycket svårt för kvinnor att få abort utförd på allmänna sjukhus, trots lagstadgad rätt, och att gynekologen som är villiga att utföra abort motarbetas. I Norge å andra sidan tycks det fungera utmärkt med samvetsfriheten.

Jag tänker att samvetsfrihet bör vi ha när det gäller frågor om liv och död, men det är också viktigt att beakta och ta ställning till vilka problem som kan uppstå i samband med det. Italien som ett exempel där de som är villiga till abort motarbetas, Norge som ett exempel där det tycks fungera bra, och Sverige som ett exempel där de som inte vill göra abort motarbetas.

Att abort alltid definieras som en fråga om kvinnors hälsa är jag skeptisk till. Så kan det vara i vissa fall, men i andra fall kan det lika gärna vara en negativ faktor för hälsan. Inget säger att maximering av aborter ökar lycka och välbefinnande. Att skydda liv och hälsa måste få gå hand i hand, det är en allmän moralfilosofisk fråga och rätten till abort kan aldrig ha en större diginitet än rätten till liv. Därför är samvetsfriheten viktig och Sverige bör respektera Europarådets resolution 1763.

Jag är djupt enig med påve Franciskus som skriver i Evangelii Gaudium:

”…it is not ‘progressive’ to try to resolve problems by eliminating a human life.”