Skam för feministrörelsen att ha rätten att ta sin avkomma av daga högst på prioriteringslistan

Strålande morgon, våren på väg. Internationella kvinnodagen idag. Jag vill vara en jämställd man som verkligen i samarbete med kvinnorna arbetar för en bättre värld där både det manliga och det kvinnliga till fullo får utvecklas och komma till sin rätt. Jag gjorde visserligen frukost till min fru och mig idag, men jag vill inte vara den som reducerar kvinnodagen till ett litet extra grattis åt kvinnan och sedan låter allt rulla på som vanligt i det fördolda när det gäller mansdominansens och kvinnounderordningens mekanismer.  Men man gör inte kvinnofrågorna en tjänst genom att bara passivt bejaka, också genom att komma med konstruktiv kritik. I det perspektivet skall den något provocerande rubriken på detta inlägg ses.

Igår var ett inslag på TV4´s nyhetsmorgon med Maria Arnholm (FP) jämställdhetsminister, Jenny Wenhammar från Femen (en av de tre kvinnorna som genomförde nakendemonstrationen i Katolska domkyrkan nyligen) och Gudrun Schyman.

Abort borde inte vara en kvinnofråga, utan en gemensam fråga för kvinnor och män. Hur kan det kan ha blivit en kvinnofråga är egentligen högst paradoxalt. Att feministrörelsen med sådan emfas framför detta är en av dess sämsta sidor, egentligen en skam. Att vårda livet och ta hand om våra barn har ju alltid varit det som kvinnorna varit bäst på. Men jag vill inte skylla på endast kvinnorna för att detta hårdföra rop skallar: Rätt till abort! Bakom ligger männen som inte vill ta sitt ansvar och kvinnorna som får ta konsekvenserna. I fattigare kulturer handlar det om kvinnor som får föda barn efter barn till deras kroppar är utslitna medan männen kräver sin rätt till sex och tar väldigt lite ansvar för familjeplaneringen och resurserna för mödrahälsovård är mycket underdimensionerade.

I vår hedonistiska västvärld handlar det om att männen vill ha kvinnorna som sexobjekt och kunna utnyttja dem utan att ta ansvar för konsekvenser utöver stundens njutning. Därför är ideologin att frikoppla sex både från kärlek och reproduktivitet starkt förankrad, och abort är en nödvändig del i en sådan livsstil. Männens del i detta blir alltmer oförblommerat tydlig och uttalad. En del kvinnor väljer att föda sina barn ändå, även om männen kräver att hon skall göra abort. Jag har personer i min bekantskapskrets som fött barn vars fäder tycker det är orimligt att de skall ta ansvar för barnet eftersom de krävde att modern skulle göra abort. Väljer hon att föda får hos så att säga skylla sig själv. För några månader kunde vi läsa om ett förslag att män skulle ha rätt till ”juridisk abort”, d.v.s. att om mannen önskar att modern skall göra abort, men hon vägrar, så skall mannen kunna friskriva sig från faderskap och allt juridiskt ansvar det medför. Nyligen födde en kvinna tvillingar efter konstgjord befruktning, mannen i parrelationen ville bara ta ansvar för det ena barnet eftersom han inte gått med på tvillingar.

Nej, abort är ingen kvinnofråga, utan en fråga för mänskligheten, både män och kvinnor, där vi tillsammans borde använda vår patriarkala och feministiska kapacitet till att vårda livet och minimera behovet av aborter. Att det blivit en kvinnofråga beror till stor del på att männen inte tar sitt ansvar.

jwfotograferasJag borde vara kritisk till Jenny Wenhammar som så skändligt stormade in i min församlingskyrka och störde gudstjänsten för en tid sedan med Elisabeth Ohlson Wallin dokumenterande det hela. Vi i församlingen kunde ha polisanmält men avstod efter övervägande från det. Jag vet inte om det var ett bakslag för Femen eller inte att polisanmälan uteblev, jag antar att man vill provocera fram så stora motreaktioner som möjligt under sina aktioner och ser de brott som man begår som civil olydnad på samma sätt som Greenpeace-aktivister som bryter sig in på kärnkraftverken . Men vi önskar i första hand dialog.

Femen talar allmänt om ”patriarkala strukturer” och Kyrkan i allmänhet som ett uttryck för sådana. Och visst finns det mycket av negativ patriarkalism i kyrkliga strukturer, men jag håller inte med om att man kan döma ut all patriarkalism som sådan. Det finns bra och dålig patriarkalism, liksom det finns bra och dålig feminism. Bra feminism och bra patriarkalism är konstruktiv, tjänar mänskligheten och är bra både för kvinnor och män.  Påven Franciskus ser jag som ett illustrativt exempel på vad jag menar med bra patriarkalism.

angeln-pa-malmskillnadsgatanJenny Wenhammar skall i alla fall ha heder för att hon satte kampen mot människohandel med kvinnors kroppar högst upp på prioriteringslistan. Där är vi verkligen överens, och här har hon en bundsförvant i påve Franciskus och många kristna aktivister som kämpar för detta, t.ex. människorättsaktivisten Ruth Nordström, som driver kampen mot trafficking på Europa-nivå eller Elsie Lindquist från gemenskapen i S:ta Clara kyrka, som uppmärksammats genom sin bok ”Ängeln på Malmskillnadsgatan” där hon berättar om sitt liv ut ur övergrepp, prostitution och utnyttjande till hur hon mötte Gud och nu själv är en eldsjäl som hjälper sina medsystrar.

Gudrun Schyman uppskattar jag också på många sätt. Hon är en skicklig opinionsbildare och har en poäng i det hon säger att kvinnofrågorna måste integreras i ett helhetstänkande. Hon kritiserade Maria Arnholm för att stuprörsmässigt isolera olika delar från varandra i de olika departementen istället för att ta ett helhetsgrepp. Jag tror Schyman har helt rätt här. Det talas idag mycket på ett mantra-artat sätt om kvinnofrågor. Det skall lappas och lagas och kvoteras, retoriskt talas om rättigheter, rätten till abort, kvotering i bolagsstyrelser etc, men ibland verkar det som att retoriken är viktigare än att det verkligen skall hända något. Men skall vi komma vidare måste vi också kunna kritisera de negativa aspekterna av feminismen.

popechild

Påve Franciskus: En positiv patriark

Det här inlägget postades i Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Skam för feministrörelsen att ha rätten att ta sin avkomma av daga högst på prioriteringslistan

  1. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Som vanligt har du liksom katolsk hierarki alltid betydligt lättare att kritisera tex ”vår hedonistiska västvärld ” än allt förtryck av tex kvinnor och homosexuella inom samma katolska kyrka.
    Det är fullkomligt patetiskt hur Franciskus och hans Vatikanmän lovordar kvinnor och deras obeskrivbara betydelse för KYRKAN.

    “Women have played a core role within the Christian community ever since the very beginning.” Today the Vatican celebrates International Women’s Day paying tribute to the female mind with a special event titled “Voices of Faith”.

    ”Christianity more than any other religion has attributed a special dignity to women and examples of this can be found throughout the New Testament. Catholic teaching stresses that women are meant to play an active part in Christianity’s living structures and functions.”

    http://vaticaninsider.lastampa.it/en/the-vatican/detail/articolo/donne-women-mujeres-vaticano-vatican-32591/

    Det är en fullkomlig skandal med en kyrka där kvinnors insatser på fältet inte står i proportion till deras möjligheter att PÅVERKA avgörande BESLUT.

    Om du hakat upp dig på ”vår hedonistiska västvärld” så har jag hakat upp mig lika mycket på denna SKANDALÖSA ORÄTTVISA.

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=12305

    // Irène

  2. Mgs skriver:

    Håller med om mycket i det du skriver.

    Jag bedömer det också vara rätt att inte anmäla Femenaktionen i domkyrkan till polisen. Det bästa sättet att bemöta ”opinionsbildare” av detta slag är med en önskan till sansad och respektfull dialog utan inblandning av opinionsbildning. Jag undrar om Jenny Wenhammar, Elisabeth Olsson mfl liknande överhuvudtaget är intresserade av någon dialog?

    Som jag ser det förstör ”opinionsbildning” idag många gånger de goda samtalen. De mest högröstade och mantraliknande diskussionerna i den politiska och massmediala världen inräknat.

    Gudrun Schyman må var duktig på opinionsbildning och att prata retoriskt men så mycket fler fördelar än detta kan jag inte se i hennes politik. Jag har diskuterat med henne personligen. Hon ser naturligtvis katolska kyrkan (kristendomen) som patriarkalisk och delansvarig för kvinnors underordning i världen. Kyrkans motstånd till aborter är ett uttryck av kvinnors underordning och mäns överordning och således ett förtryck. Hennes, som du skriver, ”helhetstänkande” bottnar i radikal socialistisk feminism som är främmande för de flesta vare sig de är män eller kvinnor (bekräftades bla i senaste valet).

    En sak jag respekterar (och på ett sätt gillar fast jag inte definierar mig som feminist) hos Gudrun Schyman är att hon är en ”riktig” feminist, ideologiskt konsekvent och handlingskraftig om hon får makten i sina händer . Skulle hon samla majoritet i riksdagen skulle lönerna i traditionella kvinnoarbeten värderas högre och de låga lönenivåerna i offentlig sektor (där kvinnor dominerar) vara ett minne blott.

    LM

  3. Anneli Magnusson skriver:

    Hur man ska hantera aktioner vars syfte i alla fall för omvärlden är att skapa en konflikt är inte helt lätt att avgöra.
    Det hade blivit mer spektakel kring Femenaktionen om det blivit polisanmälan och rättegång. Likadant är det med barnmorskan som efter att hon fått anställning säger att hon inte vill medverka vid aborter. Det blir ett väldigt spektakel med Europadomstolen etc.
    Det bästa är att undvika att situationerna uppstår, men om de väl gjort det tror jag att man får ta diskussionen och vara tydlig. Nej det är inte ok att storma in i ett heligt rum, nej man kan inte söka en tjänst där man inte vill göra alla arbetsuppgifter.

    Visst är det trist att kvinnor alltför ofta bara ses som sexobjekt som antingen ska vara tillgängliga för män i så stor utsträckning som möjligt eller vara helt otillgängliga. Trist är också att det fortfarande är svårt för kvinnor att få inflytande och vettiga löner. Man kan inte säga att Katolska kyrkan går i bräschen för jämställdheten. Jag läste i Eugeniabladet att de flesta som lämnar församlingen är kvinnor mellan 20-40 år. Vilket inte direkt är förvånande och på ett sätt ett sundhetstecken. Unga kvinnor stannar inte kvar i en kyrka där de ständigt får kämpa ur underläge.
    Anneli

  4. Krister Janzon skriver:

    Anneli,

    Jag upplyser igen om att den sk barnmorskan inte alls hade fått sitt arbete som barnmorska, utan fortfarande är sjuksköterska; det är så den första ställda frågan om diskriminering vid anställning föreligger. Den andra frågan – som alls inte bara gäller barnmorskor – är under vilka betingelser
    anställda i Sverige skall ha rätten att åberopa ”samvetsfrihetsklausulen”. En rättighet som de flesta stater inom EU har. Jag har svårt att se att det skulle vara ett spektakel att låta EU pröva detta. I så fall torde det finnas betydligt grövre spektakel av likriktningar inom EU!

    Krister

  5. Fredrik Thorsson skriver:

    Att abort är en feministisk fråga och en kvinnofråga kan bero på att det är kvinnan som bär fostret i sin kropp. Det är kvinnan som genomgår 9 månader av graviditet med eventuella negativa biverkningar och risker. Det är kvinnan som genomgår en förlossning som innebär risker för hennes hälsa.

    Man måste vara en ganska empatilös man eller möjligen maktfullkomlig för att inte förstå att detta ytterst är en fråga för kvinnan att avgöra. Blivande pappan må ha en åsikt, men han kan varken tvinga kvinnan att genomgå abort eller att genomgå graviditet.

    • Krister Janzon skriver:

      Fredrik,

      Frånsett att abort inte endast är en feministisk fråga så instämmer jag helt i din kommentar.
      Så jag hoppas att den inte var riktad mot någor jag skrev, utan att du ville framföra en åsikt.

      Krister

    • bema skriver:

      Fredrik! Du framför den etiska argumentation som positivt talar för att abortfrågan också är en kvinnofråga, att det är kvinnan som bär fram barnet och att hon då i den personliga integritetens namn också måste ha störst inflytande och bestämmanderätt.

      Jag pläderar för att abortfrågan också, och i första hand är en fråga för mänskligheten och där männen bär ett stort ansvar att underlätta och bereda vägen för ett gott mödraskap. Men inte sällan är männens plädering för abort ett sätt att smita undan. Vi ser nu hur pläderingen för att slippa faderskap blir alltmer oförblommerat öppen.

  6. Mikael Hansson skriver:

    Jesus hade manliga älskare och han hade dessutom sex med prostituerade. Han var väldigt liberal och han dömde ingen. Det viktigast för honom var att människor var goda. För honom spelade det ingen roll om man var gay eller om var prostituerad, det viktigaste för honom var man hade goda intentioner och hade ett gott hjärta.

    Vad kyrkan predikar är i princip motsatsen till vad Jesus predikade. Han talade inte för folk hur de skulle leva sina liv. Jesus var mer av en hippie, det är skam att kyrkan har misstolkat allt som han stod för och gjorde.

    • bema skriver:

      Mikael!
      Att Jesus hade sex med kvinnor o män och prostituerade är nog en efterkonstruktion som mera säger om hur vi vill det skall vara. Det finns inga belägg för att det vara så.

      Däremot vände han sig till varje människa och värderade varje människa som en jämlike oberoende av sådana saker som om man var gay eller något annat. Att kyrkan inte lyckas förmedla detta klart och tydligt utan istället upplevs på det sätt som du beskriver, lägger på bördor i form av detaljerade beteendeföreskrifter utan att egentligen se och ha förståelse för varje människas situation är beklagligt. Där finns ett stort förbättringsutrymme, det ger jag dig rätt i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s