Bibelläsningar Söndag vecka 2 under året årg A:  Jes 49:3,5-6, 1 Kor 1:1-3, Joh 1:29-34

Följande text är en predikan av F Miroslaw Dudek hållen i Stockholms katolska domkyrka 19 januari 2014.  Det är en bibelförklaring som sätter in begreppet ”Guds lamm” i dess historiska och teologiska sammanhang.

——————————————————————–

Ibland är det teologiska språket i kyrkan inte så lättbegripligt. Det lever av en lång tradition och några begrepp har sitt ursprung i en helt annan kultur. Ta t.ex. Johannes döparen som ser Jesus komma och då säger han Se Guds lamm, som tar bort världens synd. Det är en svår mening. Först Guds lamm och sedan ett lamm som tar bort världens synd. Hur skall man förstå detta? Ett lamm för oss moderna människor är snarare något gulligt och sött, ev. ett lamm som något man äter till påsk. Men Jesus är givetvis inget lamm i denna mening.

Men låt oss ta det från början. Bland boskapsskötande nomader i Mellanöstern i gammal tid för mer än tre tusen år sedan, slaktade man ett lamm när man bröt upp på våren för att söka nytt bete för fåren. Man ställde till med tacksägelsefest för att vintern var över och livet började återkomma. Skapelsen hade fått nya kläder. Man slaktade ett lamm och offrade det som tacksägelse och som en bön om att bevaras för allt ont. Riterna med blodet som man strök på dörrposter hade som syfte att avvärja olyckor och annat ont. Blodet var ju liktydigt med liv. Man blev påmind om att livet är starkare än döden – detta var vad man firade.

I Israel fick denna fest sedan en teologisk betydelse. Det är Gud som ger liv och det är Gud som skyddar husen – han bevarar dem för allt ont. Dessutom skulle slaktandet av lammet och offrandet påminna om befrielsen ut ur Egypten. Alltså associeras lammet med befrielse och beskydd. Det slaktade påskalammet står för Guds befrielsegärning, hans frälsning. Lammet ger sitt liv, sitt blod, för att vi ska leva, så var tanken.

Det finns ytterligare en tanke. Ordet talya på arameiska har två betydelser – det betyder både lamm och tjänare. Så lammet kom så småningom att förbindas med den tjänare som Gud skulle sända för att befria människorna från deras synder. Här har vi de stora Jesajatexterna om Gudstjänaren som ger sitt liv för att rädda de många. ”Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och inte öppnade sin mun, lik ett lamm som förs bort att slaktas.” Gudstjänaren är han som drar på sig all världens skuld och bär fram det inför Gud till befrielse, försoning, frälsning för de många. Ni känner igen texten: ”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig.. sargad för våra överträdelsers skull.. för att vi skulle få frid och genom hans sår bli helade” – en storartad text i GT. Han i vårt ställe, för att befria oss – och lasta av oss allt det onda vi släpar på genom historien. Detta förstod omgivningen direkt när de hörde Johannes döparens ord: Se där är Guds lamm som tar bort världens synder. Jesus är Guds lamm – han är tjänaren som ger sitt liv till lösen för många.

I Johannesevangeliet dör Jesus precis när påskalammen slaktas. Så markerar evangelisten Johannes Jesus som det nya påskalammet som tar bort världens synd.

Jag kan också nämna att en konstnär vid namn Matthias Grünewald från 1480-1528 har målat en gripande tavla som föreställer Jesu korsfästelse, det s.k. Isenheimeraltaret. Han målar Kristi korsfästelse och bredvid korset står Johannes döparen som med ett långt pekfinger pekar på Jesus: Han är det. Och nedanför korset står ett lamm med ett kors och lammets blod flyter ner från halsen in i en kalk. Så förbinder han Jesu död med påskalammet och med eukaristin, mässan. I mässan ber vi ju med orden Guds lamm flera gånger. Det är alltså den offrade Jesus som är Guds lamm.

Precis före kommunionen ber prästen: Saliga de som är kallade till Lammets måltid. Här blir vi påminda om bröllopsmåltiden i himlen. Lammets bröllopsmåltid är den himmelska festmåltiden, då Kristus förenas med sin brud, som är Kyrkan.

Hela Apokalypsen är fylld av texter som talar just om Lammet. Men Lammet i Apokalypsen är den uppståndne Kristus, han som segrat över ondska och död. Där lovprisas Lammet:

Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom. Och de skall vara kungar på jorden.  (Upp 5:9-10)

Så har vi Lammet som ger sitt liv och ger liv, vi har Lammet som påminner om befrielse och frälsning; vi har Jesus Kristus som Lammet som ger sitt liv. Och vi har eukaristin – mässan där Guds lamm som gett sitt liv blir närvarande som det slaktade och uppståndna Lammet. Och vi har Lammet som bjuder oss till den himmelska bröllopsmåltiden i himlen.

Till slut: Att tro är att tro på Kyrkans tro och det innebär också att växa in i en tradition som också har ett språk, som man måste lära sig för att tillägna sig innehållet. Man växer in i kyrkans tradition och språk genom att vistas i kyrkan, lyssna, ta till sig. Så får vi del av Kyrkans långa och rika andliga erfarenhet. I detta möte lär vi oss att så småningom sätta ord på vår egen erfarenhet av livet. Kyrkans bön och tradition hjälper oss att formulera vår egen livserfarenhet. Det vi behöver göra är sedan att översätta det bibliska och teologiska språket till ord som ligger oss närmare men som samtidigt återger det bibliska språket. Jesus som Guds lamm, hur skulle man översätta detta för ett barn eller för någon som inte förstår vad det betyder? Att ge sitt liv, att älska intill slutet, att leva på befriande sätt för andra, att leva av gåvan som Gud är – att likna Jesus själv…

——————————————————————————————–

Fader Miroslaw Dudek är präst i Katolska domkyrkoförsamlingen samt tjänstgör på Stockholms katolska stift som biskopsvikarie för präster och ständiga diakoner. Under vårterminen 2014 kommer F Dudek att leda en bibelstudiekurs om Uppenbarelseboken i Katolska domkyrkoförsaml. Första träffen är 27 januari. kl. 17.30.