Det var nog en historisk upplevelse jag var med om igår när 20.000 personer med knappt en veckas varsel samlades till en demonstration på Kärrtorps idrottsplats. Upprinnelsen var att en mindre demonstration en vecka tidigare angripits av ett gäng nazister. Våldet och främlingsfientligheten breder ut sig alltmer, hakkors sprayas på skolor och andra offentliga byggnader. Det var droppen. Många kände att man vill ställa upp på detta initiativ från Nätverket Linje 17 i södra Stockholm.

Nätverket Linje 17 startades hösten 2010 i stadsdelarna längs södra delen av Stockholms T-banans Linje 17, från Skärmarbrink till Skarpnäck. Parollen är “lokal organisering, global solidaritet”, och man vill fungera som ett paraply för olika intressen och verksamheter. Man håller stormöten dit alla är välkomnan. Där kan mindre lokalgrupper organiseras som inriktar sig på att arbeta med olika uppgifter som föredragskvällar, karnevaler, att bevaka barntätheten inom förskolan eller dra igång kollektiva trädgårdsodlingar.

Man kan ha olika uppfattningar om varför man går på en sådan manifestation som igår, men jag upplever att de flesta liksom jag, ordinära medborgare i Stockholm kom dit för att delta i en gemensam manifestation till civilsamhällets försvar, mot våld och rasism, för alla människors lika rätt till trygghet och respekt. Jens Liljestrand uttrycker ungefär vad jag känner. Sedan finns det grupper som passar på att demonstrera också för olika politiska agendor. Precis när jag anlände talade någom från ”feministiska revolutionärer”, på en barnvagn hade klistrats ett plakat med EU-negativ propaganda, jag fick mig en kopp kaffe hos Syndikalisterna som var synliga med sina fanor etc. Denna mångfald rör mig inte så länge vi inte svävar på målet i denna mäktiga manifestation när det gäller vilka grundvärden vi är där för att försvara.

Men från visst vänster-håll försöker man dra större växlar på sådana här sammanhang. Retoriken går i den riktning att det explicita nazistiska våldet är bara toppen på isberget i en högerextremism i samhället som också i olika grad inbegriper polis, press, hela politiska etablissemanget snart sagt till höger om de mest radikala kretsarna i Socialdemokraterna, samtidigt som man ignorerar eller överser med det vänsterextremistiska våldet som är minst lika oroande. Britta Svensson uppmärksammar detta i Expressen.

Ja, det var en mäktig manifestation som stärkte sammanhållning och demokratisk värdegermenskap bland människorna i vår stad, ingen tvekan om detta. Men man skall också ha respekt för de processer som kan uppstå och som kan utnyttjas av skickliga demagoger. Därför förstår jag dem som inte är lika lyriska och entusiastiska som Mattias Irving som på Dagens Seglora utbrister  ”nu är jag stolt svensk igen” eller Helle Klein som i en twittring ironiserade över Britta Svensson som i motsats till ”vi andra” inte var odelat glad. Jag var nog stolt svensk redan innan jag gick dit, och gick dit just därför. Och vi-känsla har jag nog också med Britta Svensson och andra personer som brukar lyftas fram av seglorianerna som ”dom” som inte har godkända åsikter för att kvalificera som ”Jason” och ha del i godhetsmonopolet.

Andra har varit helt negativa och var tveksamma att deltaga för att extrema våldsförhärligande eller våldstolererande grupper på vänsterkanten deltog. Man kan man ha en minimalistisk eller maximalistisk inställning till att delta i offentliga arrangemang av detta slag.

Minimalistisk: Att gå endast på hårt kontrollerade möten där jag vet att jag bara får höra sådant som jag vet jag kan ställa upp på.

Maximalistisk: Att delta i manifestationer tillsammans med dem vars uppfattning jag inte delar om det finns en gemensam minsta nämnare (i detta fall mot rasism, våld och för trygghet i civilsamhället) även om det finns risk att få höra vissa propagera för säruppfattningar jag inte gillar. Exempel: Delta i allmänna val: En demokratisk manifestation där jag godtar att både Sverigedemokrater och Vänsterpartister är med.

Gårdagens demonstration såg jag på liknande sätt som allmänna val, en manifestation för civilsamhället. Skulle jag kräva att manifestationen var kemiskt ren från extremister som vill utnyttja den för andra syften skulle det aldrig gå att få till något liknande. Kanske fanns där några tiotal nazister som dock aldrig lyckades störa, kanske upp till 1000 vänsterextremister som antingen bejakar våld eller ser mellan fingrarna när det kommer från vänsterhåll, men den absoluta majoriteten var där av samma skäl som jag. Vi förbehåller oss rätten att samlas och vill inte låta oss styras av minoriteten genom att avstå från att samlas bara genom vetskapen att de också kommer.

Det finns en större kärlek och solidaritet som innefattar också våra fiender och som inte gör halt vid olika ideologier. Tanken slår mig när jag skrivit detta, att fira mässan är den mest enastående manifestationen av alla mänskliga manifestationer och samlingar. Där deltar jag förbehållslöst av samma skäl som alla andra som kommer till Herrens bord, som är universellt öppet för alla som vill. Ett tecken på mänsklighetens universella enhet som vi kristna är kallade att leva och manifestera i världen. Bl.a. genom finnas med i sammanhang som manifestaitonen igår.

Dagen