Snart är det tio år sedan mordet och mordförsöktet i Knutby. När jag blickar bakåt ser jag att jag har skrivit väldigt många artiklar om Knutby Filadelfia, en helt vanlig pingst-församling som utvecklade en egen teologi kring tanken att Kristi brud  kunde vara en fysisk person (jfr Jes 54:5, 2 Kor 11:2, Upp 21) samt utvecklade en osund sektmentalitet med manipulativt ledarskap som slutade med att barnflickan Sara Svensson blev redskapet för ett fullbordat mord och ett mordförsök.

Sara dömdes till rättspsykiatrisk vård genom den nyuppfunna psykiatriska diagnosen ”religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör”. Sympatierna var på hennes sida, medan den som verkligen var hjärnan bakom det hela som med manipulation mer eller mindre tvingat Sara att utföra dåden var pastor Helge Fossmo som dömdes till livstids fängelse. Sara är numera frisläppt, medan Helge Fossmo fortfarande sitter bakom lås och bom.

Jag ser att TV4´s Kalla fakta kommer att ha ett inslag om Knutby på söndag kväll 19.30, och i Dagen finns ett långt reportage om församlingen som den gestaltar sig idag.

Den bild Knutby-församlingen gett och som upprepas genom talespersonen pastor Peter Gembäck är att man blev offer för en galning, Helge Fossmo, som blev orsak till hela denna tråkiga historia. Genom att han är dömd och i fängelse är problemet ur världen och Knutby är idag en välmående församling utan några problem.

Men den bilden verkar vara svårt att få gehör och acceptans för. Redan i samband med mordrättegången och de granskande böcker och artiklar som skrevs åren efter påvisades att det fanns djupare strukturer och bindningar i församlingen där Helge Fossmo bara var en bricka i spelet. I centrum för intresset stod Åsa Waldau som den person som pekats ut som Kristi brud och att det utvecklats mer eller mindre en kult kring henne.

Den 29 mars 1999 förlovade sig Åsa Waldau enligt denna alternativa berättelse i en ceremoni med Jesus och hade köpt en ring med sju diamanter. Helge Fossmo var förrättare. Ett år senare sägs hon ha skrivit ner Tirsaprofetian som ett budskap från Jesus. Hon berättade det för några utvalda, bl.a. barnflickan Sara. Hemligheten läckte ut och pastor Dan Salomonsson från pingstkyrkan i Uppsala tog i dec 2003 upp ämnet med Knutbypastorerna.

Åsa Waldau själv och pastorerna i Knutby hävdar att detta med Tirsaprofetian och att Kristi brud skulle finnas i Knutby i Åsa Waldaus gestalt var ett påhitt av Helge Fossmo (däremot säger Peter Gembäck att vi kan inte veta vad det betyder när Kristi brud i bibeln pekas ut som en människa).  Men här står ord mot ord. En som forskat djupt i detta är professor Eva Lundgren som under tre års tid gjorde inträngande intervjuer med Helge Fossmo i Kumla-fängelset. Hon har också gjort en genomgång av hela händelseförloppet, samlat dokumentation i form av rättegångsprotokoll, intervjuer, predikningar etc som finns att tillgå med utförliga referenser. Hos redovisade sin forskning i boken Knutbykoden som kom ut 2008 En bilaga till boken innehåller utdrag ur barnflickans dagbok, sms-meddelanden, hela Tirsa-profetian som den återfanns på Åsa Waldaus dator.

Utifrån Materialet drar Eva Lundgren en del slutsatser och formulerar hypoteser, och även om man inte är beredd att hålla med om allt, så är boken ett måste för dem som vill sätta sig in i Knutby-fallet. Om man inte som Åsa Waldau och Peter Gembäck hävdar att Helge Fossmo fabulerar rakt igenom, så innehåller boken mycket som är djupt komprometterande för Åsa Waldau och flera inblandade. Eva Lundgrens tolkning är i korta drag följande:

Det fanns ett osunt sekt-klimat i Knutby, ett auktoritärt ledarskap med Åsa Waldau i spetsen, man gjorde sina egna tolkningar av Bibeln och den kristna tron och upphöjde sig själva till auktoritära uttolkare av Guds vilja, profetior utsattes inte för prövning, utan så som församlingsledningen avgjorde var det. Man isolerar sig mot den övriga kristenheten, och om församlingsmedlemmar inte var med på tåget var det bara att lämna eller också fick de veta att de var trotsiga och olydiga. Av de pingstfamiljer som bodde i Knutby när Åsa Waldau kom dit fanns endast två kvar den dag Sara Svensson kramade avtryckaren på revolvern.  Istället satsade Åsa Waldau på att rekrytera unga personer som kunde ställa upp på hennes koncept.

Församlingen organiserades som en plog. I spetsen var Åsa Waldau, under sig hade hon Patrik Waldau, Helge Fossmo och Urban Fält. I tredje raden följde resten av pastorerna och en ädstebroder. 1998 antogs nya stadgar i församlingen, enligt vilken församlingen skulle styras teokratiskt, Guds regler skulle gälla för församlings- och vardagslivet, och det var ledarna som avgjorde vad som var Guds regler. Man tycks ha gjort sina egna tolkningar av vilka moraliska regler som gäller, och det kunde se olika ut för vanliga församlingsmedlemmar och för ledningen. Trohet inom äktenskapet var ingen moralisk regel som församlingsledningen såg sig bunden av. Sådana regler kunde gälla för ”vanliga” församlingsmedlemmar, men om man var tillräckligt ”ren” så behövde inte en sexuell akt utanför äktenskapet heller bli oren, och på liknande sätt med döden och dödandet:  Sara Svenssons tankar att finna nåd inför Gud och Åsa Waldau (som kallades Tirsa) genom att som en lydnadshandlig döda två människor för att ”hjälpa Gud på traven” med det  som var hans plan, att ”kalla hem” dem, var på något sätt typiskt för det sätt som man tänkte i Knutby, visar Eva Lundgren i sin bok.

Under Eva Lundgrens djupintervjuer med Helge Fossmo under tre års tid får vi också följa hans avprogrammeringsprocess från sekt-mentaliteten. Eva Lundgren ser en  tillnyktringsprocess hos honom under fängelsevistelsen, och att han börjar sälla sig till avhopparnas skara.  Att Helge Fossmo själv skulle ha hittat på hela denna historia ser jag som en väldigt osannolik förklaring, däremot kan det ju vara svårt att veta exakt vad som är sant och där han väljer att undanhålla något eller modifierar sanningen. Men att rakt av  avfärda Eva Lundgrens slutsatser genom att hävda att hon har med en galen brottsling som man inte kan lita på att göra tror jag inte håller. Brottslingar och galningar kan ljuga, men de kan också tala sanning. Jag påminner om fallet Tomas Quick.

Lägger vi till detta vad flera personer som begärt att vara anonyma säger till Dagen i den nu aktuella reportaget skingras knappast misstankarna att det ligger något mer bakom:

Man säger att församlingsledningen besöker Åsa Waldau inför varje gudstjänst. Man säger att Åsa Waldau har hela tiden, ända sedan den omtalade ceremonin 1999 betraktat sig som Kristi brud. Man berättar att hon knappt synts till på flera år. Hon håller till i sitt hus, och visar sig bara undantagsvis offentligt. Man säger att den innersta kretsen stöttar Åsa Waldau i Kristi­ brud-läran, och även andra församlingsmedlemmar ger henne sitt stöd.

Flera av Dagens källor säger att en majoritet av församlingsmedlemmarna tror att de är med i en utvald församling, som fått äran att ha Kristi brud mitt ibland dem. Man säger också att det finns en person som intar  en speciell position i församlingen att vara den som står närmast åsa Waldau, den roll Helge Fossmo tidigare hade.  Han heter Urban Fält och ingick tidigare i den trio som enl Eva Lundgrens utredning stod närmast Åsa Waldau.

Man säger att Urban Fält är den som för Åsa Waldaus talan inför församlingen. Flera av Dagens källor säger att han ses som en ställföreträdande Jesus, i väntan på att Jesus och Kristi brud ska förenas på riktigt. Flera gånger om dagen kliver han in i den rollen, en källa säger att det sker omkring tio gånger per dag. I den rollen går han in till Kristi brud för att serva henne. Dessa möten sker bakom stängda dörrar.

I Dagen-reportaget kan vi explicit utläsa följande om vi bortser från intervjuerna med de anonyma källorna:

1. Åsa Waldau var inte med på gudstjänsten Dagen-teamet besökte och och sägs officiellt inte ha någon roll i församlingen. Församlingsmedlemmar säger att hon inte kommer speciellt ofta. Men hennes närvaro är tydlig genom en monter där hennes böcker och skivor finns, det visas reklam för hennes konstnärliga produkter på bildskärmar och i kyrksalen hänger hennes tavlor på väggarna. Församlingsbor man talade med vid kyrkkaffet lovordade henne och sade att det är hon som byggt upp församlingen, och att det är tack vare henne de finns kvar.

2. Församlingen är isolerad utan kontakter med kringliggande kristna församlingar.

3. Angående läran om Kristi brud som en fysisk person lämnar Peter Gembäck en viss öppning för detta: ”Det finns bibelord där Jerusalem pekas ut som bruden, där församlingen pekas ut som bruden, plus bibelord som säger att det skulle vara en människa. Vi kan inte veta vad det betyder. Vad vi kan veta är att Jesus säger att vi ska vara gäster på bröllopet”, säger han. Peter lämnar också en viss öppning att tvivla på läran om Jesus två naturer och treeninghetsläran: ”Det vi ser i Bibeln är att Jesus benämns som Gud. Men på vilket sätt skulle han vara Gud? Det är inte så lätt att förstå, och vi följer den teologi som finns. Jesus var människa och han var Guds son. Men om han var ett med Gud Fadern, eller Gud på ett annat sätt, det ställer jag mig ödmjuk inför”.

4. Den pastor som har en mera undanskymd plats i församlingen, Urban Fält, som av anonyma källor sägs vara den som ersatt Helge Fossmo och står Åsa Waldau närmast reagerar avvisande aggeressivt då Dagen-journalisten ringer för att fråga honom och börjar ifrågasätta journalisten.

Vad som är sant är svårt att veta, men sammantaget är det svårt att avfärda det hela som enbart rök utan bakomliggande eld. Som polisen säger i Kalla fakta -trailern: Mordet och mordförsöket har vi löst, men vi tror det finns fler bottnar i detta som vi inte vet…