Det är självklart att pedofili-handlingar, sexuela övergrepp som riktar sig mot barn är grov kriminalitet som det måste råda nolltolerans mot. Alla offer för sexuella övergrepp genomgår ett fruktansvärt lidande, ibland också med dödlig utgång som den 13-åriga flicka från Kumla som i veckan tog sitt liv.
Nu rapporteras om den sydafrikanske kardinalen Napier som uttalat sig att pedofili är ett sjukdomstillstånd som behöver vård, inte kriminellt. Uttalandet är synnerligen olämpligt eftersom det kan uppfattas som om pedofili-handlingar vore ursäktliga. Menar han att personer som förgripit sig på barn ska fritas från lagliga påföljder? Jag hoppas inte det, i så fall är han på kollisionskurs med regelverket i Katolska kyrkan som fastlagts efter de många tragiska fallen med sexövergrepp bland präster.
Påven Benedikt XVI krävde att alla lokalkyrkor (stift) över hela världen införde riktlinjer som innebar nolltolerans samt att alla övergrepp skall anmälas till straffrättsliga myndigheter i samhället samt göra allt för att skydda minderåriga och vara redo att lyssna till offren och deras anhöriga och ordna med själasörjare och psykologiskt stöd.
I Sverige införde Katolska kyrkan redan 2004 en Beredskapsplan mot sexuella övergrepp på barn och ungdomar. Diakon Björn Håkonsson var en av de ansvariga som på biskopens uppdrag tog fram riktlinjerna och åkte runt i varenda församling och informerade och undervisade om riktlinjerna. Diakon Håkonsson som också är leg. psykolog har skrivit en kommentar i Signum med anledning av kardinal Napiers olämpliga uttalande. Jag citerar:
”…Kyrkoledarens förenklade uttalanden om pedofili som ”en sjukdom som kan botas” återspeglar en föråldrad syn, en okunnighet som tyvärr orsakat mycken skada i kyrkans hantering av övergreppen. I rättvisans namn ska det sägas att den också i någon grad beror på handfallenhet inom psykiatrin såsom vetenskap, där synen på hur man ska ta itu med förövarna har undergått stora förändringar under 1900-talet och olika psykologiska skolor har uppstått, som försökt sig på olika behandlingsmetoder och misslyckats. I dag vet vi att det helt enkelt inte finns någon speciell psykologisk behandling som kan förhindra förövare att begå sexuella övergrepp.
De biskopar som fram tills 1990-talet har litat på de olika skolornas behandlingsmodeller har bittert tvingats inse att det inte gick att ”bota” problemen psykologiskt och senare skicka ut prästen i det pastorala arbetet igen…
De senaste dagarnas nyhet från just Sydafrika om hur mer än var fjärde skolflicka är hiv-smittad gör kardinalens uttalanden ännu mer världsfrånvända. Landets hälsominister berättar om hur äldre män, så kallade ”sugar daddies”, förstör barn, till exempel ger unga flickor lite pengar eller presenter för att få ha sex med dem, en subkultur som har blivit accepterad överallt i landet.
Katolska kyrkan i Sverige har med några få undantag varit relativt förskonad från präster som begått övergrepp. En utredning gjordes som presenterades i januari 2011. Men Björn Håkonsson pekar på att situationen generellt sett i Sverige inte heller är bra:
Våra egna medier berättar också om ökande så kallad. ”gromning” i Sverige, där vuxna söker barn för sexuella kontakter….
Psykologen Gisela Priebe visade i en stor undersökning (2009) att det är mycket vanligt att unga utsätts för sexuella övergrepp. Två av tre flickor och en av tre pojkar i gymnasiet uppger att de blivit tafsade på eller haft sex mot sin vilja. I 60 procent av fallen kränktes de av en vuxen. En tredjedel av pojkarna och en femtedel av flickorna uppger att de inte har pratat med någon om dessa övergrepp.
Alla har vi svårt att ta till oss dessa saker. För inte så länge sedan fick vi se regeringen Reinfeldts beröringsångest i förhållande till rapporterna om vanvård och övergrepp under decennier på svenska barnhem. När man slutligen tillsatte en utredning om detta (Vanvårdsutredningen, 2011) erkände man att hundratals barn misshandlats, vilket i många fall även inneburit sexuella övergrepp. Efter lång tids tvekan gick regeringen med på ersättningar till de drabbade.”
Läs också om den internationella konferensen om sexuella övergrepp vid det katolska Gregoriana-universitetet i Rom.
Bengts Blogg 
Mycket intressant det du skriver, och håller med om att nolltollerans mot pedofili skall råda. Men debatten är inte riktigt så enkel. Det finns egentligen inga klarar riktlinjer inte ens från psykiatrin om vad en pedofil är. Om det endast är en kriminell handling eller om det faktiskt är en sjukdom (hur som haver tycker jag aldrig att personen är fri från ansvar)
Eftersom att en människa kan vara pedofil även om han inte är dömd (kan faktiskt tända på barn utan att ha agerat på sina lustar)
Har själv skrivit ett inlägg om detta, det är ett ämne som upprör mycket och engagerar många människor och något som vi måste forska vidare på. Du får gärna kika in på min blogg och lämna en kommentar om det är intressant 🙂 http://www.detfriaordet.com/blogg
Vänliga Hälsningar
Magnus
Det med kyrkan handlar främst om att det är psykopater som dras till ledarroller där de kan gå oemotsagda då de har ”guds ord”. Problemet med pedofiler är väl att det är ett svårt tillstånd att bota. Sen vet jag inte vad man menar med nolltolerans då det inte är riktigt så att man har accepterat det tidigare heller. Vilket är bra!
Sen är en biverkan av all hets att oskyldiga pekas ut. Jag blev kallad pedofil en gång under de mest kränkande omständigheter då jag mådde psykiskt sjuk och led av svår ångest och var väldigt svag. Men det var nog för en person att få för sig att jag var pedofil i med att jag uppträdde nervöst och i med att det fanns barn i närheten. Jag vet inte, det är en svår fråga huruvida man skall hänga ut pedofiler. Men något jag vet är att man aldrig skall kalla någon för pedofil om det inte finns riktiga belägg för det. Vem som är pedofil och inte pedofil får lagen och vården avgöra. Inte vi, vanliga Svensson!