I helgen föreläste jag för mina kolleger i NFKL (Nordiska föreningen för Katolska Läkare) om tro och psykoanalys. Lördageftermiddagen hade temat Den sjuka tron och tron hos den sjuke. Jag tog upp ämnet ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv, och Håkan Jerrhage, katolsk präst, talade utifrån organisatoriskt och själavårdande perspektiv. Han talade utifrån sin egen erfarenhet som fängelsepräst, och han berörde Knutby.

Undertecknad och Håkan Jerrhage i samtal

Freud ansåg ju att religionen var en neuros, och att människan styrs av de libidon och aggressiviteten, som är uttryck för de två urkrafterna i universum, eros och thanatos. Inom den klassiska psykoanalysen som Freud gav upphov till hanteras begreppen gott och ont på ett ganska oövertänkt sätt. Aggressiva impulser likställs med onda impulser, medan libidinösa driftsimpulser likställs med goda impulser. Gott och ont får därför inom klassisk psykoanalys en egocentrisk och hedonistisk betydelse.

Senare generationers analytiker däremot som utvecklat analysen såsom Lacan, Bion, Winnicott och Melaine Klein har en mycket mera differentierad syn på detta. Man fokuserar mera på den tidiga utvecklingen innan 6 månaders ålder och menar att driftsfusionen sker mycket tidigare än vad Freud ansåg. Vidare har man en annan syn på drifterna: Den aggressiva driften är inte enbart av ondo, utan är viktig för att på ett konstruktivt sätt bygga upp personligheten, liksom den libidinösa driften både kan vara av godo men också kan kanaliseras i osublimerade begär som verkar traumatiserande under utvecklingen.

Den kristna psykoanalytiker som gjort det mest intressanta försöket att integrera psykoanalys och religion är Eva Basch-Kåhre. I sin bok Bortom drifterna introducerar hon något som kallas den existentiella positionen.

I det existentiella diagrammet finns graden av psykisk hälsa eller trauma på den lodräta axeln och graden av positiva existentiella val (som för människan närmare Gud) på den horisontella axeln. Dessa två dimensioner samverkar hela tiden, och någonstans i detta diagram har varje människa sin existentiella position. Vägen till psykisk hälsa går uppåt och åt höger i diagrammet, t.ex. genom psykoterapi eller att personen i sitt liv gör positiva existentiella val vilket frigör energi som annars skulle vara bunden i osublimerade driftsbegär.

I det positiva existentiella valet blir libidon integrerande – utvecklande – länkande, och den aggressiva driften avskiljande – gränssättande – analyserande. I det negativa existentiella valet förblir både de libidinösa och aggressiva driftsbegären själviska och omättliga. Positiva existentiella val s.a.s. ”lyfter” drifterna ur deras biologiska grund och gör människan i stånd att tänka och älska med en kärlek som är en avspegling av Guds kärlek.

 
Undertecknad bland nordiska kolleger.

Ignatius av Loyola med sina Andliga övningar anvisar en metod för att medvetandegöra och bli varse våra val i syfte att hjälpa personen att göra positiva existentiella val.

Utgångspunkten är att sann religion bygger på äkta Guds-möten och att varje människa har en förmåga att möta Gud i sitt inre, det finns nedlagt redan från början en slags för-förståelse av Gud. Alla folk och kulturer har religion och ett begrepp för Gud, och när man talar med små barn om Gud förstår de genast vad det handlar om. Men religiösa föreställningar kan ibland bygga på projektioner av människans osublimerade drifter eller på försvar mot driftsbegären. Religionen får då en kringbyggnad av fantasier och föreställningar av vidskeplig eller fundamentalistisk art. Människan kan bara nå en ofullständig kunskap om Gud, men står inte ut med ofullständig kunskap utan tenderar att fylla ut bristerna med egna fantasier. På så sätt förvränger hon spontant och omedvetet sin Gudserfarenhet. Utfyllnaden bestäms av jagets försvarsstruktur å ena sidan och av den kultur hon lever i å andra sidan.

Min powerpoint-presentation från föreläsningen. Föreläsningen som MP3-fil