Jag har nu läst igenom det 41 sidor långa dokumentet som utgör slutrapporten från 2023 års oktobersession av 16:e ordinarie generalförsamlingen av Biskopssynoden: [Synthesis Report of the 16th Ordinary General Assembly of the Synod of Bishops]

Till skillnad från tidigare biskopssynoder fanns också fler röstande medlemmar anslutna, innefattande biskopar från östkyrkorna, ett antal präster och lekmän utsedda av påven själv, präster, ordensfolk, lekmän och -kvinnor. 365 medlemmar deltog, lika många som årets dagar, vilket inkluderar 364 röstberättigade och påve Franciskus som president för synoden. 54 av de röstberättigade var kvinnor. [Hela listan på delegater här]

Rapporten redovisas utifrån de huvudteman som diskuterats och är uppdelad i tre avsnitt:

1) ”The face of the synodal Church”. Här tas synodalitet upp, hur det tillämpas i praktiken och hur man förstår det och dess teologiska grund. Synodaliteteen utgår från en kontemplation över Treenigheten, kyrkan som Guds folk, en gemenskap i mångfald.

2) ”All disciples, all missionaries”. Här betonas att kyrkans gemenskap innefattar alla döpta, att mångfalden av nådegåvor och tjänster är fördelade på alla i kraft av dopet och konfirmationen och att alla, såsom betonats i kyrkliga dokument alltsedan VCII har ansvar för evangelisationen. Detta utesluter all form av missbrukad klerikalism och implicerar ett nära samarbete mellan vigda ämbetsbärare och hela Guds folk i tjänsten att bygga upp Guds rike.

3) ”Weaving bonds, building community”. Här tar man upp de relationer, processer och nätverk som berör ekumeniken och dialogen med hela världen.

Varje punkt i rapporten röstades igenom med minst två tredjedels majoritet enligt ansvariga för synoden. Efter omröstningen sade påven att han ville påminna alla om att ”synodens protagonist är den Helige Ande”. Samtalen under synodsessionen hade föregåtts av en process som startade i församlingarna runt om i världen 2021 och sedan förts vidare i stift, biskopskonferenser och kontinentala samlingar. Nu är det riggat för ytterligare ett år av reflektion innan del två av denna synodsamling som äger rum oktober 2024.

Rapporten är därför inget slutdokument, utan en syntes av de samtal som förts kring de 35 runda borden i det man tillämpat vad man kallat [”konversation i Anden”].
Varje tema presenteras från tre perspektiv: 1) ”Convergences”, vad man är överens om, 2)”Matters for consideration”, vad som kräver vidare överläggningar och slutligen 3) ”Proposals”, förslag för framtiden.

Många diskussioner har säkert föregått det som blev slutresultatet i denna rapport, och jag menar att det är ett gediget dokument som ger en god inblick i vad som sker i Katolska kyrkan idag. De som läser rapporten med fokus på deras egna högt ställda förväntningar på vad som skall förändras i kyrkan, eller farhågor på att för mycket skall förändras blir säkert besvikna, men om man bara har det perspektivet missar man det mesta. Jag rekommenderar att läsa den med öppna ögon och tillämpa konversation i Anden som synoden själv tillämpat, lyssnande, tystnad, reflektion, bön och först därefter tänka efter vad som väcker genklang i mig och vad som framkallar motstånd.

Exempel på en sak som gjort många besvikna: Att inget nämns explicit om hbtq i rapporten. Detta tänker jag beror på att man inte vill kasta mer bensin den identitetspolitiska polariseringens eld. Men jag vet inte om det känns lugnare för dem som är rädda för att kyrkan skall anpassa sig för mycket till tidsandan. Rapporten tar nämligen på flera ställen upp behovet för kyrkan att se över och fördjupa sin syn på dessa frågor. Här ett par citat:

”The experience of Conversation in the Spirit was enriching for all who took part. Our style of communication, privileging freedom in expressing one’s views and listening to each other, was greatly appreciated. It avoided us moving too quickly to a debate based on the reiteration of our own positions without listening first to the reasoning that supports the position of others.
This basic approach creates a context that enables careful consideration of matters that are controversial within the Church, such as the anthropological effects of digital technologies and artificial intelligence, non-violence and legitimate self-defence, issues related to ministry, and issues related to sexuality and ‘bodiliness’, among others.” (15 a, b)

”Certain issues, such as those relating to matters of identity and sexuality, the end of life, complicated marital situations, and ethical issues related to artificial intelligence, are controversial not only in society, but also in the Church, because they raise new questions.

Sometimes the anthropological categories we have developed are not able to grasp the complexity of the elements emerging from experience or knowledge in the sciences and require greater precision and further study. It is important to take the time required for this reflection and to invest our best energies in it, without giving in to simplistic judgements that hurt individuals and the Body of the Church. Church teaching already provides a sense of direction on many of these matters, but this teaching evidently still requires translation into pastoral practice. Even where further clarification is required, Jesus’ actions, assimilated in prayer and conversion of
heart, show us the way forward” (15 g)

”The Church needs to listen with special attention and sensitivity to the voices of victims and survivors of sexual, spiritual, economic, institutional, power and conscience abuse by clergy members or persons with Church appointments. Authentic listening is a fundamental element of the path to healing, repentance, justice and reconciliation. (16 f)

Mitt helhetsintryck av rapporten är att den är väldigt välskriven, den andas sund katolsk teologi med hänvisningar till bibeltexter och till kyrkliga dokument från Andra Vatikankonciliet och postkonciliära dokument. Betoningarna känns väl igen från konciliet, Kyrkan som Guds folk med dopet och de andra initiationssakramenten som ingång och övervinnande av klerikalism. I inledningen skriver man:

”Our meeting took place in Rome, gathered around the successor of Peter, who confirmed us in our faith and encouraged us to be audacious in our mission… At the behest of the Holy Father, the Assembly saw other members of the People of God gathered together and around the bishops. The bishops, united among themselves and with the Bishop of Rome, made manifest the Church as a communion of Churches. Lay people, those in consecrated life, deacons and priests were, together with the bishops, witnesses of a process that intends to involve the whole Church and everyone in the Church.”
…

”The Second Vatican Council was, in fact, like a seed sown in the field of the world and the Church. The soil in which it germinated and grew was the daily lives of believers, the experience of the Churches of every people and culture, the many testimonies of holiness, and the reflections of theologians. The Synod 2021-2024 continues to draw on the energy of that seed and to develop its potential. The synodal path is, in fact, implementing what the Council taught about the Church as Mystery and People of God, called to holiness. It values the contribution all the baptised make, according to their respective vocations, in helping us to understand better and practice the Gospel. In this sense, it constitutes a true act of further reception of the Council, prolonging its inspiration and reinvigorating its prophetic force for today’s world.”

Bäst är avsnitten som beskriver vad man är överens om (Convergences). Läser man dem finner man en kyrka som ändå är enad i mycket, åtminstone i teorin och texten andas öppenhet och framtidshopp mitt i den mörka tid vi lever i.

Alla förstår att detta inte är hela sanningen, konfliktämnena har man varsamt dolt i formuleringar som ”behöver utredas ytterligare” och liknande i avsnitten under ”Matters for consideration” och ”Proposals”.

Det är ändå inte dåligt att allt kommit upp på bordet, och vi befinner oss vid en brytpunkt där det knappast är möjligt att gå tillbaka till gamla tiders klerikalism. Nu vidtar ett intensivt synodalt år då man på nytt får diskutera detta ute i församlingarna med konversationen i Anden som grund innan det är dags för nästa synodsession oktober 2024.

Dokumentet är mycket innehållsrikt och syftet med denna artikel var inte att gå in i detalj, utan att väcka intresse hos var och en att studera det. Redan har kommit många kommentarer i olika media, både ris och ros. Här bara några exempel:

[EWTN: Final Report calls for greater Co-Responsibility in Church]

[Vatican news: The Synod Report: A Church that involves everyone]

[NCR: Synod on synodality report is disappointing but not suprising]

[Synodala processens hemsida, Vatikanen]

[Om synodala processen på Stockholms katolska stifts hemsida]