Ljuset uppenbaras för världen. Vår respons på det heliga.

Epifania eller HERRENS UPPENBARELSE som vi firar den 6 januari är för många kristna den egentliga juldagen.  De vise männen representerar världen utanför det judiska sammanhanget, ”hedningarna”, de första icke-judarna som fick upptäcka den nyfödde konungen. Det är dagen då Guds frälsning blir uppenbarad för hela världen.

”Herren visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss.” (Jes 52:10)

bkrubba

Kardinal Anders Arborelius sade i predikan i Katolska domkyrkan:

Mitt i en värld, där krigets och våldets mörker tycks härska, bryter ljuset in med gudomlig kraft när Gud blir människa i Jesus Kristus. Men han måste tas emot. Han måste efterföljas. Hans evangelium måste lysa upp vår värld. Hans bud måste åtlydas. Hans ord måste bli en ledstjärna för vår väg genom livet. Den stjärna som ledde Österns vise till Jesusbarnet i Betlehem måste lysa för oss alla och leda oss allt djupare in i vänskapen och föreningen med Jesus. Som döpta har vi fått del av trons inre ljus, av kärleken som brinner inom oss och hoppet som driver oss framåt mot målet.

Barnet Jesus representerar det som är alltigenom sant och gott. Det finns ett ord för det: HELIGT. Scenen i Betlehem med Jesusbarnet i krubban är ett heligt ögonblick.  Det som är heligt är värt vår oreserverade tillbedjan, hyllning och lovsång. Det engelska ordet WORSHIP täcker mer fullödigt den mänskliga hållning vi vill beskriva. Kardinalen konstaterade att det inte finns något motsvarande bra svenskt ord för detta, men hyllning, tillbedjan och lovsång är aspekter av denna hållning.

Alla vi människor, allt jordiskt är behäftat med brister och fel, endast Gud är förbehållen denna tillbedjan, och eftersom barnet i krubban är Guds Son inkarnerad i världen är han värd vår tillbedjan. Att sätta något annat i Guds ställe och tillbe det kallas AVGUDADYRKAN.  Att tillbe något som är begränsat och mindre än Gud själv leder bort från livet.

Guds ljus lyser i mörkret och mörkret  har inte övervunnit det. Därför hyllar och tillber vi det lilla barnet. Det leder till liv och frälsning.

[Läs också Kardinal Anders Arborelius nyårshälsning]

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s