Anders Piltz tar i en krönika i Dagen upp vårt förvaltaransvar för naturen och vårt ansvar för att ta vara på det vi har runt omkring oss, både natur och människor. Det är sådant ansvarstagande som leder till sann lycka. Den blir inte lyckligast som ständigt jagar efter mer, utan den som tar vara på det hen har. Det giriga jagandet leder aldrig till varaktig tillfredställelse, utan till allt större omättliga behov. OBS vi talar här inte om att idealisera situationen för människor som lever i extrem fattigdom, det hoppas jag alla förstår. Rättvisa och fattigdomsbekämpning är självklara mål.
Piltz tar upp det senaste tillskottet till Katolska kyrkans sociallära, påve Franciskus miljöencyklika LOVAD VARE DU. Omsorg om naturen är en naturlig del av vår omsorgen om varandra. Det handlar om att vår generation skall lämna efter oss en beboelig jord också åt kommande generationer.
Jag citerar slutorden i Anders Piltz krönika till att begrunda:
”De som njuter mest och lever intensivast är inte de som ständigt jagar efter det de inte har. Det är de som förstår att uppskatta varje människa och ting och gläds åt dem. Även om de lever på lite kan de leva mycket och finner glädje i ömsesidiga möten, i tjänstvillighet, i utvecklandet av sina gåvor, i musik och konst, i kontakt med naturen, i bön. Lycka är att veta hur man förminskar sådana begär som förminskar oss, säger påven Franciskus i encyklikan ”Lovad vare du”. Han efterlyser en ekologisk omvändelse: att vara närvarande i nuet, utan att alltid tänka på vad som står på tur. Att betrakta liljorna på marken och fåglarna i himlen.”
Fler länkar:
DOCAT, en sammanfattning för unga av Katolska kyrkans sociallära. DOCAT-app
Sekulära media återkommer idag ofta till frågor som samvete och naturrätt vilket är näraliggande tänkandet i den katolska socialläran. Jag listar ett par länkar:
Lena Andersson och indignationsprivilegiet, min kommentar till en DN-artikel från 2012
Lena Andersson i DN: I det nya tänkandet deltar de sköra inte i sina egna liv (kräver inloggning)
David Brooks i DN: Personalismen är filosofin för vår förvirrade tid (kräver inloggning)
Peter Wolodarski i DN: SD:s skamliga syn på judar och ”de andra”
Bengts Blogg 
Visdomsorden utan analys av problemet är plåster på ett djupt sår.Jagandet är ju ett symptom på att det finns ett hål i själen som värker.
Jagandet är ett försök att bota sig själv och få hålet ifyllt.Varje litet framgång ger ett ögonblicks ro. Därför måste man upprepa jagandet i förhoppning att den ultimata tillfredsställelsen är möjligt.
Augustinus vittnar om, att jagandet och dithörande oro, är en variant av sökandet efter Gud och hans omvårdnad , även när vederbörande är inte medveten om de.
Hålet i själen då? Det uppstår som ett resultat av brister i tidig omvårdnad eller att barnet inte hade förmågan att ta in i sin själ sina vårdare och allt vad dom presentera som en inre kärleksobjekt . .
Jagandet är ett skrik : Älska mig så att jag blir fri från oron.
Vi är dömda att jaga, även när vi vet att stillhet och lugnet är bättre . Det positiva är ,att vi jagar också efter någon vi kan älska. Hittar vi en , blir smärtan uthärdlig och vi kan äntligen egna oss åt till världen och göra det ett bättre plats att leva i.