Man kan följa regelsystemet (nästan) perfekt och ändå vara svart inuti

Signalpolitik är något som kännetecknar vår tid. Man får inte antyda att invandringen kostar pengar eller att det finns problem med lag och ordning i vissa förorter, och man får inte använda vissa tabubelagda ord, därför att då signalerar man rasism och främjar ”mörkerkrafterna”.  Identitetspolitisk attityd är problematisk och lägger sig som en våt filt över alla konstruktiva samtal. Som tur är har alltfler kommit till insikt att det bara är att kasta av sig filten och börja orientera sig i verkligheten med sina sunda själsförmögenheter.

Signalpolitiskt tänkesätt finns också inom Katolska kyrkan, kanske mest tydligt hos dem som kritiserar påve Franciskus för heresi. Påven betonar pastoral omsorg och förståelse för människors verkliga situation i livet som ett viktigt komplement till att följa regelverken. T.ex när det gäller äktenskapets oupplöslighet som Katolska kyrkan förkunnar, så leder det till att människor som är skilda och lever i ett nytt förhållande lever i pågående synd och därför inte kan ta emot kommunionen. I sin apostoliska maning Amoris Laetitia där han mycket fint och pedagogiskt beskriver förhållandet mellan man och kvinna och katolsk syn på äktenskap och familj öppnar han för ett pastoralt förhållningssätt där lokala biskopar som bäst känner personernas livssituation i vissa fall skulle kunna tillåta att omgifta par får gå till kommunion.

– Kommer inte på frågan, säger vissa. Påve Franciskus är rent av heretisk när han antyder något sådant eftersom det ”signalerar” att äktenskapet inte är för hela livet och det skulle vara att misskreditera fastställd katolsk lära. Det ligger i människornas intresse att Kyrkan upprätthåller kadaverdisciplin på detta område, annars hamnar vi på ett sluttande plan där vi undan för undan luckrar upp Guds bud.

– Påves förhållningssätt strider inte på något sätt mot katolsk doktrin, säger hans försvarare. Grundregeln gäller fortfarande, men reglerna är till för människan, inte människan för reglerna. Barmhärtighet och pastoralt förnuft måste också finnas med i tillämpningen.

En av påvens försvarare är Kardinal Walter Kasper som nyligen intervjuades av Alessandro Gisotti vid Vatican News. Kasper välkomnar debatt i kyrkan, det är inget att vara rädd för, men debatten om Amoris Laetitia har blivit för överhettad och förbittrad. Kasper avfärdar argumentet att påven underminerar kyrkans lära om äktenskapet, och han tycker man skall tänka två gånger innan man anklagar någon för heresi.

Synd är ett komplext begrepp menar Kasper och säger att enskilda troende måste vara kapabla att bedöma sina egna livssituationer, kanske i ett internt forum tillsammans med en präst. Ur intervjun:

“Sin is a complex term, it not only includes an objective principle, but there is also the intention, the person’s conscience. And this needs to be examined in the internal forum—in the Sacrament of Reconciliation—if there is truly a grave sin, or perhaps a venial sin, or perhaps nothing.

If it is only a venial sin, the person can be absolved and admitted to the Sacrament of the Eucharist. [This] is in complete continuity with the direction opened by preceding popes. I do not see any reason, then, to say that this is a heresy.”

“Many people are wounded, even in marriages there are many who are wounded. People need mercy, empathy, the sympathy of the church in these difficult times in which we are living today. I think that mercy is the response to the signs of our times.”

Se hela intervjun här:

Attityden att sätta yttre regler och beteenden framför empati och verklig förståelse för människors situation kallar vi fariseism efter den kritik Jesus ofta riktade mot fariséerna, den tidens rättänkande som strävade efter ett rättfärdigt liv i alla yttre bemärkelser, men som kanske inte alltid var lika medvetna om sina egna inre mörka sidor.

Luk 11:39-46 ”Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra… Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna.”

Mark 7:6-8: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.”

Attityderna som Jesus kritiserar känns igen i  identitetspolitikens förespråkare och i dem som kritiserar påven för heresi. Inte så att dessa i sig skulle vara sämre moraliskt sett, många har säkert liksom fariséerna på Jesu tid de mest goda avsikter och vill väl (även Paulus tillhörde fariséerna).  Min poäng är snarare att den ensidiga fokuseringen på yttre beteende riskerar att ta bort fokus från det som är ännu viktigare, nämligen insidan.

Mark 7:15, 20-22: ”Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren… Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse.”

#Metoo-rörelsen avslöjade flagrant insidan av många som trodde sig vara rättfärdiga.

Påven själv är väl medveten om att en del kritiserar honom för heresi och han ber för dem. Han talade om sin syn på detta vid ett besök hos jesuiter i Santiago i samband med Sydamerika-resan i januari:

”When I perceive resistance, I seek dialogue whenever it is possible; but some resistance comes from people who believe they possess the true doctrine and accuse you of being a heretic, When I cannot see spiritual goodness in what these people say or write, I simply pray for them.”

Påven sade att han inte vill se på meningsskiljaktigheter som ”motstånd” eftersom det stänger möjligheten till dialog, urskiljning och att lära något av samtalet eller åtminstone att konstatera att man behöver förklara bättre. Angående några bloggar på internet som är ledande i ”motståndet” mot påven sade han: ”I know who they are, I know the groups, but I do not read them for my own mental health.

Specifikt angående Amoris Laetitia-debatten sade han:

”One of the things that the church most needs today is discernment. This is put very clearly in the pastoral perspectives and objectives of ‘Amoris Laetitia’. We are used to a ‘yes, you can’ or ‘no, you can’t’ mentality. If you take a look at the panorama of reactions to ‘Amoris Laetitia,’ you will see that the strongest criticisms of the exhortation are against the eighth chapter: ‘Can a divorced person receive communion, or not?’ But ‘Amoris Laetitia’ goes in a completely different direction; it does not enter into these distinctions, it raises the issue of discernment.”

Se nu inte detta att jag gjort mig till tolk för att kritisera vissa attityder som är förekommande i samhälle och kyrka som att jag själv är fri från allt sådant. Vi behöver alla rannsaka oss. Fastetiden är en utmärkt tid för sådan rannsakan.

Påve Franciskus skriver i sitt fastebudskap:

Åter närmar sig Herrens Påsk. För att förbereda oss för denna skänker den gudomliga försynen oss varje år fastetiden ”som en tid för omvändelse och bot”, så att vi kan återvända till Herren av hela vårt hjärta och genom vårt sätt att leva…

I år vill jag med detta budskap hjälpa hela Kyrkan till ett liv i glädje och sanning under denna nådens tid. Därvid låter jag mig ledas av Jesu ord i Matteusevangeliet: ”Genom att laglösheten tilltar, kommer kärleken att kallna för de flesta” (Matt 24:12).

Jag inbjuder Kyrkans lemmar att med iver gå in i fastetiden sporrade till allmosor, fasta och bön. Även om kärleken hos många riskerar att slockna, slocknar den aldrig i Guds hjärta. Han skänker oss alltid nya tillfällen för att vi åter skall kunna visa kärlek.

Låt oss be för vår påve, våra biskopar och präster, alla kristna och oss själva om den Helige Andes ljus i våra liv så att kärlekens låga kan hållas levande och vi kan urskilja vad som är gott och rätt och sant så att Påskens ljus får stråla klart i våra liv då vi vänder oss mot världen och bidrar till att reparera och bygga upp. Amen.

 


 

 

24 timmar för Herren:

Inbjudan till Eukaristisk tillbedjan i Katolska domkyrkan 9-10 mars. Präster tillgängliga för bikt. Mer information här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Man kan följa regelsystemet (nästan) perfekt och ändå vara svart inuti

  1. Inge skriver:

    Jag vill rekommendera en nu aktuell bok som berör och aktualiserar detta ämne.
    ”Inga andra Gudar” skriven av Per-Arne Imsen.

    https://www.google.com/url?q=https://www.bokus.com/bok/9789198361308/inga-andra-gudar/&sa=U&ved=0ahUKEwixxPTw6eXZAhUQxaYKHYwiB2EQFggLMAA&usg=AOvVaw3PI_jIe7A0ixtKRMvz84rb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s