På sista tiden har man uppmärksammat betydelsen av spridandet av falska nyheter eller nyheter som är starkt vinklade och förtiger vissa fakta för att man vill att mottagaren skall uppfatta det på ett visst felaktigt sätt. Rubriksättning i kvällspressen ahr väl alltid haft något av den karaktären över sig, men ändå inom rimliga gränser, det har på något sätt hört till spelets regler och alla vet om att rubrikerna är överdrifter. Samma ska gäller mycket av den reklam vi matas med dagligen.
Men nu talar vi om i ont uppsåt fabricerade falska nyheter, eller vinklade nyheter med förtigande av fakta som balanserar på gränsen så att man skall kunna försvara sig om man blir avslöjad, men som ändå har det onda uppsåtet att man vill att mottagaren skall förstå det på ett felaktigt sätt. Sådant stoff är förödande, därför om ett rykte en gång börjat spridas, så biter det sig fast, och många av de som en gång nådddes av det och trodde på det nås ej av eller vill inte höra dementin. Därtill finns informationsbubblorna på sociala media där fördomar, rykten och lögner kan fortsätta att frodas och sprida sig därför att man aktivt väljer bort att ta del av alternativ information som inte styrker den egna världsbilden.
Ryssland är en stat som ägnar sig åt detta, och säkert många andra diktaturstater och även demokratiska stater där missnöjespartier kommit till makten. Missnöjespartierna har ju haft precis samma kritik mot det etablerade samhället, att det finns en ”pk-kultur” som frodas hos etablerade politiska partier och etablerade media. Kommer man till makten agerar man på precis samma sätt men tio gånger värre. Pressfrihet och boskillnand mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt sitter löst i vissa av dessa stater.
Också Katolska kyrkan har utsatts för liknande attacker med falska nyheter. Jag misstänker att källan är antikatolska grupper som inte vill att Katolska kyrkan skall framstå som en jämbördig part i den ekumeniska gemenskapen och som har intresse av att stämpla den som antikristlig och allmänt synkretistisk.
Alla påvar alltsedan Johannes Paulus II har lagt stor vikt vid interreligiös dialog och samarbete med övriga världsreligioner kring fredsfrågor. Detta arbete har inte alls med synkretism att göra men har kritiserats och uppfattats på så sätt av en del.
Katolska kyrkan har en omfattande media-verksamhet för att sprida evangeliet, och även för att sprida katolsk sociallära och propagera för fred och samförstånd till tjänst för hela världen i samarbete med alla människor av god vilja.
Förra året producerades en videofilm där påve Franciskus talar. Han konstaterade att:
- det finns många olika religioner i världen som lever sida vid sida
- man bör samarbeta med dem som tror och tänker annorlunda
- vi är alla Guds barn
- kärleken har vi alla gemensamt
- vi skall be för att uppriktig dialog mellan män och kvinnor av olika religioner skall bära frukt i form av ökad fred och rättvisa i världen.
Redan detta är för mycket för en del, och de kritiserar videon för att misskreditera kristendomen och upphöja ”falska religioner”. Jag delar inte den bedömningen utan understryker vikten av att vi alla, oberoende av tro och särskilt vi kristna skall ha öppen dialog och samarbete med alla människor av god vilja, troende av olika religioner såväl som ateister.
Jag kan dock ha förståelse för den typen av argument, det är ingen falsk nyhet att tycka så. Verkligt falska nyheter har dock spridits sista året på internet där det läggs falska yttranden i påvens mun om att islam och kristendom bör integreras och andra religionssynkretistiska yttranden. Jag upprepar inte här vilka yttranden det gäller för att det inte av någon slarvig läsare skall uppfattas som att påven verkligen sagt det. Jag hänvisar till Vatikanens presstalesman Greg Burke, som i en intervju med AP förklarar och dementerar.
Liksom sina föregångare har påve Franciskus gång på gång anslutit till sina föregångares syn på vikten av en bra dialog med andra religioner, och han har ofta haft möten med ledare för både andra kristna kyrkor och andra religioner. Samtidigt har påve Franciskus betonat vikten av att upprätthålla en klar uppfattning om vad som gör kristendomen unik, t.ex. november 2016 då han i en predikan varnade kristna troende att inte bjuda ut sin kristna identitet på auktion.
Bengts Blogg 
Bra ”konsumentupplysning”. Låter mig tänka på frågan: ”Har Du slutat slå Din fru?”
Bengt jag är imponerad över ditt snabba svar på mitt tidigare inlägg.
Tyvärr bidrar inte dina förklaringar till att mildra den sorg och avsky jag känner inför den religiösa falskhet som videon visar.
En tanke som jag får när jag ser påven hålla upp buddastatyer och omfamna ledarskapet i dessa falska religioner, då undrar jag om påvebesöket i Lund nyligen var av samma typ av jippo som det vi ser på videon? Eller gör påven skillnad på kristna kyrkor och andra troende? Bibeln varnar att gå i ok med de som icke tror, för påven är det tydligen inte så viktigt vad man tror utan att man tror?
2 Kor 6:14
Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?
Att motivera samarbete med icketroende eller troende av en helt annan religion med motiveringen att vi har fred och kärlek gemensamt låter mycket farligt och visar stor brist på andlig klarsynthet. De som går den vägen kommer förr eller senare att tvingas kompromissa bort sanningen i Jesu försoning på Golgata och snart snart kompromissa även med Guds ord och felaktigt erkänna att det finns flera vägar till Gud. Är katolska kyrkan på väg att erkänna andra religioner som en sann väg till Gud? Eller tror påven att han skall bli en sammanhållande länk mellan alla religioner och kyrkor? En andlig världsledare? Den påve som ni katoliker upphöjerer nästan som en gud är helt i konflikt med vad bibeln lär om andligt ledarskap och videon ovan bekräftar på ett tydligt sätt detta.
Vi upphöjer inte påven till nästan som Gud. Han är en vanlig människa men med ett särskilt ämbete.
Ett särskilt ämbete som tyvärr saknar stöd i Guds ord.
Klart påven gör skillnad på döpta kristna och troende sv andra religioner. Jag förstår inte hur du kan framhärda i att tro och sprida något annat.
Tror inte ett ögonblick att påven vill släppa fram andra religioner för att själv stå tillbaka. Det han vill är säkert att skapa avspänning. Det behövs, eftersom religionskrig har varit legio, och fortfarande pågår bland muslimer. Och vi har ju haft trettioåriga kriget där inte minst Sverige bekämpade RKK. Så har vi ju den svenska ärkebiskopen: hon verkar ägna sig mer åt muslimerna i vårt land än de förföljda kristna i vår religions hemländer.
Inge, du säger:
”Ett särskilt ämbete som tyvärr saknar stöd i Guds ord”.
Låt oss se – Petrus skriver i 1 Pet.5:13 att han skickar brevet från ”Babylon” som var den tidens öknamn på Rom. Och enligt den fornkyrkliga traditionen kom han till Rom, och blev församlingens förste biskop, dvs den förste påven, i katolskt tänkande. Hans efterträdare ses då som arvtagare till det uppdrag som Petrus fick av Jesus: ”Du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka” (Matt16:18). Flera av de kyrkliga fäderna hävdar också att Petrus var den förste biskopen i Rom, bla. Augustinus..
Det jag påstår här är inte bara katolska tankar, utan också accepterade av te. ”Uppslagsbok till Bibeln”, utgiven 1987 på EFS förlaget.
Hej Krister!
Jo jag är väl medveten om den katolska tolkningen och du skriver själv:
”han skickar brevet från ”Babylon” som var den tidens öknamn på Rom. Och enligt den fornkyrkliga traditionen kom han till Rom,”
Alltså enligt traditionen befann sig Petrus i Rom inte enligt skriften!
Men ok vi utgår från att Babylon var ett kodnamn för Rom, men var i bibeln står det att Petrus skulle bli biskop i Rom?
När Jesus i Matt16:18 talar om Petrus och Klippan handlar det om Klippan Kristus alltså den tro och bekännelse som Petrus har fått genom Klippan Kristus. Klippan Kristus går tillbaka ändå till när Mose slog på Klippan i öknen för att få vatten.
Om vi nu utgår från att när Babylon nämns i NT så avser man Rom, ja då måste man begrunda vad Johannes ser om framtiden för denna stad beskrivet i Joh upp kap. 16-18
Framtiden för Rom och skökan som bor där är allt annat än ljus.
En bra beskrivning av det kommande Babylon finner du i länken nedan.
http://www.tidenstecken.se/babylon1.htm
Godmorgon Inge!
Vi är nu inne på en helt annan diskussion än vad denna bloggpost avsåg. Då det alltid är intressant om man kan hitta nya infallsvinklar istället för att återupprepa gamla kända ståndpunkter vill jag ändå svara dig.
Profetian om skökan är intressant och allvarlig och bör absolut tas på allvar av alla kristna. Den segervissa tolkningen från vissa frikyrkokristna, skökan=Rom är alltför lättköpt, jag tolkar det som att man vill lägga allt det onda någonannanstans och slippa rannsaka sig själv. Dock ligger det något i att man i påvedömet under de mest korrumperade epokerna, t.ex. under Luthers och Erasmus av Rotterdams dagar, mycket väl kan känna igen profetian om skökan. Man missar en poäng i att inte nämna dessa verkligen svåra missförhållanden utan inskränka det till att röra sig om skillnader i teologiskt synsätt på Maria Guds Moder, de Heligas samfund och biskopsämbetet med biskopen av Rom som samordnande kraft i biskopskollegiet (precis som petrus hade en central roll i apostlakretsen).
Korruptionen i Romkyrkan kan mycket väl vara en del av det som profetian avsåg, men jag tror det vore ett misstag att inskränka sig bara till det. Alla kristna har anledning att rannsaka sig.
Hej Inge,
tack för långt svar.
Du skriver:
”enligt traditionen befann sig Petrus i Rom, men inte enligt skriften!” Nej, det jag sa var att Petrus själv skriver att han hälsar från Rom, dvs ”Babylon”, allt enligt 1 Pet 5:13. Det står inte att han var biskopen där, men det är troligt att han som apostlarnas främste blev det. Och detta har ju hävdats av hela den kristna traditionen. Inte ens Luther protesterade mot den tolkningen. Det var andra saker han ville ändra på.
I Matt 16:18 talar Jesus om Petrus som ”Klippan” – inte om sig själv: ”du är Petrus, Klippan” Detta stärker tanken på det jag sagt redan.
Talet om Rom som skökan ska vi se som ett uttryck för att Uppenbarelseboken. är skriven för och om sin egen tid, inte vår. Och den tiden sågs som ändens tid. Det dåtida förkristna romerska väldet sågs som en gudinna av många.
Vi har ju ingen anledning kritisera biskops/påveämbetet. Vad vi från båda sidor borde kritisera är bristande samsyn och samarbete. Hoppas detta korrigeras – så att enheten stärks mellan kyrkorna, och trovärdigheten!
Bengt jag uppskattar din ofta milda ton i dina svar. Men är verkligen din katolska Light version av RKK verkligen representativ för vad din kyrka står för?
Påvens roll blir vi dock aldrig överens om men jag delar ändå det du skrev i slutet av ditt svar och det hedrar dej att du som katolik kan erkänna att romkyrkan inte gått fri från korruption, men att alla kristna mer eller mindre har del i detta och alla behöver rannsaka sig. Du skriver :
”Korruptionen i Romkyrkan kan mycket väl vara en del av det som profetian avsåg, men jag tror det vore ett misstag att inskränka sig bara till det. Alla kristna har anledning att rannsaka sig.”
Krister tack för ditt försök att förklara. Men som du troligen förstår så delar jag inte dina katolska traditioner gällande påvedömmet mm. då jag trotts dina försök till förklaring inte ser något stöd i skriften för det.
Jag noterar även din och Bengts så radikalt olika tolkning av uppenbarelse boken? Men Bengt är möjligen lite mindre katolik och mera evangelikal än vad du är?
Inge! Det känns som att du sitter inne i din lilla bubbla och är ganska omedveten om det som rör sig utanför din sfär. Bara några påpekanden:
”katolik light, representativ?” Det vittnar om en mycket låg insikt i vad Katolska kyrkan är i dagens värld.
”Krister och Bengt tolkar Uppenbarelseboken olika” Jag är ingen auktoritativ uttolkare av Uppenbarelseboken, jag tror inte att Krister vill påstå det om sig själv heller. Däremot kan man ha tankar om innebörden. Du har en ganska snäv bibelsyn om du menar att vi kristna har en enda precis tolkning av bibelns profetior. Uppenbarelseboken har sysselsatt teologer under alla tider, och ingen kan ge ett uttömmande svar. katolska kyrkan menar sig inte heller ha ett uttömmande svar.
”Det hedrar Bengt att han som katolik erkänner att det kan finnas korruption i Rom-kyrkan” Du har sannerligen en låg syn på mig, på katoliker och katolska kyrkan. Som om det inte vore allmängods att det funnits mycket korruption i Katolska kyrkan under historiens lopp. På så låg nivå skall vi väl inte behöva börja diskussionen.
God morgon Bengt!
Det var många tolkningar och påståenden i ditt svar? Hade vi samtalet live hade vi kanske kunnat undvika en del direkta fel tolkningar? Men lite intressant är det ändå att samtala på detta sätt, då skillnaden mellan de som kallar sig katoliker är minst sagt svårslagen. Samtidigt känns det ganska meningslöst med dessa samtal då de nästan alltid hamnar i långa utsvävningar med hänvisningar som i princip kan tolkas åt valfritt håll. Lyssnar man på dej Bengt som ändå verkar ha en genuin och ärlig Gudstro eller en Katolik i Sydamerika som offrar cocakola till ett antal helgonbilder i sitt hemskickrade tempel, (film på TV) eller ta del av extrema katolska rörelser som OpusDei eller SSPX där vissa till och med förnekar förintelsen ja då förstår man att denna kyrka är mångfaciterad och svårtolkad?
En fråga Bengt? Känner du till var din kyrka förvarar den typ av gåvor i form av buddastayer och annat avgudaoffer som exempelvis Påven i reklamfilmen ovan så välvilligt motar av budistmunken och samtidigt visar alla dess hedersbetygelser mot? Är det i Vatikanen man samlar denna bråte?
Kan du förklara varför man om man kallar sig kristen överhuvudtaget kan befatta sig med den typen av avgudastoder?
Nej Bengt du får gärna tro att bara för att man som kristen inte lockas in i den katolska kyrkan behöver man inte vara i en liten bubbla. Har du hört talas om friheten i Kristus? Den Sonen gör fri han är verkligen fri! Den friheten räcker för alla som sagt ja till Jesus! Ja även till de som råkar kalla sig katoliker när de ger sina liv till Jesus och det utan att behöva gå omvägen via någon präst godkänd av påven i Rom. Det är bara Jesus som kan ge denna frihet.
Bengt jag skall undvika din blogg på ett tag då jag inte är ute efter att reta upp er katoliker utan avsikten har varit att försöka förstå varför vissa lockas in i er kyrka? Som exempelvis pastorer typ Ulf Ekman och Mikael Karlendal?
Någon trovärdig förklaring har jag inte fått och det kanske kan kvitta för jag vet med full visshet att vägen via Rom är en omväg till Gud med stor risk att lida skeppsbrott i ett andligt mörker. Det finns en enklare väg till Gud den via Jesus, Han som är vägen sanningen och livet. Pröva den vägen.
Var sak har sin tid sa predikaren redan på sin tid, tiga har sin tid, tala har sin tid och möjligen blogga har sin tid? Men nu är det i alla fall färdigbloggat för mej för en tid. Frid önskar jag dej Bengt.
Suck, godmorgon Inge!
Är du ute efter att förstå borde det väl vara mer av lyssnande och dialog från din sida och mindre av monolog och påstående av saker som du tycks tro dig veta och redan bestämt dig för hur det är, som att 1) Katolska kyrkan mera definieras av avarter och avgudadyrkan än av sådan som jag som du ändå finner har ”en genuin och ärlig Gudstro” i motsats till t.ex. sydamerikaner och att 2) Katolska kyrkan inte förkunnar Jesus Kristus som vägen till Gud (eftersom du undervisar mig om och uppmanar mig att ”det finns en enklare väg till Gud den via Jesus, Han som är vägen sanningen och livet, pröva den vägen”, underförstått att det är något jag som katolik inte redan kan ha förstått).
Ett inlägg som ditt sista finns egentligen ingen anledning att låta stå kvar då det inte sakligt för diskussionen framåt. Jag låter det ändå vara kvar som en illustration hur svårt det faktiskt är med dialog mellan Katolska kyrkan och representanter för en grupp som bestämt sig för att vara dess motpol (du är inte ensam om att argumentera som du gör).
Nog representerar du en bubbla, och nu säger du dig vilja försvinna in i den igen då du inte är ute efter att ”reta upp oss katoliker”. Jag vet inte om jag tror dig riktigt där. Nog är du väl ute lite efter att reta upp? Men det är inte uppretande du åstadkommer i första hand. Jag känner snarare sorg över hur svårt det kan vara med dialog hos Guds barn och hur det hindrar Guds ord från att spridas i världen till de människor som mest behövde det.
Jag uppskattar i vart fall att du är ärlig med vad du anser, och att du avslutar med fridshälsning. Guds frid åt dig också!
Hej. Läste din text och inser att du missat en hel del i vad som faktiskt händer. Ja, katolska kyrkan ivrar för dialog med andra trosläror i fråga om fredsfrågor mm. Men hela saken blir absolut synkretistisk, i motsats till det du vill hävda. Bibeln lär oss att människan är fallen och i behov av förvandling och frälsning. Jesus var den som fullbordade det hela och i tro på Jesu verk på korset, och uppståndelsen, är den förvandlingen möjlig. Detta borde vara grunden till det katolska kyrkan vill förmedla. Men så är inte fallet. För talet om Jesus faller lätt i glömska när dialogen drar igång, eller snarare, talet om behovet av frälsning försvinner helt… Utan Jesus är vi totalt utelämnade till oss själva, utan möjlighet till förvandling och frälsning. Det Jesus gjorde är ett krav för att mänskligheten ska få frid och att den sanna kärleken ska börja regera. Och med den av Jesus skänkta friden kommer också allt det andra, vi kan leva i fred med varandra. Utan Jesus är vi alltså kvar i den fallna mänskligheten… I ljuset av allt ihop blir denna interreligiösa dialogen synkretsitisk, eftersom evangeliet inte får något rum. Jesus är den enda vägen till fadern, ”vägen, sanningen och livet” nämns det om. Och därför är Jesus enda vägen till att mänskligheten ska få möjlighet till frid med Gud, vilket förstås är det viktigaste av allt… Men tror man inte på Jesus blir förstås denna synkretistiska dialog det enda man kommer på.
Tack pO för dina synpunkter. Jag håller med om det mesta du skriver. Där vi skiljer oss åt är i bedömningen av i vad mån dialog och samarbete med andra främjar synkretism. Katolska kyrkan är mycket tydlig med var gränsen går.
Du måste se katolska kyrkan i sin helhet historiskt och hur den implementerat främmande ideologier under sitt paraply. Och allt för att uppnå minsta gemensamma nämnare. Det samma gäller dessa dialoger där talet om behovet av Jesus aldrig kommer komma på tal… Men det belyser ju bara att Jesus faktiskt blivit en stötesten, en hörnsten som man kastat bort. Svaret för världen är Jesus, men är det inte märkligt att man vill lösa problem och samtidigt förkasta det som är lösningen?. Under förkristlig tid, i Rom, fanns skyddsgudar för det flesta livets förhållanden. När Konstantin, istället för slakt av kristna, insåg att den dåtida kristna rörelse inte kunde tyglas genom våld gav han ledarna förmåner på villkor att kompromissa och mötas på halva vägen ( kan man nog beskriva det som). Och ur detta föddes sen de sk skyddshelgon, som är av exakt samma art som skyddsgudarna innan men bara med andra epitet. Och synen på Maria är ett kapitel för sig. På samma sätt har denna synkretistiska teknik genomförts över allt där katolska kyrkan gått fram. Kolla gärna upp det… En mycket bra bok har precis kommit ut som beskriver ämnet, ”Inga andra Gudar” heter den och är skriven av PA Imsen…
Hej pO. Jag känner till den argumentation du vidareför från Imsens bok. Men det är en ensidig kritik som innehåller vissa korn av sanning men kastaz<r ut barnet med badvattnet.
Katolska kyrkan som jordisk institution är ingalunda felfri, och visst har mycket bråte samlats på under årens lopp, framförallt från Konstantin och framåt. Katolska kyrkan som världslig makt kulminerade i och med Första Vatikankonciliet. Men i och med fransk-tyska kriget förlorade påvedömet sin dittills mycket stora världsliga makt, vilket man kan säga var välbehövligt för dess reformering.
Lika samt som att mycket bråte samlats på, lika sant är att tron ändå bevarats genom Katolska kyrkan och att det också hela tiden funnits reform- och förnyelserörelser. Den senaste reformperioden pågår och har intensifierats framförallt sista 50 åren med Andra Vatikankonciliet som startpunkt.
Jag håller inte med dig om att Katolska kyrkan och framförallt påve Franciskus inte sätter Jesus i centrum. Den personliga tron och att efterfölja Jesus betonar påve Franciskus hela tiden.
Jag rekommenderar dig att du i ärlighetens namn läser också påve Franciskus programförklaring från 2013 Trons glädje. Finsn på svenska, men vill du läsa engelska texten finner du länk från denna bloggpost.
De argument jag tog upp kommer inte alls ur PA Imsens bok, även om de nämns i den. Det är bara att studera likheterna med den förkristliga kulten och den som följde med Konstantin. Jag har läst en del annat och anser att katolska kyrkan får överge mycket av dess doktriner som man hållit på med sen sin begynnelse. Helgondyrkan, Mariaologin, mysticism kring bl.a. dop, nattvard mm. Angående synkretism är katolska kyrkan en av världsledande då man utan problem kan inympa österländska läror och annat under dess paraply. Ja, reformationen började med Luther. Den var nödvändig och är nödvändig fortfarande idag. Men även reformation inom den protestantiska rörelsen är ett måste, men inte tillbaka till katolisismen. Om vi vill se Guds kraft i vårt samhälle är det Apostlagärningarnas mall vi ska ha där ingen är förmer än den andre. Men om nu vi har en påve som menar att en personlig relation med Herren skulle vara farlig tvekar jag inte att säga att han har fel. Jesus är lika mån om oss var och en idag som han var för Sakaios, Petrus, Johannes mfl.
pO! Imsen eller inte. Argumentationen känns igen och har stötts och blötts otaliga gånger. Det är inte konstruktivt att dra detta ett varv till. De flesta som är insatta i diskussionen mellan evangelikaler och katoliker känner mycket väl till argumenten, och förmodligen anar du ganska väl också vad jag skulle svara.
Den viktigaste teologiska skiljelinjen är inte för eller emot en personlig relation till Jesus, där är vi alla överens. Viktigare är då frågorna om kyrkosyn och förhållandet mellan den sakramentala och den karismatiska dimensionen i kyrkan dit även ämbetsfrågan hör.
Du skriver: ”Om vi har en påve som menar att en personlig relation med Herren skulle vara farlig tvekar jag inte att säga att han har fel.”
-Däri är jag helt överens med dig.