20 sept var påven tillsammans med andra ledare för världens religioner samlade i Assisi för att gemensamt bidra till fred i världen. I den gemensamma deklarationen från mötet sägs:
“This is the spirit that animates us: to bring about encounters through dialogue, and to oppose every form of violence and abuse of religion which seeks to justify war and terrorism.”
Påven har vid flera tillfällen uttalat tanken att äkta religion som verkligen söker Guds ansikte är oförenligt med terrorism och mördande i Guds namn. Religiöst motiverad terrorism är en perversion av vad religion skulle vara. Här finns alltså en sanningsfråga och ett behov att urskilja andarna. Allt som kallas religion är inte bra religion. Deklarationen visar att de religiösa ledarna som var med i Assisi är inne på samma linje.
Det interreligiösa mötet hade inget med synkrets eller relativism att göra. Påven sade i sitt tal:
”Without syncretism or relativism, we have rather prayed side-by-side and for each other.”
Men kristna liksom människor från andra religioner har ett gemensamt ansvar att förvalta jorden och livet här och nu och bidra till fred i en söndrad värld. Påven sade:
”The greatest challenge before us, however, is to identify and act on the root causes that force millions of people to leave their homes, their livelihoods, their families and their countries.”
Påven identifierade likgiltigheten som den största sjukdomen i vår tid, vilket hindrar oss att verka för fred.
”[indifference] is a virus that paralyzes, rendering us lethargic and insensitive, a disease that eats away at the very heart of religious fervor, giving rise to a new and deeply sad paganism: the paganism of indifference… “We cannot remain indifferent. Today the world has a profound thirst for peace.”
Vatikanen bedriver en intensiv diplomati för att främja freden. 19 september talade kardinal Pietro Parolin till FN´s möte om migrations- och flyktingkrisen i världen. Han konstaterade att primärt är orsaken till dagens flykting- och migrationskris åstadkommen av människan själv, genom krig och konflikter. Ur Parolins tal:
”Since human choices provoke conflicts and wars, it is well within our power and responsibility to address this root cause that drives millions to become refugees, forced migrants and internally displaced persons.
The Holy See thus pleads for a common commitment on the part of individual governments and the international community to bring to an end all fighting, hatred and violence, and to pursue peace and reconciliation.
The Holy See remains firmly convinced that, as Pope Francis has often stated, the way to resolve open questions must be that of diplomacy and dialogue.
Moreover, in the last few years religious persecution has become more and more a cause of displacement.
Although other groups are heavily targeted, many reports confirm that Christians are by far the most persecuted faith group, speaking of “religious-ethnic cleansing”, which Pope Francis calls “a form of genocide”. Some of those persecuted, even in asylum countries, are facing harassment in refugee settings. We must not abandon them.
The preparatory document for this Roundtable rightly highlights that the availability and use of low technology weaponry has resulted in the spread of conflict, especially in countries and societies where the rule of law is fragile and poverty is widespread.”
Parolin nämnde också begränsning av vapenhandeln och bekämpande av fattigdom som viktiga faktorer i att få slut på krig och konflikter.
[Mera bakgrundsmaterial till Assisi-mötet och hela Parolins tal här]
Jag tror Frans har rätt, vi är inne i en ny hednisk period när status och heder betyder lika mycket som för antikens människor och den sk. vikingen.
”Trötthetssamhället” av Byung-Chul Han är en tunn bok med stor filosofisk densitet som beskriver hur vi är som jagade djur på savannen i vår uppdateringshets där alla är vår a konkurrenter. Här klipper jag en presentation av boken och författaren:Det moderna informations- och prestationssamhället med sina oändliga lockelser och möjligheter betraktas vanligtvis som ett framsteg. Men enligt den koreanske filosofen Byung-Chul Han, som skriver på tyska och är verksam i Karlsruhe, är det snarare fråga om en tillbakagång. Det ständiga tvånget att veta allt och kunna allt leder till kollektiv utmattning. I boken beskriver han detta fenomen – och ett sätt att lösa problemet.
»Det tjugoförsta århundradet är inte längre ett disciplinsamhälle, utan ett prestationssamhälle. Dess invånare kallas heller inte längre ›lydnadssubjekt‹, utan prestationssubjekt. De är sina egna entreprenörer. Nuförtiden framstår disciplineringsanstalternas murar, vilka skilde det normala rummet från det anormala, som arkaiska.«
Inte orkar man bry sig på riktigt när dygnets alla timmar är upptagna med överlevnad i detta pyramidspel. Jesus, med sitt lätta ok, är mer nödvändig än någonsin.