100 år har förflutit sedan det armeniska folkmordet. Fortfarande vill Turkiet och president Erdoğan förneka att det skett. Samtidigt hör vi från en talartribun på Sergels torg Turkiska riksförbundets vice ordförande, Erdoğan-trogne Barbaros Leylani ropa ut ”Död åt de armeniska hundarna”. Erdogan vill bygga en muslimsk stat och friheten för de oliktänkande sitter allt trängre i Turkiet, minoriteter förföljs. Pressfrihet är inte att tala om, inte heller religionsfrihet. Den senaste nyheten är att Erdoğan förbjöd invigningen av en kyrka i Özlüce, och den ekumeniske patriarken Bartholomaios tvingades ställa in sitt planerade besök till invigningen som skulle skett den 7 maj.
72 år har gått sedan Stalin 18 maj 1944 deporterade 50.000 krimtatarer i godsvagnar till Centralasien där hälften av dem dog inom loppet av 2 år. De överlevande kunde komma tillbaka till Krim först i samband med Sovjetimperiets sönderfall.
Krimtatarernas ledare Mustafa Dzjemilev tror att Rysslands annektering av Krim idag inte var en impulsiv handling utan planlades långt innan folkresningen i Kiev. Idag är Mustafa på nytt förvisad från sin hembygd, hindrad att återvända av ryska gränssoldater. Putin ville förhandla med Mustafa om att stödja Rysslands annektering mot att Krimtatarerna rättigheter skulle skyddas. Idag stängs tatariska tidningar och tv-kanaler på Krim, politiska möten är förbjudna, dussintals personer har försvunnit spårlöst, en del har hittats mördade med spår av tortyr.
”1944” heter Ukrainas bidrag i Eurovisionschlagertävlingen som framföres av Jamala, själv krimtatar.
När främlingar kommer
De kommer till ditt hus
De dödar alla
Och säger
Vi är inte skyldiga
Detta dubbla. Döda och förneka skuld – och förneka historien.
Jag är övertygad om att det här (Ukrainas bidrag i Eurovisionsschlagern) är avsett att förolämpa Ryssland, säger Vadim Dengin, chef för informationskommittén i Duman.
Varför inte erkänna historien och be om förlåtelse och försäkra att det inte skall upprepas om man nu har rent mjöl i påsen? Nej, istället detta ständiga misstänkliggörande av dem som inte vill förtiga sanningen, vilket innebär ett fortsatt förtryck av de minoriteter som drabbats och som förnekas rätten till sin historia…
Ja – många saknar uppenbarligen rent mjöl i sina påsar. George Orwell kommer nära svaret på din sista fråga med sitt kända uttalande: ” Ju längre ett samhälle kommer från sanningen, desto mer kommer detta samhälle att hata dem som säger sanningen”.
Orwell är f ö intressant att läsa – inte minsta hans roman 1984 (som han skrev 1948). Beskrivningen av den oligarkiska diktaturen Airstrip One. Beskrivet på Wikipedia som: ”Romanen handlar om ett samhälle styrt av en oligarkisk diktatur. Provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien är i ständigt krig, är under konstant övervakning av regeringen, och med hjärnkontroll av allmänheten. Oceanien styrs av ett politiskt parti som går under namnet ”Partiet”. Individen är alltid underordnad staten, och det är delvis den filosofin som gör att Partiet kan manipulera och kontrollera människorna. I Sanningsministeriet är protagonisten Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt och är allvetande. Hans torftiga tillvaro desillusionerar honom till den grad att han vill göra uppror mot Storebror”. Tror inte Putin eller Erdogan har den boken på sina nattduksbord – eller så är det precis det dom haft..
Turkiet och Ryssland är verkligt lika varandra och verkar vara oförmögna att lära av histroien, eller så är det precis det de gör. De har lärt sig att det är fritt fram att gå fram med våld och makt mot dem de väljer. Ingen kommer att stoppa dem.
Fruktansvärt, av de som är stora! De har all möjlighet att försvara andra, inte förgöra!
Även andra stora som har all möjlighet att förhindra sådant, lyfter inte ett finger …
De kanske drar nytta av det son sker …
Pingback: Rohingas som syndabockar för människors irrationella rädsla gör att vi nu ser den största humanitära krisen i Ostasien sedan Vietnamkriget och Röda khmerernas folkmord | Bengts Blogg