Idag skriver Anders Hamsten, KI´s rektor på DN debatt att han ställer sin plats till förfogande med omedelbar verkan. Motivet är att han inser att han gjorde en radikal felbedömning då han tidigare avfärdade anklagelserna om forskningsfusk, att han borde tagit varningssignalerna mera på allvar och att då läget nu är som det är att så många kräver hans avgång, så blir svårt för honom att med trovärdighet och kraft verka som rektor för KI.

Om de tidigare turerna i denna härva lett till att jag känt mig alltmer missmodig och tyngd över oförmågan hos samhället och institutioner med makt att rensa upp och korrigera sig när misstag begåtts, så känns Hamstens artikel i dagens DN som ett ljus i mörkret och tänder hopp om att historien ändå kan få ett lyckligt slut.

Att det finns personer som använder hela sin potential av charm och manipulativ förmåga till bedra omgivningen och få den att dansa efter ens egen pipa är ett välkänt fenomen. Vi kan alla gå på sådant och dras in i liknande härvor. Det är inte det mest allvarliga i denna affär. Det allvarliga är när det finns en kultur där det saknas kontrollmekanismer och man istället försöker sopa det skedda under mattan och försköna verkligheten. Det är rakryggat av Hamsten att erkänna sina misstag. Det var också modigt och starkt av NBC-journalisten Benita Alexander som blivit sol-och-vårad av Macchiarini att berätta öppet om det.

Att det kan finnas en sådan problematisk kultur på KI har antytts av flera, som Torbjörn Tännsjö som menar att ansvaret för Nobelpriset har bländat institutet och urholkat en sund akademisk kultur eller Hanne Kjöller.

Hamstens beslut att avgå är det enda riktiga, även om han fortfarande har styrelsens förtroende. Även han sätter i sin artikel också fokus på att det kan finnas djupare problem i det som hänt än enskilda personers misstag. Han säger att Macchiarini kanske aldrig borde ha blivit anställd (vilket skedde innan han tillträtt som rektor) och att det kan ligga något i kritiken om en kultur av självtillräcklighet, osund elitism och prestigetänkande vid institutet. ”Det kan vara sant, jag vet inte”, skriver Hamsten, men jag tror nog det är en underdrift och att han anar att det finns sådant och är tillfredsställd med att det nu blir utrett genom oberoende utredningar.

Ponera att denna affär aldrig kommit i dagen genom Bosse Linquists dokumentärserie och Hamsten ändå börjat ta de tidiga larmrapporterna på större allvar och tagit större krafttag. Jag tror att han då skulle han då fått många emot sig på KI och det skulle uppstått uppslitande konflikter. Kom ihåg att det från början var på rekommendation av ett stort antal forskare och läkare som Macchiarini anställdes.

Slutligen: KI är fortfarande en bra institution att vara stolt över. Hamsten skriver:

”På KI och Karolinska universitetssjukhuset arbetar tiotusentals utomordentligt duktiga och engagerade medarbetare som inte haft något att göra med denna olyckliga historia. Alla dessa lojala och engagerade medarbetare förtjänar tacksamhet, stöd och uppmuntran.”

Detta arbete fortgår, och om samtidigt utredningen av Macchiarini-härvan kan ske på ett tillfredsställande och öppet sätt utan låsningar i personlig prestige, så hoppas jag att det skadade förtroendet kan rehabiliteras och KI även i fortsättningen får vara en institution vi i Sverige kan vara stolta över.

————-

Skillnaden mellan vetenskap och pseudovetenskap: