Jag vill tillönska alla mina läsare en God och Välsignad Jul, vare sig ni tillbringar den i  gemenskap med andra eller i ensamhet, vare sig ni i ert hjärta tror att Jesus är er personlige Frälsare på riktigt eller inte.

Lukas var läkare liksom jag och kom troligtvis från Antiochia, han hade kontakt med dem som hade haft omedelbar kontakt med Jesus. Han var en av dem som tidigt dokumenterade vad som hänt. Julens evangelium enligt Lukas (Luk 2:1-14):

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.

Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

Är Jesus Guds Son är det ju helt fantastiskt och verkligen något att ge sitt liv åt. Är det blott en vacker saga eller en orealistisk dröm bör vi låta det så förbli och bygga helt på vår mänskliga kraft att skapa vår egen mening eller söka andlig vägledning på annat håll om vi är benägna till det.

Men jag tror inte julbudskapet går någon enda människa helt förbi. Vem längtar inte efter fred och kärlek? Och vem inser inte att denna värld är full av brister och ondska och därmed behovet av frälsning? Min släkting Egon Malmgren som jobbar på Dagens Eko reflekterar över detta genom att kontrastera Stilla Natt med aktuella ekonyheter i denna video-julhälsning:

Men evig frälsning – är inte det något som ligger bortom vår horisont, ev inte finns eller i alla fall inget vi i denna världen kan veta något om? Men att det finns en slutlig rättvisa som tolkas av vårt samvete som vi bör följa men som vi också är fria att bryta mot och tycks vara medvetna om när vi bryter (såvida det inte är helt dövat genom att vi länge levt helt i vår egoistiska sfär), det minner om en större verklighet utanför oss själva.

Trots att vi kristna tror på denna större verklighet utanför oss själva innebär inte det att vi inte anstränger oss själva och mobiliserar våra egna mänskliga krafter som vi fått av den Gud som vi bekänner skapat världen. Men vi kan ha en avspändhet i förhållande till våra egna brister samtidigt som vi vet att vi inte står ensamma och att allt i sista hand inte beror bara på oss själva. Det gör att vi kan använda våra krafter än mer effektivt. Tron på Frälsningen i Jesus Kristus + använda vår mänskliga kraft ger inte bara en additiv effekt utan en multiplicerande effekt. Apropå aktuell sifferexcercis med procentsatser vill jag citera Ignatius av Loyola, Jesuitordens grundare som är en av dem som lärt oss mycket om att lyssna inåt och upptäcka Guds röst och ledning genom den helige Ande som finns inneboende i oss:

Slappna av som om 100% berodde på Gud och inget på dig själv och ansträng dig själv som om 100% berodde på dig och inget på Gud.

Att vi kristna aktivt deltar i samhällslivet och engagerar oss i aktuell politisk debatt är bra och självklart. Att kristna engagerar sig i att hjälpa och ta emot flyktingar är självklart, och det finns nog inte en flyktingförläggning i Sverige där det inte också finns volontärer från kyrkorna. När nästan 400 pastorer och andra från frikyrkorna skriver en artikel om att vi skall värna asylrätt och hjälpa människor som är i nöd och på flykt, så uttrycker de en värdering som inte bara är självklart kristen utan som omfattas av de flesta medborgare och alla politiska partier (Ja, inte ens SD säger att man inte skall hjälpa). Deras huvudtes, som också vitsordas av migrationsverkets chef Anders Danielsson är att det inte finns fog för talet om massinvandring till Sverige. Sverige tål och har kapacitet att ta emot de flyktingar vi tar emot.

Däremot kan det finnas skilda politiska uppfattningar om hur man bäst hjälper, om man skall satsa huvudkraften på att ta emot i Sverige eller att stödja med resurser i närområdet, hur stora volymer vi förmår att ta emot och om det skall finnas temporära uppehållstillstånd. Där går meningarna isär både bland kristna och i den allmänna samhällsdebatten. Det är bra att det finns en dialog om detta i samhället utan att en sida försöker ta monopol på att representera det goda och beskylla alla andra för främlingsfientlighet, också bra att det finns en inomkristen debatt om detta. Stefan Swärd, en av initiativtagarna till artikeln är ju aldrig rädd att sticka ut näsan även i kontroversiella frågor, men följer alltid upp genom att respektfullt svara sina kritiker.

Thomas Idegard i Signum och biskop Åke Bonnier i Expressen skriver från olika perspektiv två mycket läsvärda artiklar rotade i katolsk sociallära och kristen värdegrund men varnar samtidigt för att partipolitisera denna värdegrund.

God Jul Åke Bonnier, Thomas Idegard, Stefan Swärd och företrädare för alla politiska partier och alla ni som läser denna blogg!

PS alla kristna: Vi står inför ett eventuellt nyval och en kris i svensk politik som kan innebära antingen ökat kaos eller möjlighet till utveckling och ökat politiskt samarbete kring det allmänna bästa. Glöm inte att Sveriges Kristna Råd uppmanar alla kristna att be för Sverige inför det stundande beslutet om nyval. Be varje dag fram till 29 januari – givetvis utan partipolitisk baktanke. DS

——————————————————-

Bön om ett gott samhälle:

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande. Vi tackar dig för Jesus Kristus, din Son, i vilken din avsikt för varje människa blivit synlig. Genom honom har du väckt vår längtan efter dig och kallat oss till uppbrott, som pilgrimer på vägen genom livet. Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön.

Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället – regering, riksdag och oss alla som medborgare. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Uppfyll oss med din helige Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan vittna om dig med och utan ord. Uppliva bönens låga i våra församlingar. Besök vårt land med en andlig vår!

I Jesu namn.
Amen.