Folksjäl, nationalism och värdegemenskap

Uppmärksamheten kring Björn Söder har satt fokus på Sverigedemokraternas grundläggande ideologi. Från att fokus tidigare varit på dagspolitiska frågor om invandring och integration och hur stor invandring Sverige tål har vi nu fått en grundläggande ideologisk diskussion som jag finner intressant och välgörande, därför att kritiken är saklig och innehåller inte bara svepande formuleringar om fascism och utfrysning av SD.

Det Björn Söder säger är inget nytt, det finns redan i SD´s partiprogram, men det blir tydligare nu då han delar med sig och tillåts dela med sig av sina tankar i den utförliga intervju i DN med Niklas Orrenius. Söder har dessutom själv förtydligat sig ytterligare i en artikel i SD-kuriren.

Nationalism är en hörnpelare i SD-ideologin och man ser nationen som en antroplogisk kulturell struktur som inte samanfaller med staten och medborgarskapet. För att demokrati ska fungera krävs konsensus kring frågan om vilka som utgör folket eller nationen. Sedan förs ett resonemang om vilka som är svenskar på riktigt, tillhör den svenska ”nationen” och vilka som inte gör det. Man kan vara medborgare i staten Sveige utan att definiera sig som av svensk nation enligt Söders nomenklatur. Som exempel på andra nationaliteter nämns t.ex. judar och samer. I Sverigedemokraternas explicit uttalade ideologi finns ingen rasism eller nedvärdering av andra nationers människor i jämförelse med den egnas, men man anser att harmoni och stabilitet bäst främjas genom att varje nation har sin egen territoriella stat och folk av olika nation hålls åtskilda från varandra. När olika ”nationer” delar samma territorium uppstår lätt problem, så argumenterar man. Björn Söder framhåller dock, i motsats till vad dem som häcklar honom påstår, att när nu olika nationsgrupper lever i samma stat, så är SD för att alla medborgare skall ha samma rättigheter, ingen skall diskrimineras.

Björn Söder säger sig inte heller vilja ha tolkningsmonopol på vilka som är svenskar eller inte, hans resonemang är principiellt. ”Icke-svenskar” avgör själva när de vill definiera sig som tillhörande den svenska nationen, det sker genom en assimilationsprocess där man helt enkelt väljer att betrakta sig som svensk och känner samhörigheten med det svenska som sin primära förankring. Diskussioner om man kan vara 100% svensk och samtidigt identifiera sig med andra sammanhang till 100% är en animerade ganska meningslösa. Vari man som enskild person har sin identitet är komplext. Jag är både svensk, europé, världsmedborgare och kristen för att nämna några identifikationsområden. Läs också Klaus Misgeld i Signum: Vilken nation? Vems talman?

Nationen i  betydelsen folk med sammanhållen historia och kultur är ett diffust begrepp som är svårt att definiera. I ett dynamiskt samhälle präglat av global kommunikation och mångkultur förändras det också över tid. Medborgare är ett mera entydigt begrepp, alla vet om man har svenskt medborgarskap eller inte, det framgår av passet.

Även om det inte finns något explicit främlingsfientligt i SD´s program, så finns det ändå många sådana undertoner. Det är bara att läsa de många kommentarerna i sociala media där ett verkligt främlingshat odlas. Vidare framhålls SD´s nationalsocialistiskt präglade bakgrund. Det är inte adekvat att beteckna SD som fascister, då är ideologin som den framställs mera besläktad med nazismen. Lars Linder drar den parallellen i en artikel i DN´s kulturdel.

Den position Sverigedemokraterna intar i vår tid liknar nästan exakt den som nazisterna intog på 1930-talet, med hänsyn taget till att demokratin då ännu gick att ifrågasätta och rasism kunde anses vetenskaplig, konstaterar Linder. Sedan gick det utför. ”Från början gick inte ens nazisternas idé ut på att avliva människor i stor skala. Judarna skulle deporteras, men de logistiska, politiska och diplomatiska problemen blev snabbt ohanterliga, så processen radikaliserades. Det fick bli massmord i stället”, skriver Linder. Sluttande planet alltså, det som började fredligt tar sig allmer aggressiva uttryck. Att nationalitetstänkandet kan bli alltmer instängt i gruppegoism och aggressivitet och våld mot de andra finns många exempel på. Vi kan bara påminna oss situationen i samband med konflikten på Balkan där tidigare grannar tillhörande olka folkgrupper plötsligt blev dödsfiender, eller folkmordet i Rwanda 1994, eller för den del situationen i Ukraina idag.

Så nog har Söder rätt när han säger att det kan bli problematiskt där olika folkgrupper lever tillsammans. Men det innebär inte att det alltid blir problematiskt eller att man till varje pris skall undvika det. Eftersom ”rena” nationer är ganska sällsynta och verkligheten och historiens förlopp är sådant att mångkulturella samhällen där olika folk lever tillsammans finns i sinnevärlden, så är det en bättre strategi att försöka hitta sätt att leva tillsammans än att ha som politisk agenda att separera.

För också i Sverige finns reella klyftor i värdegemenskapen som kan bli katastrofala om de inte överbryggas. Vägen är lång till Per Albin Hanssons folkhemsdröm. Skillnaden mellan de som är innanför och har jobb och social trygghet och de som är utanför. Gängen i förstäderna, de allt vanligare skjutningarna där inte ens offren vill samverka med polisen för att man inte litar på polis och rättsväsen. Och till synes välanpassade medborgare som åker till Mellanöstern för att kriga för IS.

Drömmen om ett enat och etniskt renat folk som lever i harmoni kan låta gullig och idyllisk, men ack så farlig när man gör det till övergripande ideologi för politiskt handlande. Mats Lindberg, professor i statsvetenskap vid Örebro universitet menar att SD´s nya socialkonservativa profil där man betonar demokrati och socialt ansvarstagande är en lek med ord. I konservatismens idétradition innebär socialkonservatism en inkluderande ambition, att inräkna även de fattiga och utstötta i samhällets gemenskap, ofta motiverat utifrån den kristna barmhärtighetstanken, menar Lindberg i en artikel från 2011, men i  Sverigedemokraternas version används begreppet exkluderande.

Lars Linder refererar också till prof Lindberg som påpekat att Sverigedemokraternas politik egentligen innebär en ”etnisk rensning light”, men frågar sig Linder ”är något sådant ens är möjligt. Att få bort oönskade människor kostar på, det är ingen trevlig historia ens i dag, fråga Migrationsverket. Det är rätt sannolikt att silkesvantarna rätt snart skulle åka av om SD en dag skulle få makten att börja leverera.”

Men även om det är svårfångat, så är det givet att det finns sådant som folksjäl och kulturer. Vi svenskar har saker vi är stolta över som är knutet till vår hembygd, vår plats på jorden. Det är inget vi behöver blygas över eller dölja. Det är löjligt att tro att vi som identifierar oss med det svenska och vår nordiska hembygd diskriminerar andra genom att vara stolta och glädjas över vårt eget arv. Inte vill vi att andra folk och kulturer utplånar sig själva av hänsyn till oss då vi vistas i andra delar av världen? Det finns en nationalkänsla som alls inte är chauvinistisk. Lars Anders Johansson uttrycker detta så fint i denna idéhistoriska essä: Att separera nationen från staten.

Själv är jag nog väldigt mycket svensk och identifierar mig med det svenska. Jag är född i Västergötland, kristendomens vagga i Sverige, Arns hemtrakter och biskop Brynolf, en av medeltidens stora, härstammar från min hemsocken Ryda. Jag tillhör dem som känner rysningar när jag hör Wilhelm Stenhammars Sverige fosterland framföras av Eric Ericson och Radiokören och en av mina favortitpsalmer, katolik som jag är, är ”Fädernas kyrka i Sveriges land” som vi alltid sjöng i skolan på Gustav Adolfsdagen 6 november.

I skolan sjöng vi också följande vackert nationallyriska visa med text av Axel Lundegård. Texten fastnade av någon anledning i mitt medvetande och jag minns den än efter alla år:

Ej med stora later och starka ord
skall du visa kärlek till hemmets jord,
Nej, med handen på plogen och med slagan på logen
och med tankens kraft vid ditt arbetsbord.

Fosterlandet blir vad du gör det till,
blir så ljust och fagert och rikt du vill.
Det är du, som bebor det, av din gärning beror det:
fosterlandet blir vad du tror och vill.

Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt.
Det var järn i jorden, när drivan smalt.
Och i sommarnattsljuset rodnar rågen vid suset
av den svenska furan, som hägnar allt.

I fosterländsk stolthet ingår att ha höga etiska ideal och försöka bidra till att jorden blir en bättre plats att leva på. Mina ideal är inte i första hand vikingarna eller krigarkungarna Gustav II Adolf eller Karl XII, utan snarare personligheter som Raol Wallenberg, Dag Hammarsköld eller Olof Palme som fokuserat sin tankekraft på sådant som bidragit till fred och humanitära insatser. I vår tid då världen är mera orolig än någonsin och många människor fördrivs från sina hem och behöver asyl, så bör vårt förhållningssätt inte vara att fokusera på att stänga gränserna för främlingen utan snarare göra vad vi kan utifrån våra resurser som ett rikt land med demokratiska och humanitära traditioner.

Men detta måste ske med klokhet. Flyktingar är inte betjänta av att vi tar oss vatten över huvudet och river ner landets stabilitet. Då kan vi inte längre hjälpa. Per Bauhn, professor i praktisk filosofi tycker jag reder ut etiken bra i denna artikel: Vilka moraliska plikter har Sverige?

 

 

Det här inlägget postades i Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Folksjäl, nationalism och värdegemenskap

  1. Staffan Wadström skriver:

    Bengt, äntligen ett lite sansat och eftertänksamt inlägg i denna debatt. En fråga som inte är enbart svart eller vit. Detta med medborgarskap, svenskhet, svenska kulturen, mångkultur etc. behöver både definieras och belysas ur alla aspekter, utan att detta måste anses som suspekt, grumligt eller nyfascistiskt.
    Att B Söder talade om samer mm, är t ex inte så märklig. Sverige har ju ratificerat Europarådets ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och valt att erkänna fem nationella minoriteter: samer, sverigefinnar, tornedalsfinnar, romer samt judar. I konventionen fastslås rättigheter för personer som identifierar sig som tillhörande en nationell minoritet bland annat rörande språk, kultur och deltagande i det offentliga Sverige.
    Ramkonventionen slår också fast att individer som identifierar sig tillhöra de nationella minoriteterna har rätt att utöva och stöd för att utveckla bland annat språk, traditioner, kulturarv och religion.

    När det gäller samerna fick Söder f ö stöd i det han sa av en samisk folkrättsjurist – Mattias Åhrén, som ger Sverigedemokraternas partisekreterare rätt och skriver. ”Det är viktigt att göra skillnad på samer och svenskar utifrån ett politiskt perspektiv”, säger han bl.a..

    När det gäller medborgarskapet, och möjligheten till dubbla medborgarskap, skrev också förläggaren Merit Wager en artikel :” Medborgarskap är en fråga med flera bottnar”. Där hon med utgångspunkt från Finland där många ryssar bor med dubbelt medborgarskap. Finland är på väg att skärpa regelverket bl a mot bakgrund av Rysslands avsikt att stärka kontrollen av ryssar med dubbelt medborgarskap. Ryssland har också meddelat att man noga kommer att bevaka sina medborgares intressen utanför landets gränser. Detta har vi redan sett konsekvenserna av i såväl Ukraina som Georgien.

    Att Björn Söder sedan representerar andra hållningar och värderingar som jag anser vara både obehagliga och motbjudande, betyder ju inte att allt som han säger med automatik ska förkastas.

  2. Marcus sr skriver:

    En välgörande analys av nuläget i debatten.

    Några spontana reflektioner:
    Även om det finns likheter med nazister på 20-talet, finns det också avgörande skillnader .
    -Det finns ingen förlorad krig och därmed inga besvikna krigsveteraner.
    -Det finns ingen svek-myt som eldar för revansch mot yttre fiende.
    – Det finns ingen landsomfattande terrororganisation som övervakar och terroriserar med våld politiska meningsmotståndare.
    -Det finns ingen Ledare (Åkesson duger knappast som sådan) som man kan idealisera .
    -Även om det finns en vis underförstått ideologisk tanke som styrprincip, finns det ingen Mein Kampf- liknande partiprogram.

    SDs främsta vapen är, att genom att väcka associationer till natzi-tiden väcker man också rädslan, rädslan för allt vad dom åstadkom, rädslan att historian går igen. Rädslan syfte är att tvinga andra till underkastelse.

    Det finns helt andra möjligheter för demokratin att försvara sig, jämfört med 20-talet i Tyskland.
    Det som kan undergräva motståndsviljan ,är partiernas rädsla att förlora väljare och därför anpassa sig i SDs agenda. KD tar redan steg i den riktningen, nyheter att bedöma.

    Det ideologiska motståndet som behövs, börjar med analysen av SDs ideologi.
    Det är viktigt att konstatera att SDs ideologer vill inte vara rasister. Andra ”raser” och folkgrupper är inget problem för dom, bara dom inte kommer till Sverige ellr lever i Sverige
    . Här är tanken nazist . Alla utlänningar eller icke-svensk grupper kan fördärva eller smutsa ner det rena svenska blodet. Det är vissa andra, inte alla, grupper som är orena som judarna och araber var för Hitler.

    Ideologin bygger på en paranoid föreställning om hot mot den fysiska integriteten parad med obsessiv-compulsive rädsla för nedsmutsning både av svenskhetens ideologi och folkkroppen. Rädslan är, att den mytiska idealiserade svenskheten ,skadas.
    D v s det finns en (patologisk) grandios narcissistisk självbild och fantiserad identitet som måste försvaras .

    Som vi vet , dom grymmaste strider är ideologiska strider om identitet och/eller renlärighet. Heresin måste utrotas .

    Demokratin skall inte skämmas för sin inbyggd ambivalens i toleransen för olikheter.Demokratin har rätt att försvara sig och demokratin skall inte kapitulera. I det avseende har jag stor tillit på svenska folkets sunda förnuft.

  3. Alma-Lena skriver:

    Intressant översikt! Jag vill bara påminna om att de som myntade uttrycket folksjäl, Herder, var starkt emot en grundtanke i kristendomen, missionen. Han inspirerade till många våldsamma folkresningar och till slut nazismen. Men fascist var han definitivt inte han var pluralist. SD har helt tagit över Herders tankar och som kristen måste man se på frukten och den var definitivt inte god.

    Dessutom är en svensk folksjäl väldigt svår att definiera möjligen i form av landskap men min tes är att ingen folksjäl existerar utan överordnade grundideologier som folkhemmet handlar om sociala och politiska rörelser i större grupper än enbart nationer. Norden är ju lättare att definiera som idégemenskap och Ryssland har stått i motsättning till den i mer än tusen år. Det beror mer på historia än folkmusik, det som var Herders specialområde och som tillsammans med andra kulturyttringar framhålls av SDs principprogram.

    Kan en katolike eller ortodox vara svensk? Enligt Herder och SD är det svårt eftersom SD framhåller traditionella religiösa kulturyttringar där luthersk statskyrka var normen den tid de längtar tillbaka till. Den tiden var det straffbart att bli katolik.

    Nu spelar det kanske mindre roll vem som kallas svensk av Björn Söder och aningslösa samer och tornedalingar har ju sagt att de inte känner sig svenska. Problemet är inte att det nu är farligt men ska SD fullfölja sin politik där ”ett folk en nation” är målet kan det bli farligt om vi ska lära oss av historien vilket jag anser att vi måste göra.

    Demokrati är en garanti mot övergrepp och förföljelse apartheid har historiskt alltid inneburit motsatsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s