”Dyrt aktad i Herrens ögon är hans frommas död” (ps 116:15, Sv 1917)
”De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon” (ps 116:15, Bibel 2000)
Johannes döparen halshöggs på grund av en kvinnas nyck, driven av avund och ondska på grund av att han sagt sanningen som var obekväm. Journalisten Foley hade också som ideal sanning och rättvisa och att genom sitt journalistiska uppdrag berätta. Han fick en liknande död som Johannes.Vi deltar i de anhörigas sorg. Men jag tror han själv, liksom hans anhöriga inte vill att mörkret och rädslan skall ha sista ordet. En kristen människa som håller ut ända till slutet, hennes död är aldrig förgäves. Martyrernas blod är utsäde för Guds rikes växt. Jim Foley och var en kristen och bedjande människa. Vi läser att hans anhöriga ser med stolthet på honom och de ideal han stod för. ”We have never been prouder of our son Jim. He gave his life trying to expose the suffering of the Syrian people,” säger Diane, hans mor.
De anhöriga vädjar till oss att av hänsyn till familjen inte se och sprida den råa videofilm som lagts ut på YouTube. Låt oss respektera denna önskan och istället tillsammans med hans anhöriga minnas hans livsgärning. Jag tror han finns bland helgonens skara tillsammans med många andra martyrer från Mellanöstern som fått sätta livet till för att de inte ville förneka sin tro.
En kristen skulle aldrig kunna bli martyr genom att döda sig själv och ta andra oskyldiga med sig i döden. Men ibland kräver troheten mot sanningen att man härdar ut ända till priset av att offra sitt eget liv. I Sverige är vi lyckligt lottade och har haft fred under de sista 200 åren, en del säger att det har gjort oss till något av trygghetsnarkomaner. Men världen kryper närmare också vår trygga vrå, och villkoren kan snabbt ändras. Vi vet inte när den dag kommer då vi sätts på prov och får betala ett pris för att stå för sanning och rätt.
Den oförblommerade ondskan i världen som i hat eller förblindad ideologi mördar och förstör är en sak. Ett lika stort hinder för att rättfärdighet och rätt skall segra är vår egen inre fruktan. IS vill skrämma oss till eftergifter och passivitet genom att lägga ut dessa videos där mördande och skändningar exponeras. Det kommer inte att lyckas.
Kampen för sanning, kärlek, människovärde, rättvisa måste fortgå. Istället för att låta oss avskräckas, låt oss hedra martyrerna genom att visa att deras död inte var förgäves.
Men kom ihåg att kampen mellan ont och gott inte är en kamp mellan ”vi” (de självrättfärdiga) och ”dom” (de onda), inte mellan kristendom och islam, mellan vänsterliberaler och konservativa, mellan det ena och andra folkslaget etc. Frontlinjen går istället rakt genom vårt eget hjärta. Skrämmande att höra är att Jim Foleys bödel sannolikt kommer från Storbritannien. Vi hör att jihadistkrigare även rekryteras från Sverige för åka ner och strida för IS. Vilka krafter och strukturer i vårt eget västerländska samhälle är det som får människor att välja en sådan väg?
Som kristna inspirerar oss vår tro att fortsätta att bygga fred och rättvisa i denna världen och ett hopp som sträcker sig bortom döden inger oss mod.
”Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.” (Rom 8:18 ff)
Bengt,
Jag håller med dig om att skiljelinjen för denna ondska inte går mellan religioner, nationaliteter o.s.v. utan inom alla grupper. De flesta oavsett om det gäller muslimer eller kristna värdesätter sådant som fred och demokrati. Men det finns små grupper som inte kan acceptera några andra värderingar och åsikter än den egna. Bland dessa finns det de som kan tänka att bruka tvång och våld mot andra.
Jag tror att det är viktigt att de olika samfundens ledare tänker sig för hur de formulerar sig. Det kanske inte är så smart att ensidigt utmåla det sekulariserade samhället som en ”dödens kultur” t.ex… Man vet inte hur det uppfattas av mottagaren, kanske inte som den retorik det oftast är.
Det är också viktigt att som de brittiska muslimerna gör ta avstånd från avarterna av religion oavsett om det gäller muslimer eller kristna fanatiska och i värsta fall våldsbejakande grupperingar.
Anneli
Håller med. Vad jag har läst om en nu frisläppt medfånge så var JF dessutom en ovanligt bra människa.
Bra också om hans martyrskap (jo, faktiskt) kan leda till att protestantiska kristna får proportioner på saker och ting och inte börjar yla om hur hemsk katolicismen är, att han använde en rosenkrans osv. Det finns värre krafter än andra samfund.