(Denna artikel uppdaterad 2014-05-08 kl 12.20)

Som många kanske minns fick Vatikanen stark kritik från FN´s kommitté för granskning av barns rättigheter vid ett möte i Geneve i januari. Kommittén riktade i en rapport efter mötet svidande kritik mot Vatikanen speciellt på grund av hanteringen av pedofiliskandalerna, men man gick också in och kritiserade Katolska kyrkans lära om äktenskap, familj och abort som om det vore faktorer som främjar tortyr i världen. Det kändes inte riktigt seriöst, utan mera som ett ideologiskt krig FN-kommittén bestämt sig för att föra mot Katolska kyrkan.

Kritiken lät som om ingenting hade hänt de sista 10-20 åren när det gäller Katolska kyrkans ansträngningar att hantera pedofiliskandalerna. En annan grundläggande missuppfattning i rapporten var att man ser på Vatikanen som ett slags multinationellt företag eller kolonialmakt med massor av enklaver runtom i världen som man har full kontroll över. Detta återkommer gång på gång i rapporten. T.ex sägs att man tycker att Vatikanen skulle ha ett register över hur budgetmedel fördelas till förmån för barns beskydd i katolska institutioner över hela världen och utarbeta kontrollmekanismer för hur barns rättigheter efterlevs i katolska skolor över hela världen. Detta är helt orimligt, och något som givetvis måste ligga på den lokala nivån, vilket den Heliga Stolens delegation försökt förklara för kommittén tidigare.

Trots det överdrivna i rapporten betonade  ärkebiskop Silvano Tomasi, Vatikanens FN-ambassadör att den Heliga Stolen även fortsättningsvis helhjärtat kommer att vara hängivet arbetet för barnens rättigheter i barnrättskonventionens anda och fortsätta att samarbeta och föra dialog med FN-kommittén. ”Vi vill i lugn och ro analysera de rekommendationer kommitén gjort och ge ett svar till kommittén så att det inte skall finnas några missförstånd om var vi står”, sade han i februari då rapporten presenterats.

I veckan mötte man FN´s tortyrkommitté i Geneve som skall övervaka att alla länder som anslutit sig till konventionen mot tortyr (till dem hör Vatikanen) efterlever sina åtaganden. Igen tas frågan om Vatikanens hantering av barnövergreppskandalerna upp och  jämfördes med tortyr.

Tomasi säger att Vatikanen välkomnar konstruktiv kritik av barnövergreppsskandalerna, men det är skillnad på det och att byråkrater av ideologiska skäl försöker ta poäng. Tomasi framhöll att Vatikanen kommer att vara fortsatt hängiven åt FN som ett forum för att främja fred och utveckling, målsättningar som tyvärr blir hämmade av att man försöka blåsa upp stridigheter.

Idag är Vatikanen och världskyrkan i stort hängiven åt att skydda barn och sårbara vuxna. Men sexuella övergrepp är knappast ett problem bara för Katolska kyrkan, och en polemik enbart mot Katolska kyrkan riskerar att dölja problemet och hindra att göra något åt det, menade Tomasi.

Vi kan ta kritik, sade Tomasi i en intervju med Boston Globe, speciellt om det gagnar människors välfärd. Han hävdade att den Heliga Stolen nu håller på att få ordning i huset efter en tioårig period då man försökt hantera och städa upp efter pedofiliskandalerna. De som inte ser detta, utan framför kritik som om ingenting alls hänt på tio år  är ”döva och blinda”, sade han. Tomasi menade också att FN-kommitténs slutsatser var förvrängda på grund av ideologisk bias, t.ex. detta att framställa opposition mot samkönade äktenskap som ”psykologisk tortyr” vilket riskerar att rubba kommitténs trovärdighet.

Vid en presskonferens i måndags presenterade ärkebiskop Tomasi Vatikanens svar som skulle presenteras vid mötet.

I svaret betonade Tomasi att  Vatikanstaten inte har någon jurisdiktion över katoliker som bor utanför dess territorium, utan det faller under respektive lands nationella lagar. Vatikanen är genom sitt undertecknande av konventionen mot tortyr juridiskt bunden att följa dess riktlinjer inom Vatikanstatens gränser.

Däremot betonade Tomasi att den Heliga Stolen har ett moraliskt ansvar att främja goda riktlinjer genom sina kontakter med biskoparna i världskyrkan. Här några valda citat från Tomasis anförande (mina markeringar):

The Holy See acceded to the Convention against Torture (CAT) on June 22, 2002. It did so with the very clear and direct intention that this Convention applied to Vatican City State (VCS). In its capacity as the sovereign of Vatican City State, the Holy See provided an important ‘Interpretative Declaration’ that shows its approach to the CAT. Such Declaration underlines the motives for accession to the Convention and expresses the moral support given to it, namely the defense of the human person as already indicated in the Universal Declaration of Human Rights.

For the Holy See, the Interpretative Declaration provides a necessary hermeneutic to understand the motives for acceding to the Convention and also for considering the implementation of the Convention by the legal order of Vatican City State which is the very exercise we are engaging in at this moment in the consideration of the Initial Report of the Holy See to the CAT.

…

In the first place, the Interpretative Declaration lauds the Convention as a worthy instrument for the defense against acts of torture when it says: ‘The Holy See considers the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment a valid and suitable instrument for fighting against acts that constitute a serious offence against the dignity of the human person.’ In this sense indeed, the Holy See wished to express the harmony of its own principles and vision of the human person with those ideals and practices set forth in the Convention against Torture.

Second, the Declaration elaborates more precisely the Holy See’s position, in which the teaching of the Catholic Church clearly articulates its opposition to acts of violence and torture.

Third, although the Convention applies to Vatican City State, the Holy See adds a crucial moral voice in its support through its teaching and through the following statement: ‘In this spirit the Holy See wishes to lend its moral support and collaboration to the international community, so as to contribute to the elimination of recourse to torture, which is inadmissible and inhuman.’

Finally, and not of least importance, the Interpretative Declaration insists that “The Holy See, in becoming a party to the Convention on behalf of the Vatican City State, undertakes to apply it insofar as it is compatible, in practice, with the peculiar nature of that State.” As such, in regard to the application of the Convention and any examination, questions or criticisms, or implementation thereof, the Holy See intends to focus exclusively on Vatican City State, respecting the international sovereignty of this State and the legitimate and specific authority of the Convention and of the Committee competent to examine State reports. Hence, my Delegation judges it useful to present, briefly yet clearly, the essential distinctions between Vatican City State and Holy See, as described in the Initial Report.

The Holy See, as member of the international Community, is related but separate and distinct from the territory of Vatican City State, over which it exercises sovereignty. Its international personality has never been confused with the territories over which it has exercised State sovereignty. In its present form, Vatican City State was established in 1929 to more effectively guarantee the spiritual and moral mission of the Holy See. Therefore, colloquial references to the Holy See as the “Vatican” can be misleading. In this sense, the Holy See, as mentioned, globally encourages basic principles and authentic human rights recognized in the CAT, while implementing it within the territory of Vatican City State in harmony with the Interpretative Declaration.

…
the first point of reference is the legal system of Vatican City State, that is autonomous in respect to the legal system of the Catholic Church. In fact, not all canonical norms are relevant for the governance of this territory. In relation to the topic of crime and punishment there are specific laws that criminalize illicit activities and provide for proportionate penalties in Vatican City State. The necessity of a penitentiary system, in this small territory, is minimal, especially considering certain aspects of the Lateran Treaty (Article 22) which afford this territory the option of utilizing the judicial assistance of the Italian State if deemed necessary… the small population of Vatican City State, while receiving roughly 18 million pilgrims and tourists annually, has a relatively tiny number of criminal and penal matters registered.

It is also worth mentioning that the message of the various media services of the Holy See, disseminated in the major languages, reaches a truly international audience that makes it arguably one of the most effective moral voices in the world for human rights, including the position against torture and other cruel and inhuman punishments.
…

the moral voice of the Holy See, while promoting and defending all authentic human rights, reaches the members of the Catholic Church in an attempt to foster an interior conversion of hearts to love God and one’s neighbor. This love, in turn, should overflow into good practices at the local level in accordance with the laws of States. It should be stressed, particularly in light of much confusion, that the Holy See has no jurisdiction – as that term is understood also under article 2.1 of the Convention – over every member of the Catholic Church. The Holy See wishes to reiterate that the persons who live in a particular country are under the jurisdiction of the legitimate authorities of that country and are thus subject to the domestic law and the consequences contained therein.

State authorities are obligated to protect, and when necessary, prosecute persons under their jurisdiction. The Holy See exercises the same authority upon those who live in Vatican City State in accordance with its laws. Hence, the Holy See, in respecting the principles of autonomy and sovereignty of States, insists that the State authority, which has legitimate competency, act as the responsible agent of justice in regard to crimes and abuses committed by persons under their jurisdiction. My Delegation wishes to emphasize that this includes not only acts of torture and other acts of cruel and inhuman punishments, but also all other acts considered as crimes committed by any individual who, notwithstanding affiliation with a Catholic institution, is subject to a particular State authority. The obligation and responsibility of promoting justice in these cases resides with the competent domestic jurisdiction.

…

My Delegation believes that the Holy See has fulfilled in good faith the obligations assumed under CAT, since it has integrated its values and principles into the legislation of Vatican City State according to the particular and unique nature of this State. In conclusion, allow me to underscore the singular role the Holy See has played, and will continue to play, in advocating on a global level the values and all human rights that safeguard the dignity of every person and which are a necessary component for friendly relations among peoples and peace in the world.

FN-kommitten som består av oberoende experter kommer att avge sitt slutgiltiga yttrande och rekommendationer den 23 maj.

 Läs också:  Francis to address UN leaders as new grilling in Geneva strains ties (CatholicHerald)

Påvliga kommittén för skydd av barn

Marie Collins, kard O´Malley och Vatikanens pressekreterare F Lombardi vid presskonferens med påvens nytillsatta Kommitté för skydd av barn.

Precis innan Geneve-mötet sammanträdde Vatikanens nyutnämnda kommitte för skydd av barn.  Man ämnar utveckla klara och effektiva rutiner att hålla kyrkliga auktoriteter och biskopar ansvariga om de underlåter att rapportera misstänkta övergrepp eller inte ser till att skydda barn mot präster som begår övergrepp. Vid en presskonferens efterlyste kommitténs ordförande, Boston-kardinalen Sean O’Malley ett större medvetande och bättre respons från världskyrkan:

”Many don’t see it as a problem of the universal church. In many people’s minds, it is an American problem, an Irish problem or a German problem. The church has to face it is everywhere in the world. There is so much denial. The church has to respond to make the church safe for children.

..We wish to express our heartfelt solidarity with all victims/survivors of sexual abuse as children and vulnerable adults. We will propose initiatives to encourage local responsibility around the world and the mutual sharing of ‘best practices’ for the protection of all minors, including programs for training, education, formation and responses to abuse.”

Med i kommittén finns också Marie Collins från Irland, själv tidigare offer för övergrepp, och har som representant för de överlevande offren aktivt arbetat med dessa frågor i sitt hemland. Collins sade att hon har svårigheter då påven säger att kyrkan nu gör tillräckligt, men säger att hon tror att kyrkan gör framsteg, men är i början av ett arbete som måste fortgå. ”Jag vet att det finns många överlevande ofer runt om i världen som hoppas och har stora förväntningar på denna kommission”, sade hon.

Mera:

Pope Francis sex abuse panel gets real on accountability protocols (NCR)

Holy See presents its proposal to the UN Committee Against Torture (Vatican Insider)

Critic says UN risks credibility with Catholic torture charges (CNA)