På fredagen mötte påven läkare från International Federation of Catholic Medical Associations och gynekologer från Matercare international.
Han talade om den kluvenhet medicinsk personal står inför idag, där man å ena sidan tack vare hängivet arbete ser en progress i medicinskt kunnande som gör att man hittar allt bättre bot för olika sjukdomar och står i livets tjänst, samtidigt som det finns en risk att denna identitet att stå i livets tjänst grumlas genom den paradoxala dubbelhet i synen på livet som finns i vårt samhälle. Med referens till encyklikan Caritas in Veritate pekade han på det paradoxala i att samtidigt som individers rättigheter anses självklara och idag stärks på olika sätt, så skyddas inte alltid livet som det primära värdet, och rätten till liv betraktas inte som självklar för varje mänsklig varelse.
Påven talade om ”slit och släng-mentaliteten” vilken får till följd att mänskliga varelser elimineras, särskilt de fysiskt och socialt svagaste. Man förstår att han syftade på selektiva aborter (flick-foster, foster med Downs syndrom etc). Han sade:
”Vårt svar på denna mentalitet är ett ‘Ja’ till livet, bestämt och utan tvekan. ‘Den primära rätten för den mänskliga personen är rätten till liv. Det finns också andra värden, en del mycket värdefulla sådana, men denna är fundamental, på den vilar alla de andra.’ ” (jfr Declaration on procured abortion, Troskongregationen 1974).
Människolivet är ett värde i sig som står i relation till andra värden. Materiella värden har ett pris och kan säljas, men människor har en värdighet som inte kan sättas pris på.
Påve Franciskus bad alla att
”bära vittnesbörd om och sprida denna ‘livets kultur’ … påminn alla, i gärningar och ord, att i alla sina faser och i varje ålder, så är livet alltid helgat och alltid ett kvalitativt värde. Och inte som en trosfråga, men en fråga om förnuft och vetenskap! Det finns inget människoliv mer helgat än ett annat, så som det inte finns ett människoliv som är kvalitativt mer meningsfullt än ett annat”.
[Hela talet, engelsk översättning här]
——–
Se också:
Evangelium Vitae Encyklika av Johannes Paulus II
Dödens eller livets kultur? Artikel av undertecknad i Keryx nr 1 2011
Bengts Blogg 
Bengt
Kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa ska inte ligga i celibatära Vatikanmäns händer.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=10639
// Irène
Irène!
Varför denna totala boskillnad mellan kyrkans herdar och den del av mänskligheten som utgöres av kvinnor? Om jag går till mig själv, så bejakar jag att kyrkans herdar, och heliga män såväl som kvinnor kan ha något att säga om väsentliga saker i mitt liv, inkl min sexualitet och reproduktiva hälsa. Men på KV-bloggen skriver du att Vatikanmännen inte har tolkningsmonopol. Däri ger jag dig rätt. Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa kan inte helt och hållet ligga i deras händer. Vi har alla ett ansvar: Kvinnorna själva, deras män, hälso-och sjukvårdspersonal etc. Resonemanget Gert för på KV-bloggen om att verkligheten inte kan hanteras enbart med att hänvisa till etiska ideal är självklart riktigt.
Jag tycker ditt inlägg på KV-bloggen du länkat till är ovanligt bra och dialoginriktat. Att beskriva målsättningen som ”en kultur där abort hör till sällsyntheterna” tyckte jag var bra, -det är väl en livets kultur! Likaså ger jag dig rätt i att arbetet att minska aborttalen kräver olika åtgärder för olika samhällen, eftersom orsakerna till abort ser olika ut i olika delar av världen.
Könsselektiva aborter beror t.ex. på olika saker i Kina och Indien än i Västvärlden. När det gäller Västvärlden jag tror påven har rätt i att könsselektiva aborter och aborter på foster efter prenatal diagnostik med t.ex. Downs syndrom har ett samband med vår materialistiska slit- och släng-kultur. I Västvärlden ligger fokus mera på attityd-frågor, medan det i fattiga länder ligger på ökad kunskap och ökad levnadsstandard.
Bengt
Jag skiljer på ”att säga” i största allmänhet och att vara i beslutsfattande position när det gäller tros-och moralfrågor.
Katolsk hierarkis ABSOLUT största fel är att endast ämbetsvigda – LÄS CELIBATÄRA MÄN – kan komma ifråga till sådana beslutsfattande positioner.
Hur kan du läsa in betydelsen ”boskillnad” i nedanstående ?
”Kvinnors reproduktivitet och sexuella hälsa är varken Franciskus eller hans föregångares bästa gren att bre ut sig om. Inga celibatära påvar ska ha tolkningsmonopol inom detta område. Det är min bestämda uppfattning . Lekmän ska här inte bara få komma till tals utan ska även ha en direkt möjlighet att påverka katolska kyrkans lära och praxis inom området sex-och samlevnad.”
Hör du inte att jag snarare gör mig till förespråkare för ”gemensam vårdnad” (av frågor som har med sex och samlevnad att göra) mellan kyrkans herdar och kyrkans lekmän och LEKKVINNOR.
Franciskus borde inrätta fler råd. Tex ett för sex-och samlevnad i vilket borde ingå gifta män och kvinnor, ensamstående med och utan barn och samboende homosexuella.
(Det är väl inget att hymla om PRAXIS att samboende homosexuella par får godkänt under förutsättning att de väljer ”rätt” präst och ”rätt” församling.)
Jag utgår ifrån att Franciskus tillhör gruppen ”rätt” präst och har ambition att göra Roms Stift till ”rätt” Stift………
Noterar att du inte vågar ta i frågan om Heliga Stolens roll i FN.
// Irène
”Gemensam vårdnad” – det var en bra formulering som jag gillar starkt. Ditt förslag om råd för sex-och samlevnad i vilket borde ingå gifta män och kvinnor, ensamstående med och utan barn och samboende homosexuella tycker jag också var bra. Jag har tänkt i liknande banor.
Heliga Stolens roll i FN -jo, jag vågar ta upp, men det blev för mycket bollar på en gång just nu.
Irène!
Jag håller på att fördjupa mig i den nya intervjun med påven. Apropå detta med ”gemensam vårdnad”, och att tillsätta råd med människor som lever ute i den verklighet som avhandlas, så hittade jag ett avsnitt som är relevant, och som gör att jag tror påven är inne på samma linje.
Avsnittet handlar om begreppet ”domesticera fronterna”, ett uttryck påven använt tidigare och som nu intervjuaren ber honom vidareutveckla. Han säger (mina tankar inom parentes):
Påven ger även ett konkret exempel som visar att ibland måste man även ha en viss olydnad mot de överordnade för att det praktiskt skall fungera och bli bra:
Bengt
Jag trycker på GILLA – knappen !
// Irène – på trosvandring i verkligheten
Men den där systern var ju CELIBATÄR.