mer om påve Franciskus och Karismatiska förnyelsen här

Foto: CNS/Paul Haring

Vatikanen har nu givit ut en fullständig utskrift i engelsk översättning som återger vad påven sade under den 90 minuter långa intervjun med journalister på flyget hem från Rio 28 juli.

Det var meningen att intervjun skulle handla om en summering av Rio-besöket och Världsungdomsdagen, men journalisterna passade på att fråga om allting såsom Vatikanbanken, reform av kurian med mera. De frågor som blivit mest uppmärksammade och som har flugit runt i pressen var de som handlade om kvinnor i kyrkan, pastoral hållning till homosexuella och den påstådda ”gay-lobbyn” i Vatikanen.

Påven talar fritt utan protokoll, och det är väl värt att ta del av vad han sade. Jag vill här fokusera på påvens svar på en fråga som gällde Karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan (CCR).

Det var en fråga från den brasilianske journalisten Marcio Campos som konstaterade att Katolska kyrkan i Brasilien förlorar många medlemmar till Pingstkyrkorna och undrade hur påven såg på Karismatiska förnyelsens möjlighet att stoppa upp katolikernas flykt dit.

Påven bejakade att katolikerna enligt statistiken minskar i Brasilien. Angående CCR betonade han dess betydelse i sig som en nåd till hela Kyrkan och som bidrar till dess förnyelse, det verkar som han ville tona ner aspekten att endast förhindra medlemstapp till pingstvännerna, även om det också är något som CCR bidrar till.

Rörelserna i kyrkan är en nåd från den helige Ande, sade han. Den helige Ande blåser vart den vill, det är inget som Kyrkan kan kontrollera.

Jag återger här påvens svar i sin helhet:

”It is very true what you say about the decrease of the faithful. It is true. It is true. There are statistics. We spoke with the Brazilian bishops about the problem in a meeting we had yesterday.

You asked about the Charismatic Renewal Movement. I tell you one thing, in the years at the end of the Seventies, beginning of the Eighties, I couldn’t even look at them. Once, speaking with them, I said this phrase, ”These people confuse a liturgical celebration with a samba school!” I said this. I regretted it. Then I got to know them better.

It is also true that the movement, with good assessors, has gone onto a beautiful path. And now I believe that this movement is doing so much good to the Church, in general.

In Buenos Aires, I gathered them often and once a year I celebrated a Mass with all of them in the Cathedral. I always favored them, when I was “converted,” when I saw the good they did. Because in this moment of the Church – and here I’m going to stray a bit from the answer – I believe that movements are necessary. Movements are a grace of the Spirit. ”But, how can you handle a movement that is so free?” The Church is also free! The Holy Spirit does what he wants. Then, he carries out the work of harmonizing, but I believe that the movements are a grace, those movements that have the spirit of the Church.

For this, I believe that the Charismatic Renewal Movement not only serves to prevent some from passing on to the pentecostal confessions, but no! They serve the Church herself! It renews us. May everyone seek his own movement according to his charism, where the Spirit carries it.”

Påven berättade att han brukade träffa Karismatiska förnyelsen ofta i Buenos Aires, och en gång om året firade han en mässa med dem i katedralen. Genom att han lärde känna dem kom han också att förstå rörelsens betydelse och övergav de förutfattade meningar han hade initialt och ångrade tidigare negativa uttalanden.

Som Fr Cantalamessa berättade under sitt besök i Uppsala nyligen, så träffade han kardinal Bergoglio i Buenos Aires i oktober förra året i samband med ett ekumeniskt karismatiskt möte. Innan han skulle tala fick katoliker och pingstvänner be för honom. Läs mer om påve Franciskus och Karismatiska förnyelsen här.

När påven talar om de andliga rörelserna och Andens vind som blåser vart den vill, och inget som kyrkan kan kontrollera, men att det ändå sker en harmonisering (”The Holy Spirit does what he wants. Then, he carries out the work of harmonizing”), så tror jag han har i åtanke att kyrkan har en institutionell och en andlig dimension, och att de visserligen hör ihop, men samtidigt inte är helt sammanfallande. Därför kan den institutionella kyrkan inte stänga sig för de olika strömningar som den helige Ande suveränt sätter igång, försöker man kontrollera, så riskerar man att kväva Anden. Samtidigt är den Helige Ande inte kaotisk. Kristus har rustat Kyrkan och gett henne uppdrag att leda och urskilja, något som måste ske utan att förkväva nådegåvorna vare sig de uppträder inom katolska kyrkans ram eller i andra samfund.
Fr Cantalamessa talade ju om detta i Uppsala som jag skrev om i föregående inlägg, och han refererade till kyrkofadern Augustinus:

”Därför kan i Katolska kyrkan finnas något som inte är katolskt (=allmänt, tillhörande den universella kyrkan), liksom det utanför Katolska kyrkan kan finnas något som är katolskt. De två aspekterna av Kyrkan, den synliga och den osynliga, kan inte separeras, men så länge dessa två aspekter på grund av historiska händelser och mänsklig synd inte överensstämmer så kan man inte ge större betydelse åt den institutionella gemenskapen än den andliga.”

Läs också:
Ivar Lundgrens fina artikel i Dagen idag som svarar på Fr Cantalamessas utmaning på Europakonferensen.

ICCRS (International Catholic Charismatic Renewal Services)

KKS: Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige

Video om karismatiska förnyelsens historia: