Från Expressens film

Att SD i grunden är ett nyfascistiskt parti tvivlar jag inte längre på trots partiledarens försök att ge partiet en annan image.  Vilket annat parti skulle inte omedelbart uteslutna medlemmar i partitoppen som i oträngt mål beväpnar sig med järnrör på sta´n.

Det spelar ingen roll om man är iklädd kostym istället för bombarjacka och svarta kängor. Det är precis lika avskyvärt för det. Det är oacceptabelt att det ändå finns en diskussion som är öppen för att förstå och se förmildrande omständigheter i detta. Förutom den nyfascistiska ideologin i sig och det oförblommerade förhärligandet av våld och människoföraktande aggressivitet är det allvarligt att partitopparna far med lögn och försöker manipulera allmänheten.  Trots att Jimmie Åkessons tal om noll-tolerans uppenbarligen är ihåligt, så tycks allmänheten låta sig manipuleras. Bara 30% (sic!) av Svenska folket tycks ha fått minskat förtroende för Åkesson efter att Expressen-filmerna släppts enl en undersökning TV4-nyheterna låtit göra.

Henrik Arnstad i DN, kunnig i fascismens historia hade en intressant artikel i DN igår. Se också Daniel Poohls och Mikael Ekmans (båda från Expo) debattartikel i SvD idag.

 Att SD vuxit sig så starka opinionsmässigt och att ”drevet” nu helt inriktas på deras politiker får inte ta bort fokus från kritik från alla de övriga riksdagspartierna som faktiskt bäddat för den situation som är idag genom att sticka huvudet i busken och vägra att sakligt diskutera reella problem i invandringspolitiken. Svensk invandringspolitik spretar åt alla håll, och många befarar att ansvariga myndigheter saknar kompetens att hantera situationen. Å ena sidan finns ingen diskussion hur kommunerna skall klara trycket från en allt större flyktingström där invandrarna går arbetslösa år efter år och inte ens sådana med hög yrkeskompetens integreras i arbetslivet, å andra sidan utvisas t.ex. kristna till situationer som är mycket farliga för dem i sina hemländer och som verkligen är i behov av asyl.

En annan sak som visar partiernas brist på vilja och kompetens att ta itu med problematiken är att se mellan fingrarna på antidemokratiska värderingar i andra sammanhang än när det gäller SD. För vissa vänsterliberala krafter verkar det närmast ingå i deras ideologi att man betecknas som främlingsfientlig om man inte ser mellan fingrarna. Bitte Assarmo har också helt rätt i sin kritik när hon i en krönika i Världen idag skriver:

”Det handlar inte om oro för invandringen i sig – utan för de övriga sju riksdagspartiernas, och regeringens, oförmåga att hantera den. Afghanska män vill inte gå på SFI tillsammans med kvinnor – då sätter skolan kvinnorna bakom en skärm. Muslimska imamer ger kvinnor råd som strider mot svensk lagstiftning – utan några kännbara konsekvenser. Och i riksdagen sitter Abdirizak Waberi – en man som offentligt, i statlig tv, uttalat att han vill leva i en islamisk stat i vilken politiken styrs efter Koranen.
Det har helt enkelt blivit för mycket av det goda – och då menar jag inte för mycket av invandringen utan för mycket av eftergifter för de krafter som förespråkar antidemokratiska värderingar. I själva verket är det alltså inte särskilt märkligt att alltfler tappar förtroendet för de sju riksdagspartierna.

Samtidigt har SD med all önskvärd tydlighet visat att de inte är något alternativ till den sjuklöver som sitter på makten. Rasismen har endast dolts bakom kostym och slips och blankputsade skor. Nu är det dags att de riksdagspartier som trots allt grundar sin politik på demokratiska värderingar tar tag i de frågor som förde SD till riksdagen.”

Från Blåkyrkan i Vadstena (i samband med Katolskt ungdomsmöte)

 Mer från SvD