Jag fortsätter att läsa ur Yves Congars dagbok från Andra Vatikankonciliet. Ju mer jag läser, ju mer intressant blir det. Det är dagboksanteckningar dag för dag, reflektioner, återberättande av middagskonversationer och beskrivning av möten med olika personer. Det som gör det så intressant är att det är direkt återgivning av vad som sagts mellan skål och vägg och reflektioner som inte tillrättalgagts, språket är vardagligt rakt på sak. Det innebär att ett och annat av det som sägs kan vara onyanserat, å andra sidan att det kanske mera pregnant fångar sanningen så. Men en del blir givetvis känsligt och kan upplevas som provocerande av somliga. Jag förstår Congars vilja att texterna inte skulle offentliggöras förän år 2000 då man har fått ett mera historiskt perspektiv på händelserna.

7 november 1962:
Man diskuterar schemat om Liturgin. Så snart det är klart skall man fortsätta med det om Uppenbarelsen.

”Jag gick på lunch med Schlink, hans assistent och Lukas Visher… De ställde en massa frågor och vi talade om allting. Efter mer än två och en halv timmes konversation på tyska var jag död.”

Kommentar om de franska biskoparna:

”I personally find that our French bishops are very kind, very amenable, but slack. They do not work with their theologians.”

8 november 1962:

”In the afternoon, a long visit from Mr Sencourt, an english critic. We spoke a little about everything. He knows a lot. He, too, thinks that the pontificates of Pius IX and Pius XII were catastrophic… At all events with Pius XII the Church was stifled. John XXIII has done the opposite.”

”Sencourt lives a lot of the time in Italy: he speaks Italian well. According to him, the Italians, (and the French) are inclined to DEFINE things. However, once defined, they think that is the end of it. The Romans impose laws, for example the obligation to Sunday Mass, or the prohibition of contraception. But once the law has been defined, one does what one likes, each person recovers his or her freedom. The law is not kept, because the feeling of obligation is outside one´s consciense.”

Intressant iakttagelse av skillnaden på sydeuropeiskt och anglikanskt/nordiskt angående definitioner och lagar, apropå hur allvarligt vi nordbor tar på detta att vara laglydiga. Hos oss är t.o.m. en Toblerone på tjänstekreditkortet för mycket och kan få en politiker på fall.

”At 8 pm, supper with  the four Brothers from Taizé. They have created their own atmosphere in the apartement where they live. We talked a lot. I myself most of all, perhaps. They have many guests, sometimes as many as five or six bishops. In this way, there comes into being on such occasions something of a council of consultations and friendships, which help to create the climate of the Council properly so called.”

Detta illustrerar betydelsen av alla små gemenskaper och informella nätverk som byggs och deras betydelse för processen i konciliet. Taizébröderna, br Roger och br Max fanns i Rom tillsammans med andra bröder från Taizé och bildade en liten kommunitet som var öppen och mottog många gäster.

9 november 1962:

”After lunch, visit from l´abbé Jorge Mejía who came to talk to me about the lecture I am to give next Wednesday. He told me that I shall need to be very elementary, and also very clear, very strightforward. It is true that many  of the bishops are well educated and quite up to date. But a great many of them live in very remote countries and never see a book. The attitude of quite a few of them is: the Holy Father has prepared the Council, therefore the texts are excellent and all we have to do is to say: Amen. Many have a simlistic ecclesiology: the pope studies things and says what needs to be said, all we have to do is to follow him.”

– En attityd som jag tycker mig känna igen, inte bara bland obildade personer fjärran från civilisationens centrum.