…har diskuterats mycket i den kristna bloggvärlden på sista tiden. Att det finns problem med kvaliteten i själavården och att homosexuella bemöts på ett icke respektfullt sätt är nog ingen överdrift. Det förekommer inom alla samfund, också Katolska kyrkan.

Det är inte tillfredställande att det finns en öppen konflikt i förhållande till kyrkan där många upplever att kyrkan är emot en viss grupp människor. Så kan det inte vara i längden. Kyrkorna kan inte bara gömma sig bakom dogmer eller med att det står i Bibeln, den kristna tron är inte i motsats till förnuft och samvete, man måste hitta ett sätt att kommunicera med dagens människor som går på djupet och tränger bakom fastlåsta schabloner.  Jag antar att det var liknande tankar som också motiverade evangelikalerna Stefan Swärd och Tommy Dahlman att var och en på sitt håll samtidigt skriva i ämnet.

Utvecklingen inom kristenheten går mot en allt större ekumenisk dialog, också samtal med andra trosinriktningar och med icke-troende. En frukt av denna utveckling är att det finns en öppenhet där man är beredd att gå på djupet också med denna fråga, vilket är nödvändigt. En diskussion som går ut på ökad kunskap och förståelse för själva sakfrågan, men också förståelse för varandra, att vara beredd att lyssna och förstå den andre snarare än att inleda ett ställningskrig.

Jag vill särskilt uppmärksamma er på den öppna och bra diskussionen som har följt i kommentarerna till Tommy Dahlmans bloggpost om ämnet.

Jag återkommer snart till ämnet kyrkan och homosexualiteten i ett längre inlägg här på bloggen där jag skall redovisa min egen syn och aktuell katolsk diskussion på området.