Igår kväll var jag på ett möte i studieförbundet Bildas lokaler på Södermalm i Stockholm med ett samtal med prästen p James Martin S.J. som var med oss på videolänk från USA. Som inbjudare stod hbtqi-nätverket i Katolska kyrkan och samtalsledare var Philip de Croy.

Det var en givande samtalskväll som hölls i öppen och respektfull anda, och eftersom jag inte deltar i offentliga arrangemang så ofta numera gladde jag mig åt att få återse och prata med många av mina vänner, också präster, som var med bland deltagarna.

P Martin brinner för katolsk tro och har betytt mycket för att förklara och föra ut Evangeliet till dagens unga generation i USA. Han är en god teolog och har skrivit många böcker. Hans pastorala framtoning som verkligen är en nådegåva är väl det som gjort att han uppmärksammat marginaliseringen av den personkrets som innefattas i begreppet hbtqi och sett behovet att uppmärksamma dem, vilket fått internationellt genomslag och även påve Franciskus stöd.

Upprinnelsen till hans engagemang var en uppmärksammad massaker på en gay-klubb i USA 2016 som katolska biskoparna i USA reagerade minst sagt halvhjärtat på. Det blev då övertydligt att behov fanns att bygga broar mellan kyrkan och HBTQ-samhället i USA. Medveten om att de teologiska frågorna kring homosexualitet är mycket känsliga tog han sig an detta och gav ut boken Building a Bridge: How the Catholic Church and the L.G.B.T. Community Can Enter into a Relationship of Respect, Compassion and Sensitivity. Hans metod byggde på full samstämmighet med katolsk lära, användning av Bibeln och Katolska kyrkans rika pastorala arv för att utifrån förnuft och realism klargöra både svårigheter och det nödvändiga i att upprätta en djupare dialog med budskapet att Jesus Kristus och hans kyrka söker att till fullo omfamna också män och kvinnor i nämnda personkrets. [Jag har skrivit om boken här].

Att utstötningen av hbtqi-personkretsen inte bara är ett problem i Katolska kyrkan i USA utan också i Sverige finns många tecken på. [Jag har tidigare skrivit om] hur en diakon från en stad i södra Sverige deltog i en kampanj att bojkotta fader James Martin SJ från att tala vid Världsfamiljdagen i Dublin 2018 trots att påven själv godkänt inbjudan.

Omständigheterna kring kvällens signalerar också att mycket händer under ytan i det katolska Stockholm: Från början var det planerat att detta möte skulle hållas i S:ta Eugenia-församlingen vid Kungsträdgården, men plötsligt tillkännagavs att det inte längre var möjligt, Många med mig kände oro över detta och undrade vad som hänt. Vi ville ha besked men locket lades på. Jag har talat med pastoralrådsmedlemmar i S:ta Eugenia som tycks veta lika lite som ja, och jag har talat med homosexuella personer i församlingen och kan förstå deras oro, eftersom jag hade samma obehagskänsla i magen.

Utan att veta säkert är det inte orimligt att kyrkoherden fått motta starka påtryckningar eller kanske hot, vad vet jag, som gjort att han fattade beslutet att ställa in mötet. Jag tänker att det inte är bra när sådana processer får leva under ytan, det ger då upphov till ännu större polarisering, murbyggande, spekulationer och konspirationsteorier. Det kan i förlängningen bli riktigt farligt och leda till sådana konsekvenser som massakern på gayklubben i USA 2016.

Det är möjligt att det utifrån omständigheterna var enda möjliga beslutet att ställa in mötet i Eugenia, men jag skulle önska en större transparens i att förklara vad som hänt. Då skulle demonerna komma upp i ljuset och spricka, så kan vi istället ha ett respektfullt och lugnt samtal trots att det finns olika meningar. Precis ett sådant samtal i god synodal anda hade vi vid kvällens möte, och p Martin, som nyligen var hemkommen från den månadslånga andra sessionen från biskopssyndoden om synodalitet i Rom vittnade om samma goda samtalsanda runt borden där meningsmotståndare emellan. Den metod som utarbetats under hela den fleråriga synodala processen kallas [conversation in the spirit], en erfarenhet av bestående värde att ta med i den fortsatta vandringen i gemenskap, delaktighet, mission, som var synodens ledord.

P Martin rekommenderade läsning av slutrapporten från synoden. Ja håller på att läsa den, drygt femtio sidor. [Länk här].