SvD har idag två bra inslag om det historiska och kulturella arv som byggt upp västvärlden.

I en [ledarartikel påminner Mattias Svensson] om att vi har mycket att vara stolta över i västvärlden som är åtråvärt för många människor och värt att försvara: ”Fred, frihet och fria marknader är fortfarande det finaste västvärlden har att erbjuda”.

När den nuvarande världsordningen är hotad genom Rysslands aggression, så är problemet inte så mycket att västvärlden inte har militär kraft att försvara sig, NATO har muskler och förfogar över betydande resurser.

Ronald Reagan som i sitt berömda tal vid Brandenburger Tor i Berlin uppmanade Gorbachev att riva muren var övertygad om att folk som är fria att välja alltid kommer att välja freden. ”Men”, skriver Mattias Svensson

”… det sades inte i en tid där så många var beredda att välja kränktheten, och lockas av bekvämligheten i att skylla alla problem på andra. Den auktoritära populismens lockelser bygger på andra lögner än kommunismens, även om de har mycket gemensamt. Den blickar inte minst bakåt, mot historien och dess faktiska eller inbillade oförrätter. Med dem behöver västvärldens ledare gå i klinch, för även i dag handlar de stora konflikterna om idéer.”

I en [kolumn i samma nummer frågar sig Inger Enkvist] om vi tar vara på västs rika idéarv. Hon har läst en bok av den franske filosofen Philippe Nemo ”Vad är Västerlandet?” (Qu’est-ce que c’est que l’Occident? 2004), Finns översatt till engelska, What is the West?
Att dagens västvärld är arvtagare till ett sofistikerat intellektuellt och etiskt arv med rötter i det judiskt-kristna, antikt grekiska och romerska är ett faktum som många filosofer och historiker framhållit. Förstår vi det och försvarar vi det?

– Idag alldeles för lite, det tycker jag är uppenbart. Hotet mot nuvarande världsordning och mot demokratin kommer inte så mycket utifrån, från Ryssland, Iran eller Kina utan inifrån, från vår låga ideologiska medvetenhet om det arv vi förvaltar och därmed bristande motivation att försvara det. Högerinriktad populism och vänsterns benägenhet att nedvärdera eller skuldbelägga västerlandet är samma andas barn. Det leder till att vi inte orkar stå för och försvara den bas som bär upp vårt samhälle.