Kajsa Ekis Ekman har skrivit en ny bok, ”Om könets existens. Tankar om den nya synen på kön” och intervjuas i DN (betalvägg).

Det hon säger är självklart för en normalt tänkande människa, men har ändå blivit kontroversiellt.

När kön (=biologiskt kön) under 1900-talet kompletterades med begreppet genus (socialt, inlärt eller konstruerat kön) var det banbrytande och gagnade jämställdheten mellan män och kvinnor.
Nu har skett en rockad: Avgörande för vilket kön en människa har skall anses vara hur hen upplever sin könstillhörighet, oavsett hur kroppen är skapt. På kuppen har definitionen av kvinna smulats sönder. Plötsligt användes ord som ”person med livmoder” i stället för kvinna. Då är vi tillbaka på ruta ett. Om känslomässiga egenskaper skall definiera vårt kön är vi tillbaka i ett könsrollstänkande där ”kvinna” är synonymt med subjektiva egenskaper, och inte, som kvinnorörelsen kämpat för, hur en människa är skapt och enbart det.

Det kunde väl gå an om denna hysteri stannade som modeidéer i en speciell kulturelits hjärnor, men det blir allvarligt när det får avgörande konsekvenser genom att politikerna är på väg att fatta beslut som drabbar allas vår vardag. Det finns ett tryck att stympa och göra om fullt friska barnkroppar genom kemiska och kirurgiska ingrepp och att införa ett könsrelativistiskt nyspråk som enbart verkar förvirrande.

Begreppsförvirringen kring kön har lett till en 1000-procentig ökning av antalet personer mellan 15 och 19 år med diagnosen könsidentitetsstörning de sista 10 åren med tung övervikt av flickor som vill bli pojkar. Enligt ett lagförslag från 2018 ska underlivskirurgi tillåtas på femtonåringar med endast en vårdnadshavares medgivande. Förslaget har inte dragits tillbaka trots kraftig kritik från flera remissinstanser.

Tonåringar som genomgår könsbytesbehandling kan får starka kemiska preparat, först stopphormon som gör att puberteten avstannar. Det är samma doser som ges vid kemisk kastrering av vuxna män. Förskrivningen ökar i åldersgruppen 15–19 år och ger irreversibla biverkningar. Det ger hjärnpåverkan och risk för skelettpåverkan, mental påverkan m.m. Könskonträr hormonbehandling i underhållsdos behöver sedan fortsätta livet ut. I bakgrunden finns en läkemedelsindustri med intresse att tjäna pengar på livslånga behandlingar.

Enligt ett annat lagförslag skall det gå att byta juridiskt kön genom en knapptryckning. Ingen utredning eller kontakt med vården skall krävas. Utgångspunkten skall vara hur en person känner sig.

”Jag tycker inte att min grundsyn är kontroversiell” säger Kajsa Ekis Ekman som fått mycket kritik för sin inställning. Avsikten med den gränslösa öppenheten för att låta känslan avgöra könstillhörighet har varit att möta hbtq-rörelsen med lyhördhet och tolerans. Men diskussionen om kön får inte fastna vid transpersoner. ”Javisst”, säger hon, ”finns fördelar med att definiera kön som självupplevt genus – som att man täcker in personer som inte känner sig som varken det ena eller det andra, uppskattningsvis omkring en procent av befolkningen. Nackdelen är att det för resterande 99 procent blir svårare att föra statistik.”

Varken heterosexuella eller transpersoner är betjänta av ett tänkande och nyspråk som relativiserar det biologiska könet. Det leder till förvirring då det inte stämmer med den verklighet vi lever i. Även transpersoner finns i ett sammanhang där deras läggning definieras utifrån grundtillståndet man-kvinna. Att konstatera detta betyder inte att transpersoner diskrimineras. ”Anklagelserna om transfobi kommer inte främst från transpersonerna själva, utan från människor som säger sig företräda dem”, menar Ekis Ekman.

Hon menar att motvilja mot kvinnorollen ligger bakom unga flickors ökade önskan att byta kön. Här erbjuds en universallösning. Men varför sväljer politiker och beslutsfattare oreflekterat allt detta? Hon tror det beror på att strävan efter att skapa ett modernt, tolerant samhälle snubblat. Det går alldeles för fort. ”I Sverige säger man ofta naivitet när man menar slarv. Det låter bra: ‘Åh, vi visste inte!’ Det är ingen ursäkt. Kolla upp då. Det handlar inte om ett personlighetsdrag, man måste kolla upp viktiga saker.” Hon ser samma slarv i hanteringen av surrogatmödraskapen (som hon skrivit om tidigare) – och i de internationella adoptionerna, där obehagliga sanningar nu avslöjas.