Ekis Ekman: Om kön är synonymt med subjektiva egenskaper är vi tillbaka på ruta ett. Politiker och beslutsfattare måste vakna ur sin slarviga brist på verklighetsanalys.

Kajsa Ekis Ekman har skrivit en ny bok, ”Om könets existens. Tankar om den nya synen på kön” och intervjuas i DN (betalvägg).

Det hon säger är självklart för en normalt tänkande människa, men har ändå blivit kontroversiellt.

När kön (=biologiskt kön) under 1900-talet kompletterades med begreppet genus (socialt, inlärt eller konstruerat kön) var det banbrytande och gagnade jämställdheten mellan män och kvinnor.
Nu har skett en rockad: Avgörande för vilket kön en människa har skall anses vara hur hen upplever sin könstillhörighet, oavsett hur kroppen är skapt. På kuppen har definitionen av kvinna smulats sönder. Plötsligt användes ord som ”person med livmoder” i stället för kvinna. Då är vi tillbaka på ruta ett. Om känslomässiga egenskaper skall definiera vårt kön är vi tillbaka i ett könsrollstänkande där ”kvinna” är synonymt med subjektiva egenskaper, och inte, som kvinnorörelsen kämpat för, hur en människa är skapt och enbart det.

Det kunde väl gå an om denna hysteri stannade som modeidéer i en speciell kulturelits hjärnor, men det blir allvarligt när det får avgörande konsekvenser genom att politikerna är på väg att fatta beslut som drabbar allas vår vardag. Det finns ett tryck att stympa och göra om fullt friska barnkroppar genom kemiska och kirurgiska ingrepp och att införa ett könsrelativistiskt nyspråk som enbart verkar förvirrande.

Begreppsförvirringen kring kön har lett till en 1000-procentig ökning av antalet personer mellan 15 och 19 år med diagnosen könsidentitetsstörning de sista 10 åren med tung övervikt av flickor som vill bli pojkar. Enligt ett lagförslag från 2018 ska underlivskirurgi tillåtas på femtonåringar med endast en vårdnadshavares medgivande. Förslaget har inte dragits tillbaka trots kraftig kritik från flera remissinstanser.

Tonåringar som genomgår könsbytesbehandling kan får starka kemiska preparat, först stopphormon som gör att puberteten avstannar. Det är samma doser som ges vid kemisk kastrering av vuxna män. Förskrivningen ökar i åldersgruppen 15–19 år och ger irreversibla biverkningar. Det ger hjärnpåverkan och risk för skelettpåverkan, mental påverkan m.m. Könskonträr hormonbehandling i underhållsdos behöver sedan fortsätta livet ut. I bakgrunden finns en läkemedelsindustri med intresse att tjäna pengar på livslånga behandlingar.

Enligt ett annat lagförslag skall det gå att byta juridiskt kön genom en knapptryckning. Ingen utredning eller kontakt med vården skall krävas. Utgångspunkten skall vara hur en person känner sig.

Jag tycker inte att min grundsyn är kontroversiell” säger Kajsa Ekis Ekman som fått mycket kritik för sin inställning. Avsikten med den gränslösa öppenheten för att låta känslan avgöra könstillhörighet har varit att möta hbtq-rörelsen med lyhördhet och tolerans. Men diskussionen om kön får inte fastna vid transpersoner. Javisst”, säger hon, ”finns fördelar med att definiera kön som självupplevt genus – som att man täcker in personer som inte känner sig som varken det ena eller det andra, uppskattningsvis omkring en procent av befolkningen. Nackdelen är att det för resterande 99 procent blir svårare att föra statistik.

Varken heterosexuella eller transpersoner är betjänta av ett tänkande och nyspråk som relativiserar det biologiska könet. Det leder till förvirring då det inte stämmer med den verklighet vi lever i. Även transpersoner finns i ett sammanhang där deras läggning definieras utifrån grundtillståndet man-kvinna. Att konstatera detta betyder inte att transpersoner diskrimineras. ”Anklagelserna om transfobi kommer inte främst från transpersonerna själva, utan från människor som säger sig företräda dem”, menar Ekis Ekman.

Hon menar att motvilja mot kvinnorollen ligger bakom unga flickors ökade önskan att byta kön. Här erbjuds en universallösning. Men varför sväljer politiker och beslutsfattare oreflekterat allt detta? Hon tror det beror på att strävan efter att skapa ett modernt, tolerant samhälle snubblat. Det går alldeles för fort.I Sverige säger man ofta naivitet när man menar slarv. Det låter bra: ‘Åh, vi visste inte!’ Det är ingen ursäkt. Kolla upp då. Det handlar inte om ett personlighetsdrag, man måste kolla upp viktiga saker.” Hon ser samma slarv i hanteringen av surrogatmödraskapen (som hon skrivit om tidigare) – och i de internationella adoptionerna, där obehagliga sanningar nu avslöjas.

Detta inlägg publicerades i Politik, Samhälle och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ekis Ekman: Om kön är synonymt med subjektiva egenskaper är vi tillbaka på ruta ett. Politiker och beslutsfattare måste vakna ur sin slarviga brist på verklighetsanalys.

  1. Alma-Lena skriver:

    I allmänhet är Kajsa Ekis-Ekman så klok och det är hon verkligen nu. Både hon och Nina Björk har kommit med den självklara kritiken av kriget mot kroppen som nu utspelas utifrån 1800-talsparametrar om hur en pojke eller flicka ska vara. Icke-binära talas det om, men det handlar bara om stereotyperna från anno dazumal och även icke-binära ska helst opereras.

    Hela Ekis-Ekmans bok är klok och hon har verkligen alla poänger på sin sida. Tyvärr bemöts vi feminister som om vi vore fascister av transrörelsen. Men det är ju de som är djupt konservativa och fast i en syn på kön som beteenden och känslor. Min svågerdotter har en fin pojke som , likt de flesta små barn, pojkar och flickor lika, älskade klänningar när han var 5-6 år. När hon satt en bild på instagram på Wille med sina klänningar och kjolar fick hon ta emot en massa hat. Men hon fick också kontakt med bra människor bl.a en man som själv klädde sig i klänningar och kjolar och den mannen utsattes för en massa hat. De flesta sa att han borde operera sig till kvinna pga sin klädsmak. Detta är ju sann transfobi, det ska inte få finnas folk som gillar att kl sig icke-stereotypt, de ska bli ”rätt kön” så vi helt säkert bara har två sorters människor vitt skilda från varandra i klädedräkt och beteende. Ska man behöva gömma sina pojkbarn som gillar att leka med dockor och flickbarn som gillar stereotypt pojkiga saker i skräck för operationsfanatiker?

    På 1600-talet fick pojkar ha fina kläder men nu ska de gå igenom operationer för att få ha det. Jag sa en gång åt min könskorrigerade vän att om alla fick klä sig som de ville skulle detta vara onödigt, hen blev arg och menade att jag inte fattade vidden av det hela. Kanske gör jag inte det i just hens fall. Men jag håller absolut fast vid detta att i allmänhet är det inte operationer som behövs utan annan terapi. Bara för att vi kan operera allt möjligt bör vi inte göra det. Vem vinner på att rikt folk kan bygga om sig som Kardashians? Bara de som tjänar pengar på att vi snart inte vet hur en vanlig ofixad kropp ser ut.

    Och att dessutom proppa i småflickor testosteron, som i en kvinnokropp funkar som uppåttjack är ju skandal. I min väns fall får testosteron också samma biverkan som knark, till slut kommer depressionen eftersom dosen inte höjs. Jag kan tänka mig att liknande problem uppstår hos de mycket färre som transiteras till kvinnor.

    Men framförallt är det intoleransen som stör mig. Den totala avsaknaden av tillåtelse att ifrågasätta denna läkemedelsbolagens triumf utifrån en feministisk analys. Ingen sund rörelse kan bli så totalitär. Det finns inget som helst utrymme att ifrågasätta denna transitionshysteri det märks ju på reaktionen på Ekis-Ekman, Nina Björk , JK Rowling och mannen som gillar klänningar och kjolar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s