När jag satte på TV´n en kväll den gångna veckan för att se Galenskaparnas revy Spargrisarna kan rädda världen i en inspelning från Lorensbergsteatern april 2016 förväntade jag mig en underhållande föreställning med deras tokroliga humor i samma anda som Macken och annat som de skapat.
Den dimensionen fanns med, men det fanns en civilisationskritik i föreställningen som verkligen gick hem hos mig och blev, om inte ett slag under bältet, så väl en allvarlig underton, en påminnelse om ansvaret för vår värld vilket gav en existentiell pondus som dröjde sig kvar i en reflexion över en värld som håller på att gå under av krig och andlig och fysisk miljöförstöring (jag läste igenom några av kritikernas recensioner, de verkade helt ointresserade av detta).
Första akten utspelade sig framför ett antal uppställda containrar representerande outputen från processen i vårt oavbrutet överkonsumerande slit och släng-samhälle. Vi slänger nya och gamla saker för att ständigt skaffa oss det senaste, alltifrån gasolgrillar till näshårstrimrar tillhandahållet av marknaden som ständigt väcker nya behov hos oss. Julhandeln rapporteras slå förväntat rekord även i år.
Sången ”Allt kan hända in i det sista” mot bakgrund av ett växande sopberget fokuserar på vår förmåga att hålla flera oförenliga aspekter i luften samtidigt och undvika att ta reellt ansvar:
- Insikten att miljöhotet verkligen är på allvar
- Insikten att vi inte gör tillräckligt nu (trots Parisavtal och annat)
- Den bekymmerslösa förhoppningen att något skall hända strax innan målsnöret till undergången.
Sketchen med patienten som söker hos psykiatrikern för att bota sin framtidsångest var magnifik, likaså Poodleboy som handlar om sonen som är helt uppfångad i sitt datakrigsspelande och fnyser åt pappa civilingenjörens årslön på 500.000 kr, han har blivit erbjuden det som månadslön som spelutvecklare.
Medan vi ägnar oss åt att distrahera bort uppmärksamheten från den riktiga verkligheten genom att ägna oss åt virtual reality och att bota våra framtidsfobier går vi mot undergången.
Men som sagt, allt kan hända in i det sista, och slutnumret Spargrisarna kan rädda världen visar på den mest rationella lösningen: Skruva ner lite på konsumtionsflödets processhastighet så att vi anpassar oss till det som ett enda jordklot i ekologisk balans kan förse oss med genom att spar lite, så fixar vi det hela. Men vem vill köpa en så enkel lösning?
Europa 1945, Syrien 2016.. T.v: Den polske konstnären Jerzy Duda Gracz, från korsvägssviten Golgata Jasnogorska där motiv från Förintelsen illustreras tillsammans med Korsvägens olika stationer. T.h: Aleppo 2016
Miljöförstöringen fortgår. Krigsbrotten med outsägligt lidande för civila och barn fortgår på 2000-talet. Som i en dröm ser vid det och vänder sedan bort blicken. Julhandeln rapporteras slå förväntat rekord även i år. VR-glasögon är utsedd som årets julklapp.
Bengts Blogg 
Det är ofta komiker som visar den djupaste insikten i människans natur. Inte minst pessimistkonsulten Ronny Eriksson. Jag funderar lite på var i Bibel vi har en parallell till hovnarren och komikern. Möjligen i hyperboliska liknelser som kamelen genom nålsörat.
Aftonbladets recension är typisk för det Bengt uttrycker ovan. AB skriver torrt: ”Nya revyn är som en berg-och-dalbana som då och då hackar, men ändå bjuder på en åkfärd man inte vill vara utan.” Vad man nu menar med detta? Det tycks vara att ”gilla läget” utan att begrunda vår kulturs verklighetsflykt.