”That we’re no longer coextensive with modern culture, the basic shape of Christianity is no longer determined, that is obvious. Today we live in a positivistic and agnostic culture, which shows itself more and more intolerant towards Christianity. In that sense, Western society, or Europe in any case, will no longer simply be a Christian society. Believers will have to strive all the more to continue to form and to bear the awareness of values and the awareness of life. A resolute faith among individual congregations and local churches will be important. The responsibility is greater.”
Från Pope Benedict XVI Last Testament in His Own Words, den sista i en serie intervjuböcker med journalisten Peter Seewald som just kommit ut i engelsk version.
Bengts Blogg 
Amen, till det! Tack för att du lyfter fram min favvo-påve då och då, Bengt. Det var så jag hittade hit från första stund. Den lokala kyrkan har väl egentligen alltid varit den viktigaste enheten men nu kommer vi att märka det tydligare igen. Kristet liv är ett liv i gemenskap. En gemenskap som alltid har plats för en till.
Intressant, att den kloke och kunnige Benedictus anser att det har funnits en kristen enhetskultur i Europa.Före reformationen var kriget mellan guelfer och ghibelliner en brytning med påvens och kyrkans auktoritet. Spänningen mellan den påvliga centralmakten och den världsliga världen har alltid funnits .
Renässansen, med reformationen, var en mäktig proteströrelse som effektivt blev en andlig revolution i kontinuum till våran dagar.Sekularisering är inget nytt , utan det har alltid funnits , och kyrkans svar är inte alltid varit adekvat eller tillfredsställande.
Europa är, så klart, en missionslandsskap med många problem. Dom kristna borde uppskatta det , att dom mänskliga rättigheter som en överordnade etisk dokument, har fått en sådan genomslagskraft att den kristna etiken har på sin höjd relevanta anmärkningar bara i några detaljer. Mänskliga rättigheter har vuxit fram som en värderings system i reflektion till den underförstådda kristna systemen. Resultatet är mer människovänlig än den påstådda kristna.
Kristna hamnar kanske till katakomberna igen, men under tiden livet i församlingar är fortfarande möjligt och önskvärt för dom som behöver det, men tolkningsföreträdet för människornas privat-och samhällslivet är förlorad för all framtid(?).
”the awareness of values and the awareness of Life” skriver Benedictus om. Ja, både samhället med sina politiker och kulturbärare samt varje enskild individ måste i sitt samvete klarlägga vilka värderingar och trosuppfattningar man vill stå upp för. Inte överlåta allt detta på andra!
I det läget är jag övertygad att det dubbla kärleksbudet kan nå alla. Inte som den svenska ärkebiskopinnans hänvisande till ”barnperspektiv”. Det gjorde hon när hon slog ett slag för familjeåterförering, i ställer för att betona det kristna kärleksbudet.
Fast Jesus har väl ett mycket tydligt barnperspektiv, det är väl inget som på något sätt går stick i stäv med kristendomen. Tvärtom var det kristendomen som var först med det perspektivet.
Det är helt riktigt. Men en Ä-biskop bör väl någon gång använda ordet ”kristen””?
Det första jag kommer att tänka på är ”Vi hjälper inte för att de är kristna, utan för att vi är kristna”. Fler exempel får du googla upp själv.
Jag är böjd att hålla med om att Svenska kyrkans företrädare inte pratar på ett överdrivet fromt sätt, och det ligger dem i fatet. Men att diskutera i sådana överdrifter som de du kommer om här är inte mödan värt (förutom att jag verkligen inte förstår vad äb AJ har med diskussionen och ämnet här att göra).