Mikael Karlendal tycker jag är för snäll i min kritik av Anders Gerdmars bok, och jag tycker att Mikael är lite för kaxig över sin nyvunna katolska tro på ett sätt som skrämmer bort protestanter istället för att främja dialog. Men kanske både hans och mitt förhållningssätt behövs, det viktiga är att vi får en bra teologisk debatt på saklig grund. När Mikael går från polemik till att argumentera sakligt i teologiska frågor blir det något helt annat. Det märks att han i samband med sin konversion verkligen tänkt över detta med Skrift och Tradition och presenterar katolsk syn mycket bra och pedagogiskt. Jag länkar här hans inlägg som är en tung och saklig kritik av Anders Gerdmars utläggning.
Anders Gerdmar trasslar in sig i motsägelsefulla resonemang när han argumenterar för Skriften allena och mot Traditionen. I själva verket tvingas han också erkänna att det finns en tradition. Det vore bra om denna pseudodebatt eller snarast polemik om skrift kontra tradition kunde upphöra, och att protestanter tillsammans med oss katoliker istället kunde använda våra gemensamma teologiska resurser till saklig kritik och att undersöka och fördjupa vad som är genuin tradition.
I föregående inlägg skrev jag att jag tyckte att Anders Gerdmars resonemang i hans bok Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk var tunt och märkligt. I detta inlägg vill jag visa läsaren på en sådan sak. Ett av de tydligaste exemplen rör frågan om Skrift och Tradition, och om den protestantiska principen sola scriptura (Skriften…
via Är Skriften allena förenlig med Skriften? — Mikael Karlendal
Bengts Blogg 
Bengt, några kommentarer kring detta med Bibelns ord och traditionen. Vad jag förstår av Anders Gerdmar påstår han inte att det inte finns en tradition. Däremot att traditionen är underordnad Skriften. Varav följer att traditionen inte ska betraktas med samma lojalitet och vördnad som den heliga Skrift. Jag sympatiserar med tanken att Skriftens ord förkunnas av kyrkan, men den produceras inte av kyrkan.
Beträffande Mikael Karlendal har jag svårt att släppa att han för några år sedan med kraft dömde ut stora delar av den katolska läran och dess dogmer – och nu med samma kraft hyllar samma läror. Alla kan naturligtvis ändra uppfattning, men det känns inte helt övertygande.
Det jag också förundras över är att ni katoliker måste använda invecklade resonemang baserat på allt från katekesen, påvars och biskopars uttalanden och kyrkomötestexter, för att försvara och lyfta upp och försvara traditionen. Men det känns ofta komplext och en massa ”dribbel med ord”, och de tolkningar av Bibelns texter som M K gör är inte självklara. Och det finns ju en uppsjö av Bibeltexter som direkt motsäger hans resonemang. T ex så är rättfärdiggörelse genom tron den enda rättfärdiggörelse som nämns i Bibeln.
Slutligen, jag funderar ibland på hur den vanlige katoliken, som sällan använder bibeln som kunskapskälla, ska kunna få en personlig relation till Jesus och Bibelns texter när allt måste ha tolkats och godkänts av de lärda. Jesus undervisning var väl inte så komplicerad?
Avslutningsvis – måste vi kristna syskon då enas om allt. För min del kan jag leva tryggt med Jesus och Skriften som högsta auktoritet, och störs inte av att katoliker världen runt tänker annorlunda. Finns bara enhet i tron, räcker väl det. Problemet uppstår när den ena parten – RKK – betraktar den evangelikala teologin med bristande respekt, och ser den katolska läran som den enda riktiga, och påven som kyrkans enda överhuvud. (Är inte teolog och uttrycker mig kanske inte helt korrekt).
StaffanW
Vad drar i Kyrkan?
Självklart är en fråga vad är sant. Den kan diskuteras, om man vill förstå vad ens motpart tycker. Vill man inte det, går det inte…
Men mer drag är det kanske i andra frågor… Vad ger hjärtat ro. Vad är skönt, gott o rätt? Hur blir jag heligare? Hur växer jag i mitt kristna liv? Hur kan jag orka ha en kontinuitet – t o m dagligen – i min kyrkliga gudstjänst (ja mässan blir aldrig tråkig)? O s v…
Alla frågor kräver svar. En fråga är vesäntlig. Vilken Kyrka grundades av Jesus själv? Och hur vill Han att den styrs?
Jag tackar Gud för en, helig, katolsk o apostolisk Kyrka. Hans kropp, vars mitt är Honom själv.
Allt Gott
Jesus talade aldrig om en kyrkans överhuvud i Rom. Han såg inte heller sin mor Maria som Guds moder, eller nämnde något om hennes himmelsfärd etc. Så nog tar du i om du menar att Jesus grundade den katolska kyrkan.
Anders o Staffan! Om Jesus grundade Katolska kyrkan är en pseudodiskussion, vore bra om vi kan slippa den. Jesus grundade den enda heliga katolska och apostoliska kyrkan. Frågan är i vilken utsträckning vi bekänner oss till den. Katolska kyrkan gör det i högsta grad.
Bema
Det är väl ingen pseudodiskussion.
Om Han inte grundade Kyrkan är hon bara en av alla rörelser, vars väg man kan välja om man vill…
Kristi brud är inte ett harem. Hon är en (som många har del av ofullständigt, men dock reellt; genom bl a dopet).
Just så, Anders, detta borde vara självklart för alla kristna.
Du är så klok och vänligt skarp ibland, Bengt. Prick så är det, Jesus har bara en brud och vi har bara en treenig Gud. Om vi lånar Guds ögon och ser på varandra med den blicken en stund, smälter våra enskilda små sekter och samfund bort och fram träder Kristi kropp.
Bengt,
Frågan är hur viktig ens syn på skriften kontra traditionen är den dag vi står inför Gud?
Jag tycker att många kristna skulle må bra av att tänka över vad som är viktigt att lägga mycket tid och engagemang på. Vad som är tro och vad som är något annat t.ex. i och för sig intressanta kyrkohistoriska ämnen.
Anneli
Ja, det ligger något i det du säger
Bengt, din inställning är då på alla sätt mer fruktbar än Karlendals, hör du här straight from this protestant horse’s mouth.
Pingback: Det finns bara en enda allmän apostolisk kristen tro | Bengts Blogg
Pingback: Anders Gerdmars balansgång | Bengts Blogg