I min förra post skrev jag om det panortodoxa konciliet med 14 s.k. autokefala ortodoxa patriarkat och kyrkor som samlas på Kreta på den ortodoxa pingsten i juni.

Jag blev intresserad av vilka dessa 14 var, så nedan finns en förteckning över dem med länkar till Wikipedia-artiklar som ger mer information. Den femtonde kyrkan i listan, Ortodoxa kyrkan i Amerika är tydligen ett specialfall som ej alltid räknas in i gruppen men som ändå nämns då man talar om de autokefala kyrkorna.

• Ecumenical Patriarchate of Constantinople
• Patriarchate of Alexandria
• Patriarchate of Antioch
• Patriarchate of Jerusalem
• Patriarchate of Russia
• Patriarchate of Serbia
• Patriarchate of Romania
• Patriarchate of Bulgaria
• Patriarchate of Georgia
• Orthodox Church of Cyprus
• Orthodox Church of Greece
• Orthodox Church of Poland
• Orthodox Church of Albania
• Orthodox Church of the Czech lands and Slovakia
• (Orthodox Church in America)

Den östliga ortodoxa kristenheten är lite varierad. Det finns med Rom unierade öst-kyrkor, och så finns de autokefala, från Rom fristående kyrkorna som inte erkänner påven som överhuvud men som är förbundna med det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel och patriark Bartholomeus. Påven skulle enligt ortodoxt synsätt kunna ses som patriarken av Rom.

Det finns mycket splittring och maktkamper också inom den ortodoxa kristenheten, t.ex. den Rysk-ortodoxa kyrkan som är nära lierad med Putin och som inte verkar ha protesterat mot förtryck av andra kyrkor i Ukraina och Krim, ej heller protesterat mot Rysslands annektering av Krim.

Men det är det bra att de ortodoxa kyrkorna nu efter 1200 år samlas och försöker främja enhet. På Georgiska patriarkatets hemsida hittade jag en till engelska översatt text, The mission of the Orthodox Church in todays World, som är ett dokument framtaget vid en förberedande konferens till konciliet. Jag citerar från inledningen:

The Church of Christ lives ‘in the world’, but is ‘not of the world’ (cf. Jn. 17:11 and 14-15).The Church is the sign and image of the Kingdom of God in history…

It is with this hope that the Church lives and foretastes it in particular when the Divine Eucharist is celebrated, bringing ‘together’ (I Cor. 11: 20) the scattered children of God (Jn. 111: 52) without regard to race, gender, age, social or any other station into a single body where ‘there is neither Jew nor Greek, there is neither bond nor free, there is neither male nor female: for ye are all one in Christ Jesus’ (Gal. 3: 28; cf. Col. 3:11).

Rooted in these principles, the accumulated experience and the teaching of her patristic, liturgical and ascetical tradition, the Orthodox Church shares the concerns and anxieties of modern-day humanity in relation to everyday problems that disturb the contemporary world and desires to act for their resolution so that in the world there should reign the ‘peace of God, which passeth all understanding’ (Phil. 4: 7), reconciliation and love.

Det talas inte så mycket explicit om ekumenik med andra kyrkor i dokumentet, men den ecklesiologiska grundsynen är samma som Romersk katolska kyrkans syn.

I tredje stycket i den citerade texten ovan känner man igen tongångarna från inledningen till Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et spec:

1. The joys and the hopes, the griefs and the anxieties of the men of this age, especially those who are poor or in any way afflicted, these are the joys and hopes, the griefs and anxieties of the followers of Christ. Indeed, nothing genuinely human fails to raise an echo in their hearts. For theirs is a community composed of men. United in Christ, they are led by the Holy Spirit in their journey to the Kingdom of their Father and they have welcomed the news of salvation which is meant for every man. That is why this community realizes that it is truly linked with mankind and its history by the deepest of bonds.