David Jones har somnat in efter att i 18 månader ha kämpat med en cancer. Han sörjs inte bara av fru och anhöriga men av en hel värld av fans som uppskattat artist-personan David Bowie. Jag har inte tillhört hans allra hängivnaste beundrarskara, men eftersom han är en världskändis har jag ändå inte kunnat undgå att göra mig en bild av honom, vilken huvudsakligen varit positiv. Intuitivt har jag anat ett andligt djup som jag förstår att även andra gjort. Och av alla positiva och beundrande eftermälen förstår man att han verkligen var en stor allkonstnär, inte bara en pop-stjärna.
I avskedsvideon Lazarus inspelad precis innan hans död öppnar han upp andliga djup som berör på ett helt annat sätt än när andra artister, som t.ex. Madonna eller Lady Gaga använder religiösa motiv i sina videos. I de senare fallen är intrycket att det främst handlar om att fästa uppmärksamhet på den egna personen, men David Bowie sätter andra strängar i vibration. Det är ett vittnesbörd om Gud som bär också över de stora djupen och lidandet och som överskrider döden. Det är ingen diabolisk dödskult, ingen mörk och depressiv bild av livet som en liten uppflammande gnista i mörkrets och intighetens hav, men heller ingen glättig uppståndelsetro. Men det är ett vittnesbörd om en tro på ett liv som hänger ihop, där timlighet och evighet möts.
Livet är inte bara konsumism och egoism och materialism och sedan finns inget mer. Det finns en andlig dimension som genom Guds människoblivande blivit uppenbarad för oss, hinnan mellan himmel och jord har blivit transparent. Därför har allt gott och rätt vi gör här på jorden, allt handlande av kärlek en evighetsdimension.
Att David Jones på sin dödsbädd kan prestera ett konstverk som denna video vittnar om att han reflekterat över dessa frågor. Berättelsen i Johannesevangeliets 11:e kapitel om hur Jesus uppväcker Lasaros handlar just om denna transcendens, detta överskridande mellan himmel och jord. Linnebindlarna som Bowie har på sig i videon för direkt tankarna till de linnebindlar Lasaros hade på sig då Jesus kallade honom ut ur graven. Lasaros uppväcktes visserligen till ett fortsatt jordeliv, men endast för en kort tid. Han var fortfarande dödlig som alla andra, men samtidigt är det en bild av det förvandlade liv som väntar oss då vi går in i evigheten.
| Joh 11:
En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.) …….. När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?” Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.” |
Bowie text
Look up here, I’m in heaven By the time I got to New York
|
Att David Jones även tidigare varit influerad av kristendomen är inte svårt att se. Här en video från 1992, minneskoserten på Wembley stadion i London för Freddie Mercury där han knäböjande leder hela publiken i bönen Fader vår:
Man kan också antaga att David Jones var väl förtrogen med CS Lewis och Narnia-böckerna. Skåpet som han går in i i videon för direkt tankarna till det klädskåp barnen i Narnia-serien försvinner in i för att komma till Narnia där lejonet Aslan, en symbol för Kristus råder, men också genom att vädja till det goda hos människorna för en kamp mot de onda krafterna. Skåpet representerar både hos CS Lewis och Bowie transparensen mellan vår verklighet här och nu och den andliga dimensionen. Människan i sin bristfällighet, men också med sin möjlighet att välja mellan ont och gott, hoppet om frälsning, allt detta går igen i Bowies text såväl som hos CS Lewis.
Vissa rader i Bowies text associerar också till Jesus liknelse om den förlorade sonen.
Bengts Blogg 
Hej Bengt!
Jag såg en dokumentär våren 1987 som handlade om några av mina rockhjältar: Freddie Mercury, Eric Clapton, David Bowie. Intervjuaren frågade Bowie om det kors han bar om halsen, vad det betydde. Då blev B. lite bragt ur fattningen och svarade bara allvarligt att det var en gåva från hans familj. Man såg på honom att det var känsligt och faktiskt berörde honom.
Vissa delar av Bowies produktion har jag haft svårt att förstå mig på, andra har hängt med ända sedan tonåren (fyller 55 i april). Vi ungar satt och lyssnande på albumen Ziggy Stardust och Diamond Dogs. Många texter kunde vi mer eller mindre utantill och sjöng högt tillsammans. Jag blir fortfarande berörd av texten till ”Life on Mars”, om den ensamma flickan med musfärgat hår som inte trivs hemma och tar sin tillflykt till biografen, fastän filmen de visar där är så trist och hon redan har sett den tusen gånger… Eller låten Soul Love. Eller Space Oddity, där astronauten Major Tom råkar ut för något tekniskt fel och inser att han aldrig kommer att återse de sina igen.
Jag kommer att sakna honom. Den sista videon är djupt gripande.
Intressant att du tydliggör detta!
Mycket bra text, det var en fin påminnelse om vår gemensamma bräcklighet inför livets mysterier.
Imponerande musikvideo som rör i djupet. Och mycket bra analys, Bengt! Har annars lite överhörning med popmusik, trivs bäst i sedan länge döda kompositörers sällskap, men det här spränger gränser.
Bengt, en intressant analys. Bowie var onekligen en person som är svår att etikettera. Han var väl egentligen en sökare, som han själv beskriver i en bok:” I was young, fancy free, and Tibetan Buddhism appealed to me at that time. I thought, ‘There’s salvation.’ It didn’t really work. Then I went through Nietzsche, Satanism, Christianity… pottery, and ended up singing. It’s been a long road.”
Sedan landade han i en slags ateism, där han i en intervju 2003 säger:”I’m not quite an atheist and it worries me. There’s that little bit that holds on: Well, I’m almost an atheist. Give me a couple of months.”
Men som du beskriver hans sista tid, och den gripande avskedsvideon Lazarus, tycks han till slut ”hittat hem”.
Tack för dina kommentarer kring Bowie och Lazarus. Har saknat det i sorgeflödet efter hans död. Tack också för videon där han ber Fader Vår för Freddy Mercury vittnar om en kristen tro som han utvecklade under sitt liv. Han lyckades, tänker jag, förlika sig med döden och visade det för oss – och det är stort. Han är djupt saknad men lämnar ett fantastiskt livsverk efter sig.
Såg precis filmen om David Bowie som haft premiär nu i sept 2022. Fantastisk film, men han säger något om Gud och hur människan försökt ta hans plats osv. Det är i förtexterna, precis i början av filmen. Önskar jag hunnit med att komma ihåg vad han sa. Någon som vet var man kan hitta detta citat?