Apg 2:1-11: När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”

På pingsten föddes kyrkan. Då överbryggades den språkförbistring som rått sedan Babel. Därför är det mycket passande att denna bön om fred hålls på just Pingstdagen.

Påve (pontifex) betyder brobyggare. Kyrkan förmedlar ett uppdrag att bygga broar och förmdla Guds fred i världen. Därför är det en motsättning i sig själv att kristenheten är splittrad. Påve Franciskus och den ekumeniske patriarken i Istanbul, Bartholomeus försöker aktivt överbrygga splittringen genom att samarbeta. Nyss träffades de i Jerusalem, och nu träffas de på nytt tillsammans med predidenterna Abbas och Peres för att försöka bidra till fredsprocessen. Inte genom att lägga sig i det konkreta diplomatiska förhandlingsspelet, men genom att bidra med det som kyrkan kan: Injicera gudomlig kraft och hopp i fredsprocessen genom bön.

I tider av kris verkar det som att påven får något av en roll att vara talesman för hela mänskligheten. Johannes XXIII´s handlade aktivt i samband med Kubakrisen 1963. Då det världspolitiska läget i Syrien var kritiskt och det var nära att USA gick in i landet anordnade påve Franciskus en global böndag.

Nu är det dags igen: I kväll kl 18.00 träffar Påven och Patriarken predidenterna för Israel och Palestinierna för att be för freden. I går offentliggjordes programmet för mötet. Representanter för alla de tre abrahamitiska religionerna är med, och företrädarna för var och en av religionerna ber var för sig för freden. Först judendomen, sedan kristendomen och därefter islam. Grundstrukturen i varje del är 1) Lovprisning av Gud, tacksamhet för skapelsen och att han skapat oss som människor delaktiga i den mänskliga familjen, 2) Bön om förlåtelse för vår synd då vi inte behandlat varandra som bröder och systrar, synd mot Gud och mot våra medmänniskor, 3) Bön om fred i det Heliga landet och att Gud ger oss kraft att vara fredsbyggare. Därefter gemensam avslutning där Abbas, Peres och Påve Franciskus säger några ord.

Låt oss be att det blir ett framgångsrikt möte som utverkar det man ber om.

Mötet som börjar 18.00 sänds direkt via Vatikanens kanaler  CTV, Youtube

Läs också:

[Different faiths, same witness: How Vatican explains prayers for peace]