Den helige Ande, Kyrkan och den nya evangelisationen teman på katolsk konferens i Krakow

krakow114-16 november medverkade Peter Hocken, Ulf Ekman m.fl i det katolska Forum för Evangelisation i Krakow. Rubrik för konferensen var ”Całą Ewangelię, Całe Ciało, Całemu Światu” (Hela evangeliet, hela kroppen, hela världen).

Peter Hocken är en välkänd katolsk präst och forskare, expert på Karismatiska förnyelsen. Ulf Ekman behöver knappast någon närmare presentation. Han deltog på inbjudan av biskop Grzegorz Rys av Krakow och under dagarna hade han också ett möte med kardinal Stanislaw Dziwisz.

krakow3

Peter Hocken och Ulf Ekman talade båda engelska med tolkning till polska, därför går det bra för alla som förstår engelska att ta del av deras undervisning via inspelningar av Dobre Media.

Peter Hocken höll ett mycket bra föredrag om Kristus, Kyrkan, enheten och den helige Andes roll i den nya evangelisationen. Hocken sade att katoliker tenderar att nämna Kyrkan först och Jesus kommer sedan, medan protestanterna prioriterar Jesus, sedan kommer Kyrkan. Men Jesus och Kyrkan hör ihop. Det är Kyrkans uppgift att vittna om Jesus Kristus. Påven Paulus VI sade att evangelisationen är vid Kyrkans hjärta, det är till och med Kyrkans mål. Hon finns på jorden för att evangelisera. Evangelisationen börjar alltid med kerygmat, den första förkunnelsen av evangeliet, proklamationen av Guds rikes ankomst genom Jesus Kristus. Därefter kommer katekesen, den mera systematiska undervisningen om tron och inlemmande i kyrkans sakramentala gemenskap genom initiationssakramenten dop, eukaristi och konfirmation (jfr Catechesi tradendae, Johannes Paulus II 1979).

Före Andra Vatikankonciliet ansåg Katolska kyrkan att man hade monopol på att vara kyrka, bara katolikerna var innanför, andra kristna var utanför. Man betonade Kyrkan som institution som det viktigaste. Efter konciliet har Katolska kyrkan ändrat sig och säger att Kyrkan som gemenskap, communio, innefattar alla kristna. Alla är genom dopet inlemmade i kyrkan om än på ett ofullständigt sätt. Förnyelse innebär att kyrkan som institution intar platsen att tjäna kyrkan som gemenskap.

  • Först kommer Jesus och att vi bekänner honom som Herre.
  • Jesus sänder Anden över kyrkan.
  • Bara den helige Ande kan forma kyrkan till en levande communio och fullkomna enheten och reparera det som ännu är ofullkomligt.

Peter Hockens föredrag är mycket grundläggande och angeläget och tror jag uppbyggligt för alla oss kristna som strävar efter enhet med Jesus Kristus som Herre. Lyssna till föredraget här:

hockenkrakow

Ulf Ekman talade om den helige Andes plats i evangelisationen och den helige Andes gåvor, ämnen som han undervisar om mycket bra. Jag har hört honom tidigare tala om detta bl.a. på den karismatiska konferensen i Stockholm 2010 anordnad av KKS (Katolsk karismatisk Förnyelse i Sverige). Den helige Ande är densamme i Katolska kyrkan, Pingströrelsen, Livets Ord eller vilket kristet samfund det än gäller, det är en del av vårt gemensamma kristna arv. Undervisningen om Anden och Andens gåvor är därför universell och skiljer sig inte mellan samfunden.

ulfekmankrakow

krakow2

Detta inlägg publicerades i Church, Katolska kyrkan och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Den helige Ande, Kyrkan och den nya evangelisationen teman på katolsk konferens i Krakow

  1. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    För mig är i mina ögon Ulf Ekman en av de falska profeter som Jesus varnat för. Ulf Ekman är en skicklig retoriker, en skicklig talare som fångar sitt auditorium – men desto farligare är han för människor som är auktoritetsberoende.

    Och

    Kardinal Stanilaw Dziwisz är kriminell i mina ögon.

    Du kan själv läsa vad Wikipedia -du ger länk till -skriver

    ”Dziwisz supported Roman Catholic priest Marcial Maciel Degollado of Mexico, the founder of the Legion of Christ and the Regnum Christi movement. Author Jason Berry wrote Maciel spent years cultivating Vatican support by funneling money to the Vatican. Under Maciel, the Legion of Christ steered streams of money through Dziwisz to the pope and the Vatican designated for use in relation to the pope’s private Masses in the Apostolic Palace.[15] Late in Maciel’s life, he was revealed to have abused boys and fathered up to six children, two of whom he allegedly abused, with at least two women.

    Dziwisz was instrumental in blocking an investigation into allegations of child abuse against the late Benedictine Cardinal of Vienna Hans Hermann Groer. Groer, who died in 2003, headed the Vienna archdiocese and presided over the influential Austrian episcopal conference. Groer, who always denied wrongdoing, was praised by Pope John Paul II as a faithful servant.”

    // Irène

    PS Vi tycker olika Bengt. Detta är ett faktum. Ett sorgligt sådant. Jag beklagar………..

    • bema skriver:

      Irène!

      Inte alls, att tycka olika är i sig inget sorgligt.

      Sedan specificerar du inte på en enda konkret punkt hur vi tycker olika.

      Pedofiliskandalerna var ett mycket sorgligt kapitel i kyrkans historia, och det finns många kardinaler och biskopar som på olika sätt kommit i beröring med detta, vilket i sig inte betyder att man är kriminell. Kriminellt är om man är förövare eller om man med berått mod beskyddar förövare trots att man vet eller är övertygad om att de är förövare. Det är bra att du lyfter fram och lägger på bordet det som är känt så att vi kan ta ställning till det.

      Marcial Maciel Degollado, grundaren av Legion of Christ var en av kyrkans värsta pedofiler och barnskändare. Han var verkligen kriminell. Johannes Paulus II lyssnade inte till beskyllningar som kom fram under hans tid, han såg det som ont förtal och var övertygad om Degollados oskuld. Jag utgår från att samma förhållande gällde för Dziwisz. Jag anser varken Dziwisz eller Johannes Paulus II kriminella. Det du citerar från Wikipedia måste ju vara sådant som är bekant för påve Franciskus, skulle han anse kardinal Dziwisz kriminell skulle han inte låta honom vara kvar som kardinal. I så fall skulle ju påve Franciskus också vara kriminell som beskyddar honom.

      En som däremot tidigt var övertygad om Degollados skuld var Joseph Ratzinger som i egenskap av chef för Troskongregationen fick i uppdrag att reda ut alla anklagelser om pedofili från världens olika stift. Så snart han blev påve var det en av de första åtgärderna han gjorde att ta itu med Degollado. Läs min utredning av Joseph Ratzinger/ påve Benedikt XVI´s hantering av pedofiliskandalerna här.

      Angående Ulf Ekman vet jag vad du tycker. Hans undervisning om den helige Ande och Andens gåvor är helt i linje med katolsk teologi. Samma undervisning skulle kunna framföras av en katolsk föreläsare på en katolsk karismatisk konferens, eller kan inhämtas t.ex. i Charles Whitheads (känd katolsk karismatisk lekman från England, tidigare ordförande i ICCRS internationella råd) bok Towards a Fuller Life in The Holy Spirit.

  2. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Kriminellt är om man är förövare eller om man med berått mod beskyddar förövare trots att man vet eller är övertygad om att de är förövare. ”

    Du och jag ser olika på hur kyrkans män förhållt sig till pedofilpräster.

    För det första är kardinal Stanislaw Dziwisz JÄVIG i allt han säger om JP2. Han beundrade JP 2 och ansåg denne ett helgon redan under dennes livstid. Så den kardinalen kan snacka vad han vill. Han är helt enkelt inte ett trovärdigt vittne.

    För det andra var det praxis inom katolska kyrkan att mörka pedofilibrott för att skydda kyrkans rykte. Varför hymla med att detta varit katolsk hierarkis kultur ända fram tills helt nyligen.
    Vad menas då med ”berått mod” om man levt i den vanföreställningen att man gör något GOTT genom att mörka pedofilpräster. Men faktum kvarstår. Männen inom kyrkan har utelämnat kyrkans barn och prioriterat kyrkans sk anseende.
    Låt mig upprepa. Om det är något Jesus EXLPLICIT uttalat sig om så är det om barn………
    Däremot inte ett ljud om homosexualitet.
    Tycker du inte själv att katolsk hierarki gör tvärtom? Ständigt tal om att utövad homosexualitet är SYND men fram tills helt nyligen inte ett ljud om hur präster som förgriper sig mot barn ska kallas….
    B16 agerande i pedofilskandalerna har vi diskuterat så många gånger så jag tar inte upp den tråden igen förutom att du och jag i vanlig ordning refererar till olika källor och därför leder ”våra utredningar” till olika resultat varenda gång.

    Ulf Ekman är en demagog – han spelar på människors känslor och utnyttjar människors godtrohet och behov av en auktoritet.
    Detta i kombination att han har rika asiatiska sponsorer ger honom ett SVÄNGRUM i det offentliga rummet som i mina ögon är skadligt. Jag upplever det som direkt KUSLIGT att se vilken effekt UE har på en stor människomassa.
    Lägg därtill UE INSKRÄNKTA syn på Israel-Palestina konflikten så blir UE än mer KUSLIG.

    // Irène

    PS Jag vidhåller att jag tycker det är sorgligt att du är en av UE främsta FÖRKÄMPAR inom katolska kyrkan.

    • bema skriver:

      Irène!

      Det är alltid bra att det finns en ”djävulens advokat” med också när man bedömer personer och situationer, det gäller biskopar och kardinaler så väl som frikyrkopastorer. Du påtar dig att agera i den rollen, det är bra. Skall något vara hållbart måste det tåla genomlysning ur alla synvinklar.

      [För den som inte vet: Alltid i samband med helgonförklaringsprocesser finns också en person med som särskilt har uppgiften att plocka fram fakta och argument som talar emot personens helighet. Han kallas ”djävulens advokat”. Meningen är att det inte skall bli några förhastade bedömningar på grund av jäv och överdriven entusiasm.]

      Visst har det funnits en osund kultur inom den katolska manliga hierarkin som underlättat blindhet/förnekelse i samband med pedofiliskandalerna, det har jag själv skrivit om tidigare vid flera tillfällen, där är vi inte oense.

      Överprioritering av regeletiken på sexualmoralens område på bekostnad av andlig fördjupning och att se till människan och omsorgen om hennes andliga tillväxt har blivit kontraproduktivt, det inser alltfler också bland biskoparnas och kardinalernas skara idag. Familjesynoden 2014-2015 kommer att behandla dessa frågor.

      Jag har inget intresse att propagera för Ulf Ekman som person, anledningen till att jag försvarar honom är att jag tycker kritiken har varit orättvis och skjuter över målet.

      Ulf och jag har mycket gemensamt:

      -Vi är födda samma år.

      -Vi kommer båda från västra Sverige.

      -Vi har liknande erfarenheter av det kulturella klimat som rådde under vår ungdom, 1968, ungdomsrevolten, förhoppningar, frigörelse, men också dekadens, drogeroch värdenihilism som alienerade människan från sig själv.

      -Vi såg båda behovet av andlig förnyelse mötte Jesus och valde aktivt den kristna tron under vår ungdom.

      -Vi har båda erfarit dopet i den helige Ande och bejakar de andliga nådegåvorna som viktiga för kyrkan och kristenheten, därmed är vi båda involverade i den pingst-karismatiska förnyelseströmmen.

      Jag har råkat möta Ulf i olika sammanhang, och jag tror inte det är en slump. Jag har stor förståelse för de andliga val han gjort i sitt liv, och delvis har vi samma målsättning.

      Det är sant att Ulf på det mänskliga planet är en demagog – folktalare som kan få människor med sig. Detta är en begåvning som i sig inte är fel, men den kan missbrukas. På det andliga planet är han en förkunnare och predikant av stora mått.

      Det finns alltid risker och faror med att ha dessa gåvor om man förkunnar fel saker och drar med folk på dåligheter istället för att bygga upp och entusiasmera i den helige Andes kraft. Men jag ser nog andra megaförkunnare runtom i världen som jag i så fall har mycket större känsla av kuslighet och tveksamhet inför än Ulf Ekman.

      Risker och felaktiga utvecklingar, dikeskörningar kan alltid uppkomma där evangeliet förkunnas. Redan Paulus hade ju stora problem med detta i de församlingar han grundat som vi kan utläsa av förmaningarna i hans brev. Förkunnelsen måste alltid åtföljas av god själavård, gediget församlingsbyggande och katekes. Exempel på risker kan vara t.ex:

      – Sensationslystnad, för mycket fokusering på extraordinära fenomen.

      – Känslosamhet, överdriven betoning av emotionella andliga erfarenheter istället för helgelse och Andens frukter.

      – Elitism, att tillmäta enskilda personer med andlig smörjelse extraordinär betydelse och se ner på dem som är utanför förnyelsen.

      – Fundamentalism, bokstavlig och slentrianmässig användning av bibeltexter utan att se frukterna av seriös bibelexeges.

      Sådana faror får oss dock inte att dra slutsatsen att man bör avhålla sig från evangelisation, kerygmatisk förkunnelse och öppenhet för det fulla livet i den helige Ande och de andliga nådegåvorna. Det vore att kasta ut barnet med badvattnet. Istället handlar det om att undvika farorna genom satsning på god ledarutbildning och samhörigheten med hela Kristi kropp och kyrkans herdar.

      När det gäller Ulf Ekman, så är det i det avseendet bara positivt att han närmar sig Katolska kyrkan och inser visheten och tyngden i det arv som finns i de historiska kyrkorna. Att han inte ser Livets Ord och de församlingar han grundat runt om i världen som självförsörjande och ”framtidens kyrka” är ett gott tecken.

      Kontakten mellan Katolska kyrkan och Ulf Ekman kan därför vara berikande i båda riktningar.

      Jag läser mer i Världen idag om konferensen i Krakow, Forum för evangelisation som syftar till att mobilisera för evangelisation. Konferensen är ett uttryck för den karismatiska rörelse som just nu går igenom Katolska kyrkan och vänder sig till präster och lekmän inom den katolska kyrkan. Ulf Ekman hade ombetts att tala om bl.a de andliga nådegåvorna och just hur man predikar i den helige Andes kraft. Världen idag intervjuade Ulf:

      ”Under konferensen fanns det även utrymme för några paneldebatter och Ulf Ekman medverkade i två av dem. En behandlade huruvida katolska kyrkan håller på att
      ”protestantifieras”.

      – Det var nästan lite komiskt när en biskop berättade att de blir anklagade för att ”protestantifieras”, men att han också hade förstått att Ulf där hemma blir beskylld för att ”katoliceras”, berättar Ulf Ekman.

      Upplever du att diskussionerna är ungefär samma där som här, fast i motsatt riktning?

      – Ja, så är det och jag tror vi behöver förstå att detta är ett större skede, där vi upplever att vi behöver varandra och att vi också handfast kan dela med oss av det vi har till varandra. Men att det också ifrågasätts.

      När Ulf Ekman ska kommentera den debatt om närmande till katolska kyrkan som varit i Sverige så använder han bilden av de punktteckningar som finns för barn, där man drar streck mellan olika numrerade punkter.

      – Om man har upptäckt vissa av punkterna, men är för snabb med att förbinda dem och dessutom gör det i fel ordning så kommer det bli ett monster och inte en vacker häst, eller vad det nu var tänkt att föreställa, säger han.

      Så du menar att en del drar förhastade slutsatser?

      – Ja, jag skulle vilja mana till större försiktighet att dra streck mellan olika punkter och i stället kliva upp ur skyttegravarna och visa en större öppenhet för vad olika sammanhang har att bidra med i Kristi kropp.

      Ulf Ekman menar att konferensen i Krakow är ett uttryck för det enhetsarbete som han själv varit pådrivande i under många år. Och när han ska beskriva punktteckningens motiv, vad enhetsarbetet handlar om, så talar han om ett givande och tagande.

      – Det här handlar om att vi upptäcker att vi behöver varandra som syskon, att vi i kärlek ser till vad Gud har gett till olika delar av Kristi kropp och att vi vågar sträcka oss efter vad Gud har gett till våra syskon.”

      Uppenbarligen uppskattar man Ulfs Ekmans predikargåva, för han är ombedd att komma igen och tala under en prästkonferens nästa höst.

  3. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag har ingen mer kommentar än att du är helt förblindad av din vän Ulf Ekman.
    Ungefär på samma sätt som kardinal Stanislaw Dziwisz var /är totalförblindad när det gäller JP2.
    Det är detta som är det sorgliga i mina ögon.

    // Irène

  4. Paul skriver:

    Vad innebär ”andlig smörjelse”? Är det något annat/mer än konfirmationens/myrrhasmörjelsens sakrament/mysterion?

    • bema skriver:

      Hej Paul!

      Ordet ”smörjelse” används här som metafor, för att beskriva en situation då det framstår som att människor verkar i sin nådegåva. Exempel: Petrus som talar till folket i Jerusalem Apg 2:14 ff, och orden träffade människorna i deras hjärtan.
      Det handlar alltså inte om någon ny teologisk utsaga.

  5. Jan Sture Neuman skriver:

    Tack, Bengt, för att du så öppet och generöst visar på den möjliga andliga blomstring som ett närmande mellan vår katolska kyrka och den pingst-karismatiska rörelsen som den företräds av Ulf Ekman kan betyda. Från att ha varit hjärntvättad av den negativa mediabilden (demoniseringen närmast) av Ekman har jag genom relevant läsning steg för steg fått stor respekt för och förväntan på honom.

Lämna ett svar till bema Avbryt svar