16:de ordinarie generalförsamlingen av Biskopssynoden i Katolska kyrkan har pågått sedan 4 oktober i Rom. Det är en annorlunda generalförsamling som nu går mot sitt slut. De 364 deltagarna, både vigda tjänare och icke vigda, kvinnor och män, har deltagit i gruppsamtal och plena i Paulus VI konferenshall i Vatikanen. Konferenshallen är möblerad med runda bord som vardera rymmer tio deltagare. Deltagarna är nog ganska trötta vid det här laget då man nu samlar sig kring slutdokumenten.

Synoden har inte haft som syfte att åstadkomma någon ändring i grundläggande lära, som en del hoppats eller befarat, men att visa vägen till en helt ny samtalston och sätt för andlig urskiljning i kyrkan. Bort från klerikalism, till en kyrka som räknar med hela Guds folk där man tar på allvar att dopet och konfirmationen, de kristna initiationssakramenten, förmedlar den helige Ande lika mycket som vigningssakramentet.

Vid samtalen kring de runda borden har tillämpats en metod, ”konversation i Anden”:

• Ämnet presenteras.
• Varje deltagare får 4 minuter på sig att ge sitt perspektiv utifrån sin erfarenhet och utifrån att ha förberett sig genom att begrunda frågan i bön.
• Gruppen lyssnar uppmärksamt utan att omedelbart respondera.
• Paus några minuter för tyst bön och reflektion.
• Utifrån vad som sagts delar varje gruppmedlem med de andra vad som gett mest respons och vad som berett mest motstånd inom honom/henne.
• Ny paus för tyst bön och reflektion.
• Öppen dialog baserat på vad som tidigare kommit fram med syfte att urskilja och skörda frukten av konversationen i Anden. Ordet är fritt. Syftet är inte att forcera fram samstämmighet, utan att upptäcka intuitioner och konvergenser, identifiera dissonanser, hinder och nya frågor; att vara öppen för det profetiska och låta profetiskt tilltal komma fram.

Långtifrån att vara en akademisk konferens om synodalitetens teologi, så har synoden gjort och demonstrerat synodalitet i praktiken. Jämför skillnaden mellan att tala om kärlek och- praktisera kärlek, eller att åka på en konferens som diskuterar bön och att vara med på en böneretreat.

Jag tror de flesta mötesverksamma katoliker har erfarenhet av tröttsamma församlingsmöten där människor argumenterar högljutt men inte mycket kommer ut av det hela i alla fall annat än att man går hem med huvudvärk. Det finns förbättringsutrymme att hämta hem.

Synoden visas på en annan väg som vi alla kan lära oss att tillämpa, det är meningen att frukterna av den skall spridas i hela kyrkan. Det är vad påve Franciskus hoppas på. Han vill överbrygga polariseringen i kyrkan så att hon verkligen framstår som det hon är kallad att vara, ett levande och verksamt instrument för kommunion med Gud och hela mänskligheten där hela Guds folk uppfyller sitt ansvar att sprida Evangeliet, d.v.s. att hela kyrkan blir synodal. Det viktigaste är inte att läsa [dokumenten som synoden producerar], utan att hela kyrkan börjar leva det som synoden handlat om.

_____________
Synodalitet betyder ”Vandra tillsammans”. Den pågående synoden är del i en längre synodal process som påve Franciskus initierade 2021 och som innefattar hela världskyrkan.
[Läs mer om detta på Stockholms katolska stifts hemsida]